Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 8 april 2021

Är man inte lite trött på bullshit?

 Så fort man säger något om att man är hemma, inte går till frissan, inte fikar eller springer i affärer så är det alltid någon som svarar att de själva lever som vanligt "för vi måste ju stötta våra småföretagare."

Well. 

Jag tror inte alls på att det är därför man "lever som vanligt." Det gör man för att man är en människa som inte står ut med något annat och sedan har man använt stöttningen av småföretagarna som en ursäkt. Som om man gör en uppoffring. 

Säg som det är istället.

Det är lite som de som ändå inte hade velat resa någonstans slår sig för bröstet och "stannar på marken." Som om det var en uppoffring de gör för miljön. Eller har valt bort bil, för miljön, när man egentligen inte har ens lust att ha en.

Säg som det är istället. 

Jag har svårt för det där, som ni märker.

Vad jag INTE har svårt för är att redigera Flanagans 3, eller som den ju faktiskt heter: Nya tider på Flanagans.

Det är så roligt, att redigera digitalt funkar finfint och min plan är att ta mig igenom allt nu på några dagar, och när alla redaktörens markeringar är borta, ta mig igenom det en gång till. Då vill jag peta i detaljer, ändra småord, fördjupa. 

Det här, tillsammans med allra första genomläsningen, är mina favoritomgångar i hela processen. Det allra hårdaste jobbet är över, det är bara finlir. Och det känns dessutom som om jag har lite mer tid den här gången.



Och till sist ett tv-tips:

Igår såg jag ett program på UR som är en serie (säsong 2 nu) som heter "Tack gud jag är homo". Programmet jag såg igår handlade om bisexuella och ickebinära. Jag tycker själv att jag har mycket att lära mig och att se den här serien är en fröjd. Varm och mänsklig. Så fina programledare. 

Här är länken till UR play https://urplay.se/program/219289-tack-gud-jag-ar-homo-tack-gud-jag-ar-jag


2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag går till frissan, som du vet. Till sjukgymnasten också. I övrigt gör jag inget annat, så lever som vanligt gör jag inte.

Åsa Hellberg sa...

Härligt! Jag ska gå på massage när jag har blivit vaccinerad. Längtar.