Mathem kommer med leverans strax efter 11 och jag har duschat hjälpligt (SÅ SKÖNT efteråt), druckit kaffe och gått en liten promenad här i lägenheten. Gå ut tänker jag göra i eftermiddag när jag har tagit ytterligare en dos alvedon. Just nu känns det som en omöjlighet.
Jag kom just in på en artikel i GP som handlade om bristen på abortskildringar i litteraturen, i alla fall de som inte gör så stor sak av det, som låter en abort vara en abort, inget man ångrar eller låter bli för att man inte klarar av det.
Själv har jag haft med aborter flera gånger. I alla fall två (alltså, minnet är kort när det gäller mina egna böcker): i Sonjas hemlighet och Kvinnorna på Flanagans. I den senare var kvinnan gift, mannen ville ha ett barn till men det ville inte kvinnan. Det tyckte jag var en oerhört bra konflikt. KONSTIGT nog har jag inte fått någon kritik alls för det, inte en enda kommentar faktiskt. Det finns andra saker man inte gillar med den boken, men inte ord om aborten.
Min fredag är avbokad (skulle bara redigera, men det blir det inget av med) min lördag också (skulle köra Jonathan till sin pappas födelsedag och själv vara med och fira), söndag har jag redan markerat som ledig. Tre dagar krya på mig, håll en tumme för att det räcker för nästa vecka har jag en hel del utanför lägenheten igen.
Förra gången minns jag när huggsmärtan släppte, det var i Lysekil/Uddevalla och även om jag hade ont länge efter det så var smärtan därefter dov och det onda stället kändes bedövad. Där är jag verkligen inte än, men jag längtar dit, för då är man inte lika begränsad.
Men det kunde vara värre, jag har det otroligt bra här hemma med min dator och min tv. Vilken tur att jag inte har en lång researchresa planerad, eller något annat jag verkligen hade velat vara med på. Smällen kunde ju ha kommit innan min födelsedagsresa, till exempel.
Typ så, nu när jag har pratat länge med Jonathan. I eftermiddag ska jag prata länge med Anders, en av Jonathans två gudfäder. Han bor i Köpenhamn och fyllde 60 i förrgår. Vi har känt varandra sedan vi var 22 och jobbade i Sälen.
Jag har en bunt gamla kompisar, som jag betraktar som bästisar, men som jag sällan träffar. Jein med hästarna, som jag pratade med igår (vi lärde känna varandra som 12 rep 13-åringar). Madde, som bor i Göteborg men som är i Fjällbacka på sommaren och Anders i Köpenhamn som jag inte har träffat på kanske 10 år. Minst! Men allt är exakt som vanligt när vi pratar med varandra, det spelar ingen roll hur länge det går mellan samtalen. Nu har jag tagit ett beslut om att åka med tåg till Köpenhamn i vår så att vi kan fira hans födelsedag i efterskott.
Det var det. Fredag. Bra dag så här långt minus ryggskottet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar