Inget jobb igår,

 inget idag. Det får bli så, hur jag nu ska få ihop det. Men idag ska vi till Smögen, och när vi kommer hem skulle jag tro att jag är helt slut.

Igår kväll åt vi middag ute med en av mina bästa vänner Madde, hennes man och dotter (se bilden), och kom i säng ett kanske. Klockan sju bestämde sig min kropp för att den hade sovit klart, och trots idoga försök var det kört. Så jag tog en promenad och hälsade på mormor och morfar på kyrkogården, läste alla namn på stenen i minneslunden och gick förbi bageriet och köpte frukostbröd till mina sovande gäster. Den perfekta morgonen för mig faktiskt. 

Jonathan 2 och Gabriella 4.

Igår, när jag tog samma sväng, gick jag in i kyrkan som var öppen, och där var fyra personer som jag tror var sörjande. Jag hade velat tända ljus men vet att jag blir så himla berörd och gråtig av det att jag helst vill vara själv, alltså gick jag ut igen precis när kyrkklockorna började ringa – förmodligen för en bortgången anhörig till dem som satt i kyrkan.

Längre ned på gatan mötte jag en busslast med tjattrande kineser på väg till den ringande kyrkan, så att de anhöriga skulle få vara ifred under ringningen var nog inte att tänka på. 

I morgon hade vi en plan på att åka till Väderöarna (googla), men alla båtar är tyvärr fullbokade, så det får bli en annan gång. 

Jag njuter så av den här veckan, det är otroligt hur väl vi samsas på mina 40 kvm. Jobbet blir lidande eftersom jag är den enda med körkort, men det få jag helt enkelt ta igen sen. Det är det VÄRT!