förstå att Sara Danius är död.
Så sorgligt, jag blev ledsen.
Jag hyste en enormt stor respekt för henne.
Inte från början. Då kallade hon min typ av roman för kiosklitteratur och det tyckte jag var ovärdigt en kvinna i hennes position
Sedan hörde jag henne i Stil i P1 och var vara tvungen att tycka om henne, trots hennes litterära snobberi. Hon älskade mode och som väl alla vet nu klädde hon sig som det anstår en mäktig kvinna.
Jag var alltså ett riktigt fan det sista åren, som förstås kulminerade när jag fick vara med om det mäktiga i att stötta henne utanför Börshuset när vi kollektivt sa ett rungande nej till översittarna och skyddandet av sexbrottslingar i Svenska Akademien.
Men hon var så ung. Jämngammal med mig. Hon skulle levt och blivit en vacker gammal kvinna i stålgrått hår och i makalösa kreationer.
Jag kommer att tänka på henne ofta, tror jag. Beläst, inspirerande, värdig och till sist folklig.
Det finns inte så många kvinnor som hon.
Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Har inte haft nån relation alls till henne, men det är 40 år för tidigt. Det har varit många i min närhet som gått nu. I min ålder. Det är hemskt!
Fy så sorgligt!
Skicka en kommentar