Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 12 oktober 2022

Jag har beslutat mig för

att jag måste rensa klart här hemma innan jag gör något annat. Jag hinner. Lena ska få manus från mig den 28 november, vilket är 6 veckor från och med måndag.

Det är tvätt från Fjällbacka, kläder som ska läggas undan och skåp som behöver rensas ut eftersom det finns grejer där som har stått i typ 3,5 år utan att jag har ens tittat på det.  Så kan vi inte ha det!

Sedan här det förhatliga dammet här som gör mig tokig. När jag kom hem från västkusten insåg jag hur det växte runt dörren till badrummet. Karmarna var alldeles fulla av synligt damm, jag kan inte fatta att jag inte har sett det tidigare. Nu blir det dörrtvätt i hela lägenheten (3 dörrar)



Hela karmen hade en rand av damm. Så äckligt!

Och idag måste jag handla, för nu är allt utom yoghurt slut och det blir man inte mätt på. Inte jag i alla fall.

Jag följer ett par stålkvinnor på Instagram som har vänt från att vara soffpotatisar till att börja träna styrketräning, och det är så himla inspirerande. De har MUSKLER. Den enda är 75 och den andra 63. Själv känner jag att jag har förlorat kontakten med min kropp. Förut hängde mage och rygg ihop, som en korsett, men det gör det inte längre eftersom jag aldrig tränar. Jag behöver komma igång och ska försöka hitta ett sätt att:

1. Jobba med redigering

2. Skriva nytt manus

3. Sola mina händer och fötter på psoriasisförbundet

4. Träna min lilla kropp

5. Ta mig an de bokningar jag har framöver som är en hel del. 



Det är mer inget kul när det bara fortsätter växa. (Vecken beror på att jag böjer på handleden,  jag har INTE hängande skinn där.)

Det är det viktigaste framöver (utöver allt som har med Jonathan att göra, men det är ju självklart.)

I december har jag ju frånsagt mig allt och ska bara vara hemma, det känns så härligt! Men jag ser också fram emot 3 bokens afton (Växjö, Kalmar, Katrineholm), en feelgoodkväll på Bonniers (Sveavägen)  och 2 bibliotek (Nykvarn och Huddinge) innan novembers utgång. 

Ikväll skulle jag egentligen på release, är inbjuden till en i morgon också, men jag måste välja och kommer att gå på den jag tackade ja till först, den i morgon. Helt ärligt skulle jag gärna skippa båda som det känns just nu, men det kanske är bättre när jag har klarat av tvätten än idag när allt är upp och ned här hemma. 

Typ så, onsdag i förorten. Bra och stökig dag så här långt. 

Inga kommentarer: