Jag identifierar mig mer med

 artister och scenarbetare än författare. Senast jag tänkte på det var när jag lyssnade på Sarah Dawn Finers podd där hon intervjuade Edward af Sillén. Jag känner så igen mig i båda två, men det händer sällan när jag hör författarintervjuer. 

Kanske för att jag började så sent. Kanske för att min första kärlek var scenen. Kanske för att alla författare säger att de alltid har velat skriva. 

Det ville aldrig jag. Jag ville stå på en scen. Kanske därför jag hellre säger att jag skriver underhållningslitteratur än feelgood som jag tycker blir ett allt snävare, utvattnat begrepp trots att bredden förmodligen ökar. Svårt det där.

Barnen i Sundbyberg har testat negativt för Corona, och det tycker jag känns skönt. Jonathan hade nog lite längtat efter antikroppar eftersom han ju får sitt vaccin sent eftersom han bara är 27 (snart) men jag är glad för att det nog är en förkylning. Det är inte värt risken. Men så är jag en mamma också ... Planen var att de skulle komma hit och grilla på söndag, men det vet i tusan om jag törs. Tror inte det, faktiskt. 

I natt small det tydligen 200 meter från mitt hus, men det hörde jag inte. Jag såg det i min SOS-Alarm app som hade skickat ett meddelande i natt om att det var 230 meter från mitt hus.

I nyproduktion är det sällan man hör något utifrån. Inte inifrån heller, för den delen. Tyst och skönt. Jag är väldigt trygg i min lägenhet. Den ligger en bit upp och jag har många grannar på mitt våningsplan. Det har aldrig varit utryckningar eller poliser här vad jag vet. I Fagersjö sköts det ju (DET lät, trots nyproduktion. Men det var ju lägenheten under min, så kanske inte så konstigt.) Sedan flyttade jag till FINORTEN Årstadal, och en av de första dagarna bröt sig polis in i en av lägenheterna ett par våningar nedanför mig. Oklart varför. Så oavsett var man bor i stan så händer det grejer. Finort, eller inte. 

Min lägenhet har ju så många fördelar: Badkar, skog och säkerhet. Och sydvästläge på balkongen. När jag levererade varor till Jonathan och Linnea spanade jag in området där jag blev erbjuden en lägenhet, som jag tackade nej till, för att se solen vs. balkonger.

Well.

Det där ska jag kolla nog om jag flyttar, för att ha en balkong i norrläge är inte aktuellt. Jag vill kunna sola på min balkong. Det är viktigare än ett extrarum, i alla fall känner jag så just nu. Jag använder ju mina balkonger supermycket, har alltid gjort. Om så än "bara" till att sola.

I morse gick jag upp och provade 2 par byxor, "smalbyxor". Det är lite obehagligt att jag känner att jag har gått upp i vikt och därför måste jag kolla emellanåt. Men de gled på som de har gjort det senast typ 8 månaderna, så känslan jag har är FEL. Vad jag väger vet jag ju inte och vill heller inte veta. Jag kör mitt byxtrick. Att få på mig kläderna så att jag en vacker dag kan använda dem igen, betyder väldigt mycket för mig. Nästa bokmässa kommer jag att ha med mig 17 byten. MINST! Ingen kommer att bry sig, men jag gör. Hurra för det.

Det var tusen saker jag behövde få ur mig denna morgon. Två koppar kaffe, 20 squats, 1 pkt bacon och ett stekt ägg senare är jag redo att börja jobba.

Planen är att ha gått igenom hela manuset på söndag, och sedan småfixa med upprepningar småord och sånt måndag och tisdag, och skicka det till Lena på onsdag. 

När jag är klar idag ska jag eventuellt åka och handla bröd, smör och ost. Det är perfekt fredagsgodis för mig. Om jag får välja på det och godis tar jag alla gånger bröd och ost. Jag blir däst, lite upprörd i magen men en dag i månaden klarar min kropp. Flera dagar i sträck gör den inte det.

Tjohej. Trevlig helg!