Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 1 oktober 2022

Jag läser om författaren Lisa Regan

 som har gett ut 25 spänningsromaner på 5 år. 

https://lisaregan.com/

Jag undrar hur det där går till. I mitt fall skriver jag mina manus på tre månader. Om hennes böcker är lika långa skriver hon som mest ett manus på åtta veckor, om hon inte – som jag igår och i förrgår – skriver 4000 ord om dagen. 

Men fortfarande krävs ju en viss redigering, det kommer ingen ifrån, och hur det går till i hennes fall vet jag inte. Hon KAN ju låta någon annan göra det, och sedan lite strunta i slutresultatet. Det är en variant. Eller så är hon så galet snabb att hon skriver ett manus på en månad. Det går. 

Det är intressant att läsa om andras processer men här fick jag bara reda på att det var fem, och inget mer. Jo, hon hade skrivit ett nytt avtal läste jag på Boktugg, på 15 böcker, men "bara" 3 om året. 

Jag ska på lunchträff med Jonathan idag på min lediga dag. Linnea är i Östersund och då passar jag på att sno åt mig lite barntid. Jag ska hämta honom halv ett (JA, jag tycker det är mysigt att hämta) och sedan ska vi till Söder och äta och sedan ta en promenad. 

I morgon, eller om det blir på måndag, ska jag städa och packa inför Fjällbacka. Jag åker på tisdag, på onsdag ska jag hämta böcker jag har skickat dit, och på torsdag kväll föreläsa på café Bryggan. Madde och Anders KANSKE kommer dit under helgen, vi får väl se vad som hinns med. Jag åker hem igen på söndag, för måndagen den 10e ska jag vara i en bokhandel i Stockholm. 

Följer ni Iranska kvinnornas kamp för frihet? Jag berörs oerhört stark av både konst filmer och förstås dokumentärt material därifrån. Vilka hjältar de är. Själv vet jag inte hur modig jag hade varit i en liknande situation. De demonstrerar med vetskapen om att de kan förlora livet. Även män hjälper till. Det är fint att se för här se man sällan män engagera sig, eller så gör de kanske det men syns inte. Jag vet inte, men jag vet att män behövs för den kvinnliga frigörelsen. Dels för att ge plats, vika undan utan rädsla för att förlora makt, och se fördelen med att fördela den så att vi får en rättvisare värld, men också för att män behöver stå upp med nya värderingar mot andra män.

Jag försökte hitta ett youtubeklipp, med en dans som gjorde mig så berörd, men jag hittar den inte. Lägger upp den i stories på instagram istället. 

Jag som alltid har älskat män, är numera lite rädd för dem. Det är så oändligt sorgligt. 

Det var det, hoppas att ni får en fin helg!



Lördagsstök hos ÅsaPåsa

Inga kommentarer: