En enda sak har jag pysslat med idag:

Periodiseringsfonder.

Jojo.

Jag blir så nervös när jag får något från skatteverket att jag nästan gör i brallan och nu var det dags.

Jag borde ha återfört en periodiseringsfond från 2011, och det hade jag inte gjort. Nu gör ju jag min deklaration med hjälp av ett program, Visma enskild firma, och jag lägger hela mitt deklarationsliv i händerna på dem.

Det borde jag uppenbarligen inte göra i just det här fallet. 

Nu har jag i alla fall skapat mig någon form av överblick, tror att jag har fattat var jag ska lägga in "återförande av periodiseringsfond" i deklarationen och väntar nu på att bli uppringd så att jag faktiskt gör rätt.

De är så himla trevliga på skatteverket så det är inte så mycket att bli rädd för egentligen. Jag tror att rädslan handlar om att jag inte alls kan det här och att jag på något sätt kommer att bli straffad och om jag blir det så känner jag skam.

Skam kan vara min värsta känsla och den går förstås långt tillbaka i tiden. Den gör mig liten, jag vill dra täcket över huvudet och jag känner mig som världens absolut sämsta människa. Jag har tidigare gömt mig istället för att ta tag. Väldigt dumt, har det förstås visat sig till sist.

Jag har i terapin lärt mig hur jag ska hantera skammen: möt den direkt. Ta tag. Visa dig sårbar. 

Om man gör det får man oftast hjälp. I alla fall har jag fått det.

Häpp!

Nu ska jag jobba lite med MANUS. Där jag JAG kontrollen och eventuell skam kommer först den dagen jag får feedback med kritik. Då flashar den förbi en stund igen.