Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 15 oktober 2022

Bilen tvättad. Check.

 Rensat och rumsterat om i garderober, CHECK. En stor väska ska flyttas till förrådet med sådant jag ännu inte vet om jag vill bli av med. 

I morgon ska jag nog ändå försöka börja jobba med min redigering, så att jag får en aning om hur mycket det är och hur lång tid jag har på mig. Om jag bara kan komma i säng i tid i kväll, borde det funka att gå upp 8 och börja direkt. I morse vaknade jag halv åtta, men då hade jag bara sovit 6 timmar. Det var omöjligt att somna om och jag är galet trött, fast inte tillräckligt för en tupplur. Jag ska försöka lägga mig tidigt istället. 

Vanligtvis i redigeringen brukar jag vilja ta mig framåt 20 sidor per arbetsdag, men i en som byggs på med sida efter sida blir det lite annorlunda. Det är ändå bäst att sätta fart för nästa vecka går ju två dagar bort till resa fram och tillbaka till Växjö. Har jag tur kan jag jobba på tåget men det är inte sannolikt och inget jag kan räkna med. 

I morgon eftermiddag, efter jobbet, behöver jag ta tag i skåpen i badrummet, för de ska rensas från allt som har gått ut i datum och öppnade krämtuber som bara ligger och dräller och tar plats. Allt är tvättat, upphängt och bara strumpor hänger kvar på tork över natten. 

Jag är så glad att jag tvättade soff- och kuddöverdrag häromsistens, så slipper jag det i alla fall. Just soffans överdrag hade jag bävat för, men det visade sig vara enklare än jag hade trott. Är glad att jag valde en modell med lösa överdrag för det gick på just min soffa. Och färgen, brun, är otroligt praktisk, för inga fläckar syns ju. 

I fåtöljen i Fjällbacka, den vita, spillde jag första dagen 2 droppar kaffe och det retade mig ända tills jag kunde tvätta det överdraget när jag kom hem efter 4 veckor. 

I soffan här skulle jag kunna spilla ut en hel kopp utan att det syntes (fast det skulle förstås lukta, och jag skulle förstås tvätta OMEDELBART, men ändå, det skulle inte synas. Ni fattar!)

Typ så, en dag när min andra kommun, Tanum, har sorg. 4 ungdomar körde av vägen med en EPA-traktor utanför Grebbestad i natt och en 15-årig pojke dog. 3 vårdas på sjukhus. 

I en sådan liten kommun blir alla ledsna. Det första jag gjorde i morse när jag såg nyheten var att kontakta brorsan för att höra att hans 15-åring var hemma. Barnen går i skolan ihop, föräldrar och morföräldrar känner varandra. 

3 kyrkor, Fjällbacka, Tanum och Grebbestad håller öppet och just i Fjällbacka hålls även en minnesstund med präst diakon och personal, som väl tyder på att den omkomne hörde hemma just där. Så oändligt sorgligt. 

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det känns så onödigt med alla dessa olyckor med EPA och A-traktorer…

Åsa Hellberg sa...

Ja, så hemskt.