Måndag,

 jag har handlat, jobbat och promenerat. Jag har fortfarande sista mars som mål för tredje Fjälbackadelen men då får jag inte sacka en sekund. Hittills idag har jag skrivit 1500 på det, men eftersom jag skrev nästan 3000 igår, känns 1500 lite, vilket det naturligtvis inte är.

Just nu har jag kört de flesta karaktärerna i diket, och hur sjutton de ska ta sig upp därifrån vet jag inte. Fast det är ju en del av det roliga. Serien ska gå i mål och jag har inte en aning om hur det ska gå till. Om 4,5 vecka vet vi om jag har lyckats. 

Ligger i soffan och bloggar

I morgon är jag däremot "ledig", jag ska hem till Helen och titta på hennes grejer från förr, men också fika såklart. Jag har också med mig kartor från Gran Canaria som hon frågade om jag kunde fixa. Hon åker dit och jobbar som guide om bara ett par veckor. Hon är ett superproffs, har arbetat som destinationschef för Spiesresor på flera ställen men längst i London. Aldrig på Gran Canaria dock. Gästerna hon ska ta emot kommer förstås att få BÄSTA resan. Det där med pension, som hon går i då och då, får vänta en stund till verkar det som. 

Jag tittade inte på lägenhet idag, det var för mitt på dagen. 

I morgon kväll ska jag kolla på en i Hökarängen. Där har jag bott tidigare. Bra hyror, men jag har plats 20 drygt (det hade jag på ettan idag också) så det blir nog inget där, men dit skulle jag kunna flytta direkt (det kan jag inte till en etta, som den var jag skulle kolla på idag) eftersom den är lika stor som den här är. 

Jag sonderar mer terrängen inför framtiden, än att jag behöver flytta just precis nu. Jag ska ju också gå i pension någon gång och vill se vilka möjligheter som finns. Jag inbillar mig i alla fall att boendekostnader på sextontusen (Fjällbacka, Farsta, garage) inte kommer att funka som pensionär. 

Det beror ju lite på om jag kan fortsätta jobba, och samtidigt ta ut pension. Jag hoppas det såklart, men vore ju korkad om jag inte börjar förbereda mig på alla eventualiteter (även om det är långt kvar.) 

Vad skulle det betyda att skala ned? Sånt funderar jag på. Vad kan jag göra om jag inte har så höga hyror?

Kommer min psoriasis tillbaka, kanske jag behöver vara längre tider utomlands. Jag skulle gärna tillbringa en skrivmånad på Kanarieöarna redan nästa år, psoriasis eller inte, men det handlar ju också om vad jag har råd med. När jag är ensam vill jag bo riktigt bra. Även i mina andra favvisar, New York och London som jag ju gärna skriver om och gör research i, och kanske Cypern, där jag jobbar så bra. Jag vill bila långt, stanna där jag vill och helt enkelt vara mer på vift med mitt jobb på fickan. 

Där har vi det. Måndag. Bra dag, så här långt.