Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 20 juni 2023

Handlat och ätit RÄTT

Det ska jag göra framöver, 100%, för att se om det alls påverkar mitt psoriasis. Det betyder att jag tänker undvika 100% vete/gluten (absolut viktigast) och 100% mjölkproduker (även om jag tror att jag tål det.) Just nu är det på bättringsvägen (tror till och med fötterna) tack vare solen och jag vill se vad som verkar funka. 

Bara salt och peppar. 

Ingen potatis, men gärna sötpotatis. 

Lax och kyckling, rött kött funkar absolut men vill bara äta det i nödfall.

Frukt och bär. 

De flesta grönsaker tillagade.

Senap, olivolja, vinäger funkar. 

Ägg funkar. 

Jag vill tillbaka till piggheten och den kommer när jag äter cleant. 

Där har vi det.

Idag blev jag också lite kär i min nya bil. Jag tycker att den är väldigt tjejig. Söt, liksom. 



Jag tycker om mina vita linjer runt stolarna.

Det var dagens uppstyrda rapport från Farsta, när jag har gett mig själv ledigt. Det kändes rätt nödvändigt med en sådan dag när jag tvättar, handlar och styr upp inför nästkommande veckor. Däremot ska jag jobba med uppstyrning av mina veckor här hemma, innan jag åker till Fjällbacka och spurtskriver sista veckan. 

Och så det som är allvarligare då: 

Jag skulle vilja gå till Centrum och lägga en blomma, fast jag bryter ihop när jag gör sådant och jag vet inte om jag orkar det just nu. 

Och jag ledsen för hur det här besinningslösa våldet har fått mig att känna, att jag är räddare. 

Jag älskar Farsta och hatar hur man nu utmålar min förort. Det är som om vi vanliga 99,9% Farstabor, inte räknas när media gör sin rapportering.

De allra flesta som bor är vanliga hyggliga människor som vill leva i fred och frihet. Folk går till jobbet, skolan och föris. Föräldrar fixar barnkalas, äldre går på gympa och en del lägger fram sina bönemattor. Någon haltar, en annan är full och jag sitter hemma och jobbar. Det är mitt Farsta. Man får fan inte glömma det. 

Det var en ung tjej i typ Rinkeby som sa att när man pratar om hennes förort är det som om tjejerna där inte finns. Man pratar bara om grabbarna, de som krigar mot varandra. Tjejerna, duktiga i skolan, ambitiösa, som inte är med i gängen, blir helt osedda.

Precis det upplever jag i Farsta nu. Och jag sörjer för tjejerna här om det är så de känner. 


3 kommentarer:

Ulrika sa...

Fin skrivet om Farsta!
Jag blir också piggare när jag äter mer rent men inte alltid så lätt att få till det när man bor i en familj..

Mvh Ulrika

Ebba Range sa...

Du har så rätt att vårt Farsta är så mycket mer än vad som beskrivs i media.
När skjutningen hände var jag på väg till Fjällbacka!
Då jag kom hem igen tvingade jag mig att gå till blomsterhavet, eftersom jag skulle jobba till kommande helg, åka tunnelbana till stan. Det stod fem poliser där på platsen. Jag pratade med en av dem, men kunde inte fullfölja. Blir nu lika berörd varje gång.
Tänkte också på att du ändrar kosten. Jag har tvingats att göra det också, har fått ngn slags intolerans. Hamnade på akuten. Det jag reagerar mest på är: vinäger, jordgubbar, tomater och fisk/skaldjur. Ägg och kött är ok. Jag är ingen vidare köttätare i vanliga fall. Men har nu provat Kronhjorts skav. Det är gott o kan varieras. Istället för vinäger använder jag ättika, för jag älskar allt som är surt, citroner går inte heller för mig.
Hoppas att du blir bättre och piggare. /Allt gott!

Eva-Lotta sa...

Jag tänkte på dig när det hände. Så meningslöst och tragiskt 😥