Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 11 oktober 2022

Dagen för respons på manus

 och nerverna är lite på utsidan. Fast jag vet att ingen är bättre på feedback än Teresa. Hon förstår skörheten hos mottagaren, och det mesta hon skriver gör hon med ett frågetecken efter, som om hon undrar vad jag tror om hennes åsikt. Det gör så stor skillnad mot den som inte skriver det där frågetecknet och är ett tips till varje människa som ska lämna ett omdöme om något som ska vidareutvecklas. 

Samtidigt ska jag ju börja jobba med nästa manus tänker jag, så från och med den här veckan stramas mina tider åt. Att sitta så här på morgonen och låta timmar passera, som jag kan göra emellanåt, till exempel idag, funkar inte om jag ska ha två manus i luften. Då måste jag har gjort ett av manusen klart klockan 11 och då behöver jag börja jobba senast 8. Jag kommer förmodligen att börja dagen med det som ska nyskrivas, för jag har lättare för att redigera senare än jag har för att kreera något sprillans nytt. 

Igår snickesnackade jag med författaren Malin Karim och förläggaren Karin Linge-Nordh i Gamla stans bokhandel, så fin liten butik som jag aldrig har varit i tidigare. Det var inte alls mycket folk, men ändå mysigt. Så fort vi var klara rusade jag till tuben och tog den till Hökarängen där jag skulle på lägenhetsvisning, men där hyresgästen som skulle visa den inte dök upp. Andra gången det sker, tydligen. Jag var bara inbjuden till visningen igår.

Jag får ju för mig ibland att jag ska bo billigare. Och den i Hökis kostar typ 3 tusen mindre än den här. Fast å andra sidan trivs jag ju så himla bra att det egentligen krävs något väldigt extra för att få mig att flytta. Och andra gånger vill jag ju bo större, och då kommer det att kosta MER, så vad jag vill är svårt att säga. Ibland tänker jag flytta till Västerås, eller till Oxelösund (!) för då hittar jag fina bostadsrätter som inte kostar skjortan (jmf Stockholm)

Ni hör ju. Jag är nog inte redo att flytta någonstans alls. Men tror att alla mina planer är roliga att ha, vare sig jag genomför dem eller inte. På det sättet har jag ju renoverat det mesta här hemma i fantasin. Det är allt från stormönstrade tapeter till vitt, som jag ser framför mig. Men i snart fyra år har jag ändå nöjt mig med mitt bruna, både på väggar  och soffor, så något har nog ändå varit bra med det. 

Idag ska jag planera, uppdatera kalendern framöver och se till att jag har tillräckligt med tid till mina projekt. Nästa vecka är jag borta i två dagar, i Växjö på Bokens dag, men eventuellt kan jag jobba på tåget om jag sitter rätt, det vill säga framåt.  

Den här veckan är jag också inbjuden till 2 releasefester, vi får väl se vad jag klarar att gå på och samtidigt jobba. 

Det var det. Tisdag. Bra dag så här långt. 

1 kommentar:

Eva-Lotta sa...

Att titta på bostäder är aldrig fel. Om inte annat så kan man se hur bra man har det i det boende man har! Lycka till med allt nu!