Fy så sorgligt att läsa om djur som, tack vare torkan, måste nödslaktas.

Kolmårdens djur kanske klarar sig.

Så snabbt kan det alltså gå. Från välmående i maj, till nödslakt i juli.

Vi som sitter här på lite höga hästar, ser föraktfullt på dem som flyr svält och katastrofer (för att inte tala om krig och annat elände), och tror att vi alltid är säkra.

Det är vi inte och jag tycker att det här, när en bonde tvingas ta bort ett djur för att det inte ska svälta ihjäl, tyder på det.

Det kan gå fort även i Sverige. VÅRA HÖGA HÄSTAR SVÄLTER, kan jag meddela.

Något regn verkar inte vara i sikte.

Med det sagt: jag ska flyga igen på måndag. Jag är själv en del av problemet. 

Jag försöker säga att jag i alla fall sopsorterar minsta kork, tänker på min energiförbrukning och har gjort en sport av det (låga räkningar) och åker numera mest kommunalt (det är också mest praktiskt här).

Men gör jag allt jag kan för miljön, som att just sluta flyga?

Nej.

Är jag aktiv i någon organisation som jobbar med miljöfrågor?

Nej.

Som med mycket annat gnäller jag på håll, är medveten, men gör inte tillräckligt.

Nu något roligare: Den gamla bondmoran min mamma, fyller år idag. 79. Grattis mamma, nästa år är jag definitivt med på festen!