Klar för idag,

 Trettio sidor kvar. Jag planerar att bli helt klar på söndag, men vet inte riktigt hur som återstår att lägga till. På måndag ska jag fixa en trasig blinkers på Hondan, bara ett lampbyte men jag behöver hjälp med det. Ska vara på verkstaden klockan 11, och det är liksom mitt i min bästa skrivtid.

Ju mer jag kan göra i helgen desto bättre är det alltså.

I morgon bitti ska jag åka och handla (med mina dubbla masker på), och tänker den här gången vara där supertidigt (jämförelsevis). Allt för att slippa folk, såklart. Mathem har inga snabba tider (kan leverera först söndag) och jag behöver grejer innan dess. 

Jonathans arbetskompis, som har producerar låtar med, testade positivt i morse, men de har inte sett sedan i måndags så man vet ju inte. Båda han och Linnea testade sig i morse med hemtesterna jag köpte innan jul, och båda var negativa. De har heller inga symptom. Jonathan ska ju hänga med mig och hämta bilen på tisdag, hoppas jag. Vi får väl se. "Alla" är sjuka, så att de – och jag – skulle klara oss är nog vara en utopi. 

Men jag gör mitt bästa. Jag lämnar manus på måndag och får tillbaka det den 7e februari och då har jag bara en månad på mig. Flera dagar (3 i alla fall) försvinner för att jag ska till Grästorp och Alingsås. I nästa omgång, den jag får tillbaka den 21 mars, har jag lite längre tid på mig. Men då är ju PLANEN att jag också ska till New York sista veckan i april, hur nu det kommer att gå. 

Sedan måste jag ju sparka igång nästa roman. Manuset till den borde vara klart sista september och det är bara att räkna bakåt. Jag borde börja skriva den 1 juni. 

I huvudet har jag ju planer på en bok till per år, men jag är inte där än. Det är lättsamt och skönt att just nu bara ha ett manus att hantera. Jag tänker på det däremot, alltid något.  Men just nu är jag LAT mellan skrivpassen (jag gillar det ordet, det har ingen negativ klang för mig, däremot om jag kallar andra det, haha).

Typ så denna dag när jag fortfarande är så himla glad för min nya bil!