Då har jag

1.  Bokat 1a service och byte av framruta eftersom jag fick ett stenskott (med spricka) i våras. Lika bra att få båda gjorda samtidigt.

2. Bokat däckbyte sista fredagen i oktober.

3. Köpt nytt träningskort på Friskis och börjar på måndag med Core, som är min favvis, det vill säga att stärka mittpartiet, samarbetet rygg och mage. 

För min del ser min kropp annorlunda ut på kvällen mot vad den gör på morgonen. Den är svullnare, magen hänger ut mer och ryggen inte heller sig lik. Byxor som passar på morgonen, sitter tajt på kvällen (även när jag äter superbra och har exakt noll gaser). Benen är också betydligt tjockare. Vaderna upp till 2 cm. 

Är det så för er också?

Vi får se om träningen får bukt med det, i alla fall lite grann. Min plan är klasser (kanske 2 per vecka, 1 core och en gympa) och styrketräning. Ska försöka hitta någon som kan instruera mig i gymmet. 

Idag har jag också fått det exakta schemat på hur min redigering kommer att se ut, och nu är det helt spikat att nästa bok går till tryck den 9e juni. Alltså antar jag att den kommer ut i början av juli. 

Fick för mig att det är fredag idag, men det är det ju inte. Bara torsdag. Ikväll ska jag på releasefest, och innan det ska jag till systemet och köpa lite cava till de två författarna. 

Imorgon kväll är det Idol och då ska Bell, artisten som Jonathan arbetar med, vara med där. 

De släpper en ny (omgjord låt, från början skriven av Daniel Adams-Rey och Oskar Linnros) låt i natt 00.00 (alla låtar släpps den tiden torsdag till fredag natt). 

Daniel Adams-Rey har ju varit schysst hela det här debutåret för Bell och bjudit upp henne på scenen när hon varit på samma festivaler och de har sjungit hennes (och Jonathans) Missförstått tillsammans. 

I morgon har också Carina nypremiär på sin show, Bergfeldt, på ettan 21.00. 

Härligt med alla höstpremiärer, om ni frågar mig!

Nu ska jag sätta igång med mina garderob- och skåprensningar, innan jag tar en promenad och lyssnar på det nya poddavsnittet av Filip o Fredrik. 

Bra dag, så här långt. 

Jag har beslutat mig för

att jag måste rensa klart här hemma innan jag gör något annat. Jag hinner. Lena ska få manus från mig den 28 november, vilket är 6 veckor från och med måndag.

Det är tvätt från Fjällbacka, kläder som ska läggas undan och skåp som behöver rensas ut eftersom det finns grejer där som har stått i typ 3,5 år utan att jag har ens tittat på det.  Så kan vi inte ha det!

Sedan här det förhatliga dammet här som gör mig tokig. När jag kom hem från västkusten insåg jag hur det växte runt dörren till badrummet. Karmarna var alldeles fulla av synligt damm, jag kan inte fatta att jag inte har sett det tidigare. Nu blir det dörrtvätt i hela lägenheten (3 dörrar)

Hela karmen hade en rand av damm. Så äckligt!

Och idag måste jag handla, för nu är allt utom yoghurt slut och det blir man inte mätt på. Inte jag i alla fall.

Jag följer ett par stålkvinnor på Instagram som har vänt från att vara soffpotatisar till att börja träna styrketräning, och det är så himla inspirerande. De har MUSKLER. Den enda är 75 och den andra 63. Själv känner jag att jag har förlorat kontakten med min kropp. Förut hängde mage och rygg ihop, som en korsett, men det gör det inte längre eftersom jag aldrig tränar. Jag behöver komma igång och ska försöka hitta ett sätt att:

1. Jobba med redigering

2. Skriva nytt manus

3. Sola mina händer och fötter på psoriasisförbundet

4. Träna min lilla kropp

5. Ta mig an de bokningar jag har framöver som är en hel del. 

Det är mer inget kul när det bara fortsätter växa. (Vecken beror på att jag böjer på handleden,  jag har INTE hängande skinn där.)

Det är det viktigaste framöver (utöver allt som har med Jonathan att göra, men det är ju självklart.)

I december har jag ju frånsagt mig allt och ska bara vara hemma, det känns så härligt! Men jag ser också fram emot 3 bokens afton (Växjö, Kalmar, Katrineholm), en feelgoodkväll på Bonniers (Sveavägen)  och 2 bibliotek (Nykvarn och Huddinge) innan novembers utgång. 

Ikväll skulle jag egentligen på release, är inbjuden till en i morgon också, men jag måste välja och kommer att gå på den jag tackade ja till först, den i morgon. Helt ärligt skulle jag gärna skippa båda som det känns just nu, men det kanske är bättre när jag har klarat av tvätten än idag när allt är upp och ned här hemma. 

