Jag fick förstås samma litteraturprofessor

 som recensent på BTJ som jag fick för Inte utan min syster. 

I första delen av recensionen avslöjar hon precis allt som händer, så det kan jag inte visa. Det här är slutklämmen: 

"Hellberg skriver flyhänt och förstår att driva en handling framåt, den historiska kontexten och personskildringen är trovärdiga. Vägen till det rörande XXXX slutet går via motgångar, men till slut landar det i XXXX. Romanen är inte djuplodande, men erbjuder en stunds trivsam avkoppling."

Det är ungefär det hon skrev om första boken också. 

Här hittade jag en annan recensionsslutkläm, också av en feelgoodroman:

»Trevlig och lättsmält läsning för hängmattan.« Ann Öhrberg, BTJ

Det är den typen av slutkläm hon gillar, tydligen. Den när man talar om var och hur boken ska läsas. Läses i hängmattan. Läs den för trivsam avkoppling. Helt ärligt så vet jag inget sämre sätt att recensera feelgood. Det är nedvärderande och hör inte hemma hos någon som ska recensera seriöst till bibliotekets inköpstjänster.

Jag läste några recensioner till som jag hittade och då gällde det finlitteratur och då berömde hon de långa och komplicerade meningarna som man, typ, måste ge en chans att förstå. 

Jag hade hoppats få en feelgoodgillande recensent som förstår att inte leta "djuplodande" i en feelgoodroman, men det har jag inte fått sedan Ett oväntat besök, 2018. 

Så ja, jag blev besviken, men det är vad det är. 

Sätter man det jag jobbar med nu i händerna på henne kommer hon förmodligen inte ens att läsa klart. Jag ska tänka på det. 

Mer än halvvägs med jobbet idag redan och när det klarnar upp ska jag sätta mig på balkongen. 

I morgon är jag ledig och ska umgås med mina bästa. Det kommer definitivt att få mig på topphumör igen!

ps är redan på gott humör igen! Tjohooo!