Ledig,

 har handlat större delen av dagen. Till mig själv och till Jonathan. Det tog tid, jag skulle ju dessutom leverera varorna till Sundbyberg. 

Jag handlade allt på mitt Ica Maxi, åkte hem med allt mitt (för att jag hade många frysvaror) och sedan vidare till sjuklingarna. Gullisar, de kom ut i ansiktsmask och sedan pratade vi med 4 meters avstånd. Jonathan har än så länge mest ont i halsen (Linnea också, fast hon är också snorig och hostar som tusan), båda har typ 38 i feber, så det kan ju vara en vanlig förkylning. Hoppas det. 

Sedan åkte jag via Bromma och Essingeleden hem, såg mig om lite, det är rätt mysigt när det inte är köer. Stockholm är en väldigt fin stad. 

Nu är det exakt 35 år sedan jag flyttade hit för gott. 

Jag har för mig att flygvärdinnekursen började på Bromma flygplats i april, 1986. Jag tänker på det VARJE gång jag passerar. 

Flight academy. 

Där hade vi alla lektioner, och efter ett antal veckor , minns inte hur många fick vi börja praktisera ombord på ett riktigt flygplan som ÅKTE någonstans. 

Men i Bromma fick vi lära oss allt om att tala i en mikrofon (min hemmabana såklart, jag GLEED mig igenom just den delen av utbildningen. Hade ju jobbat med lokal-Tv och som speaker i Sälen i flera år). Vi fick en sminkkurs också minns jag. 

Men de stora kurserna handlade om flygsäkerhet. Olika beroende på vilken maskin man flög. Jag flög DC9; DC8 och AirbusA300. Sedan hade man prov på det och det var inte lätt. Man hårdpluggade innan, för man fick nog bara två chanser att göra det rätt, sedan åkte man ut. Säkerheten gick först, sedan kom servicen. 

Alla måste veta allt om vad som fanns ombord – hur det användes och var det låg, det finns många ställen att lägga nödsaker på i ett flygplan. Vi fick träna på vad man sa till passagerarna i nödlägen, hur man evakuerade, ha klart för sig hur man skulle agera i en kidnappningssituation och hur man hoppade ur planet via en slide, alltså en rutchkana (det gjorde vi i Köpenhamn, där det fanns en DC10 att träna på). Vi släckte bränder, tog oss ut ur rökfyllda träningskabiner och la folk i huvudstupa sidolägen. 

Jag minns inte min första flygning, bara att jag och Helen, som jag ju omedelbart blev bästis med, fikade på Arlanda innan och frågade oss om det här verkligen var det vi ville göra. Men jag minns inte vart vi åkte, troligtvis en turnaround, alltså en fram och tillbaka med en timme på marken. Vi blev bedömda och flera av våra kurskompisar fick inte fortsätta senare för att de helt enkelt inte var bra nog.

På sommaren var det få stop (stavas på engelska som mycket annat i flygbranschen), de kom först på hösten och då var det alltid Kanarieöarna vi åkte till. Först när jag hade slutat flög man längre, som typ Barbados. Numera åker man ju till Mexico, Aruba och en massa andra länder .

Men jag var nöjd med Canarias, jag tyckte att det räckte långt. 

Idag såg jag förslag på att Bromma ska läggas ned. Jag har inga åsikter om det alls, blir bara nostalgisk när jag åker förbi. 

35 år. O M G!