Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 18 oktober 2022

Så det small till med ett redigt ryggskott igår,

 och jag fick be Jonathan om hjälp, vilket han gärna gjorde (se föregående inlägg om hur vi jobbar i min familj!)

Så han fick fullmakt att hämta ut medicin, muskelavslappnande, som jag fick via KRY  eftersom jag bara bollades runt av Capio (usel tjänst online, usel, Jag bollade runt tills jag var gråtfärdigt och kom på att jag förstås skulle testa KRY. 100 poäng av 100 möjliga.)

Med medicin kändes det lite bättre, och jag sov hel okej i natt. 



Ligger i soffan i min varmaste morgonrock. Man fryser ALDRIG med den på (peppar peppar)

Nu är jag uppe tidigt för att känna om jag kan åka till Växjö till Bokens dag idag, och om jag bara ska gå på hur ont det gjorde att gå upp (att sätta sig på toa ska vi inte ens prata om) så kan jag inte det, men jag vet ju att tabletterna funkar så medan de drar igång ligger jag ned i soffan. 

Klockan är 07.17 och jag behöver inte åka förrän om 2 timmar. Jag har tagit 2 alvedon, 1 Ipren och en muskelavslappnande. Jag tror att det går.

För ett år sedan när jag skulle till Uddevalla/Lysekil hade jag exakt samma sak, på samma ställe i ryggen. 

Igår fick jag lite känning när jag tränade med Sofia (istället för Friskis), och sedan small det 10 minuter senare när jag skulle böja mig över diskmaskinen. Jävlar vad ont det gjorde. Förra gången smög det igång efter att jag hade satt mig i bilen, så var det verkligen inte nu. 

Till råga på allt känner jag träningsvärk i låren efter gårdagens gympa!

JAJA, hoppas att det går över snabbare än förra året då det satt i sex veckor, typ.

Håll en tumme för att jag kommer iväg!

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Hoppas du kom iväg!

Åsa Hellberg sa...

Tack, ja, det gjorde jag!