Typ så, onsdag i förorten. Bra och stökig dag så här långt. 

Dagen för respons på manus

 och nerverna är lite på utsidan. Fast jag vet att ingen är bättre på feedback än Teresa. Hon förstår skörheten hos mottagaren, och det mesta hon skriver gör hon med ett frågetecken efter, som om hon undrar vad jag tror om hennes åsikt. Det gör så stor skillnad mot den som inte skriver det där frågetecknet och är ett tips till varje människa som ska lämna ett omdöme om något som ska vidareutvecklas. 

Samtidigt ska jag ju börja jobba med nästa manus tänker jag, så från och med den här veckan stramas mina tider åt. Att sitta så här på morgonen och låta timmar passera, som jag kan göra emellanåt, till exempel idag, funkar inte om jag ska ha två manus i luften. Då måste jag har gjort ett av manusen klart klockan 11 och då behöver jag börja jobba senast 8. Jag kommer förmodligen att börja dagen med det som ska nyskrivas, för jag har lättare för att redigera senare än jag har för att kreera något sprillans nytt. 

Igår snickesnackade jag med författaren Malin Karim och förläggaren Karin Linge-Nordh i Gamla stans bokhandel, så fin liten butik som jag aldrig har varit i tidigare. Det var inte alls mycket folk, men ändå mysigt. Så fort vi var klara rusade jag till tuben och tog den till Hökarängen där jag skulle på lägenhetsvisning, men där hyresgästen som skulle visa den inte dök upp. Andra gången det sker, tydligen. Jag var bara inbjuden till visningen igår.

Jag får ju för mig ibland att jag ska bo billigare. Och den i Hökis kostar typ 3 tusen mindre än den här. Fast å andra sidan trivs jag ju så himla bra att det egentligen krävs något väldigt extra för att få mig att flytta. Och andra gånger vill jag ju bo större, och då kommer det att kosta MER, så vad jag vill är svårt att säga. Ibland tänker jag flytta till Västerås, eller till Oxelösund (!) för då hittar jag fina bostadsrätter som inte kostar skjortan (jmf Stockholm)

Ni hör ju. Jag är nog inte redo att flytta någonstans alls. Men tror att alla mina planer är roliga att ha, vare sig jag genomför dem eller inte. På det sättet har jag ju renoverat det mesta här hemma i fantasin. Det är allt från stormönstrade tapeter till vitt, som jag ser framför mig. Men i snart fyra år har jag ändå nöjt mig med mitt bruna, både på väggar  och soffor, så något har nog ändå varit bra med det. 

Idag ska jag planera, uppdatera kalendern framöver och se till att jag har tillräckligt med tid till mina projekt. Nästa vecka är jag borta i två dagar, i Växjö på Bokens dag, men eventuellt kan jag jobba på tåget om jag sitter rätt, det vill säga framåt.  

Den här veckan är jag också inbjuden till 2 releasefester, vi får väl se vad jag klarar att gå på och samtidigt jobba. 

Det var det. Tisdag. Bra dag så här långt. 

Kändes som en lång resa idag.

 Jag stannade utanför Säffle och åt en macka, och köpte jag 2 kokosbollar som helt slog ut mig, så i Karlskoga var jag för första gången i mitt liv tvungen att stanna bilen och sova

. 

Jag och socker är värsta kombon om jag inte har ätit ordentlig mat innan (macka är inte mat för min kropp), jag kan verkligen bli svintrött och det inom loppet av 10 minuter. Det är som om någon klubbar mig. Hemma är det ju okej, men inte i bilen. Egentligen vet jag ju hur jag reagerar, ändå glömmer jag det från gång till gång. 

I alla fall: jag fällde sätet och sov utanför McDonald´s i ungefär 45 minuter, sedan körde jag vidare betydligt piggare. 

Det har varit superdagar i Fjällbacka och jag har verkligen fått gjort mer än jag hade trott på vissa sätt, och på andra inte alls det jag hade planerat. Så med mig hem har jag allt det material jag inte hann gå igenom som stod i Fjällbacka och på tisdag tar jag tag i det. Idag fick jag träffa så fina människor som hade träffat gammelfarmor Anna. Väldigt berörande. 

I morgon ska Malin Karim (som hoppar in istället för Eleonora von Essen) och jag samtala i Gamla stans bokhandel med förläggaren Karin Linge-Nord. Ska bli kul. 17.00 för den som är intresserad. 

