Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 29 april 2021

Nu jäklar är det stå på gasen som gäller.

 Jag avslutade dagens jobb halv fem och då hade jag hållit på sedan 8 i morse. Det kanske inte låter mycket för en vanlig löntagare, men koncentrationen är så hög att det känns som MINST 12 timmar.  Däremellan har jag gjort mina squats. 20 återstår idag. Jag får ingen träningsvärk längre, men visst är de två sista i varje set jobbiga. För att pressa mig mer kanske jag borde göra 25 per gång istället. 

Bra grej: det verkar påverka min rygg positivt. 

Mindre bra grej: det påverkar inte celluliterna på överarmarna. 

I morgon är det rent nödvändigt att handla och därefter tänker jag dra igång arbetet med deklarationen eftersom jag behöver veta hur mycket tid den tar. Drömmen är att fixa det på en dag, vi får väl se hur det går. Jag måste vara KLARVAKEN när jag gör den, för det ska återföras grejer till beskattning och sånt som jag har missat tidigare och då fått brev om från skattemyndigheten. Hu, jag blir lika rädd varje gång! Alltså bäst att göra det rätt direkt!

På måndag är det över och jag funderar på om jag ska ta ledig ett par dagar då. Jag behöver städa och ladda för nästa projekt. Det är alltid härligt att gå igång med det när hemmet är tippetopp. 

Det var dagens helt meningslösa blogginlägg.

Ett litet hemligt skvaller kan jag i alla erbjuda er 3 som läser min blogg angående filmplanerna (Sonjas sista vilja) 


Den här bokserien har bringat mig så mycket glädje. 

Jag är så förberedd på att någon ska höra av sig och säga att "nu är det slut", men det är faktiskt – pepparpepparpeppar – helt tvärtom. ( I alla fall just nu.) Det är helt galet!

Sa jag Pepparpeppar?



4 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det skulle vara roligt att se Sonja och tjejerna. De finns redan i mitt huvud, roligt att se om jag tänker rätt. Ju. Glad fredag!

Åsa Hellberg sa...

Haha, ja, verkligen! Tack detsamma!

Carin sa...

Sonja serien har skänkt även mig mycket glädje! Tack!
Tänker ofta på hennes "hemliga" livsstil, omtanke och finurlighet. Kanske en förebild...
Trevlig helg!

Åsa Hellberg sa...

Tack detsamma!