Bra grej.

 Jag blev debiterad för mycket för en gravstensgrej på kyrkogården i Fjällbacka, och stenhuggeriet återför utan problem de 1500 kronor som det gällde. 

Schyst, då vill man ju använda dem igen om det behövs någon gång. Bullarens stenhuggeri. Bra grej, som sagt.

Hotellet jag bor på är helt annorlunda än systerhotellet lite längre bort. Här ber man om att få bo högt, då får man rum lågt. Jag har bett om rum här två eller tre gånger och ingen gång får jag det jag önskar utan HELT tvärtom.

På det andra hotellet har jag också önskat och då alltid fått det jag har bett om. Där står dessutom en flarra vin när man kommer, som säger "välkommen tillbaka." Det finns inget sånt här alls. Att någon är återkommande gäst här bryr man sig inte ett dugg om. Samma ägare. Är det inte märkligt?

Mamma var med förra året och då fick vi ett bra rum, och  jag tänker att det nog är så som många säger att man får sämre rum om man är ensam. Här är det insyn och det är inte så mysigt, ju, men det är fullbokat och andra rum fanns inte. Och jag skrek inte heller, det är ju den standard jag har betalat för  – jag hade väl bara andra förhoppningar om läget. 

Men det gick fort över. Nu har jag boat in mig, struntar i utsikten (och insikten) för jag var ute och åt mat (på grannkrogen där jag har varit tusen gånger, och blev hälsad på som om jag har varit där tusen gånger, haha) och mat var det enda som behövdes för att vända besvikelsen över rummet. Det kändes bara bortskämt och dumt när jag var mätt. MÄTT, vilken grej det är! Jag åt grillad kyckling, stekta grönsaker (så goda) en tzatziki som jag säkert inte borde ätit (pga mjölkprodukt) och till dessert åt jag en citronsorbet. 19 euro. Bra pris, men Euron står i 12.80!! Yes box, jag växlade idag och fick nästa en chock över hur dyr den här. 

JAJA.  

Supertrevlig flygresa i alla fall med TRE gamla kollegor som jobbade där jag satt. 

Så kul. När de hade en liten stund över, det är få sådana stunder på en charterresa, satt jag i galleyt (pentryt) på ett klappsäte (fällbart, ni vet sådana som crew (besättning) sitter på. (Så kul med dessa engelska ord som ju används på alla flygbolag. Inte klappsäte, det hör man ju, och vad det heter på engelska vet jag inte.)

I alla fall: Susanne var med idag och vi umgicks supermycket när vi började flyga ihop 1986. Vi var kursare och hade hur roligt som helst. Åsa var också med idag, och även om vi inte direkt umgicks på den tiden så ju känner alla alla. Och Thomas, som var purser på flygningen idag,  serverade 20 glada flickor, tillsammans med en annan kompis Janne, hemma hos mig på min 25-årsfest 1987. 

SÅ roliga minnen. 

Och det är ju det där med den höga sociala kompetensen som de här människorna har. Fortfarande, så många år senare, är det med elegans de utför sitt jobb. Fantastiskt att se. Och vi som aldrig ses nuförtiden, snackar som om vi sågs igår. Det är något med det där som är svårt att förklara. 

Sedan hade jag en trevlig kille i sätet bredvid, som faktiskt PRATADE ( det är det verkligen inte alla som gör). Han hade gången emellan sig och resten av familjen (fru och två små barn), och vi hade supertrevligt och småsnackade när han inte var upptagen med de sina. 

Där har vi det, resdagen på Cypern. Det var behaglig värme idag, tack vare regn och moln när vi landade, vilket jag tycker är skönt första dagen när jag är så svintrött. Nu har jag duschat, klämt en påse chips (som jag är långt ifrån säker på att jag tål men jag orkade inte bry mig idag) och ska borsta tänderna och lägga mig och se på Kristallen så länge jag orkar. 

I morgon ska jag JOBBA!

Hurra som vi svennar säger på Cypern.