Igår kväll var jag ute och åt med Madde och Anders och deras dotter Filippa. Så mysigt. Vi åt tapas på Everts. Innan det hade jag ätit lunch hängt med min gamla kompis Jörgen i Grebbestad. Vi satt ute, vid havet, och vädret var underbart. 

På kvällen när jag skulle lägga mig hade jag ont i axeln, och det gör alltid mig rädd eftersom jag varje gång tror att jag har fått frozen shoulder även på höger sida, det är ju inte helt ovanligt. 

Jag kunde inte sova på den sidan alls i natt pga värk. Samma sak idag i bilen, så jag har tagit maxdos av Alvedon under resan, vilket har hjälpt. Och när jag kom hem tog jag en muskelavslappnande (som man inte får ta när man kör bil) och jag tycker att det känns som om det hjälper.

Håll en tumme för att det bara är något tillfälligt! Bara tanken på att få det igen är vidrig. 

På onsdag börjar jag redigera bok 2 och skriva bok 3. Tjohej. 

Nu ska jag BARA se på tv!

Det är inte ofta

 man föreläser och känner de flesta i publiken, men igår i Fjällbacka gjorde jag det. 

Det blev verkligen en helkväll, så himla roligt, som började med middag och sedan kaffe och kaka på övervåningen på Bryggan, där jag skulle föreläsa. Mamma, Sverker, Klara och moster Monica från min familj var där. Ingen av mina gamla klasskamrater, men däremot från klassen under och över min.

Jag höll mig från att börja gråta ända till signeringen, när en två år äldre skolkamrat berättade att hans 96-åriga mamma kände gammelfarmor Anna, som jag förstod det hade de bott nära varandra på Gökälla. Och när han berättade att Anna hade förlöst hans mamma, alltså 1926 när hon bodde i torpet, brast det. För äntligen var det någon utöver min familj som kom ihåg Anna, och som vittnade om sådant som jag bara har fantiserat om. 

Eventuellt kan jag få möjlighet att träffa denna äldre kvinna innan jag åker på söndag morgon. Hon är blind men klar i knoppen, och hennes son skulle kolla med henne. 

Det är så intressant att sådant som jag har hittat på faktiskt har hänt i verkligheten. Det är flera sådana saker som bara dyker upp, och då tänker jag att jag har känt in personerna rätt. 

Idag ska jag återigen föreläsa, men inte i en timma utan i 20 minuter, så det blir väl mer en sammanfattning av den längre jag brukar göra. Vi ska till Tanumsstrand (ett semesterparadis utanför Grebbestad) med Rotary, äta lunch och sedan är det min tur. Jag tror att det är max 20 pers med på lunchen. 

Därefter åker jag till morsan och sedan brorsan, innan jag åker hem och fortsätter gräva i min research som får åka med till Stockholm, för jag är inte ens klar med första lådan. 

I morgon ska jag signera böcker till hösten/julens försäljning här, träffa moster som bor tvärs över gatan från butiken, åka till Grebbestad och träffa Jörgen, en gammal kompis från Tanum. 

Det blev fullt upp den här vistelsen, jag hade nog trott att jag skulle kunna gräva mer, men det får bli nästa gång. Vi får väl se hur länge jag stannar när jag kommer hit igen i februari och ska föreläsa på bibblan. Frågan är väl hur många som kommer dit när det var fullsatt igår. SÅ många människor bor det faktiskt inte här. Jag skulle ju gärna åka till Kanarieöarna en månad strax efteråt, vi får väl se vad jag har tid och råd med. Ska försöka hålla 4 veckor helt rena från alla förfrågningar. 

Jag har kommit på att jag ska skriva tredje delen redan nu, parallellt med redigeringen av tvåan, istället för ny romanserie. Den kan jag börja skriva direkt efter trean är klart. När jag nu ändå är inne i 1900-talet kan jag ju ändå lika gärna skriva klart serien. Om jag sätter igång på måndag, och allt går som det ska, för viktigast är trots allt redigeringen av tvåan, borde jag kunna vara klar sista december. Det är en häftig plan, men vad tusan, det KAN gå. Tjohoo. Jag vet inte alls när trean ska den ska ges ut (tvåan kommer ev juni 2023), men då har förlaget ett manus och kan planera utgivning och redigering när det passar dem. 

Yes box, det blir mycket jobb men jag är snabb och gillar att ha mycket att göra och ser fram emot att ta tag i de kommande fyra böckerna. 

Hej hej från ett väldigt höstigt Fjälllbacka. Det är folktomt, stormig, ösregnigt och mörkt. Supermysigt!

En recension

"Kommentar avMarianne K2022-10-03

Tyvärr passade inte boken mig. Kritiken blir därför hård. Boken liknar jag vid en gammaldags pigroman. Något liknande läste jag i mina tidiga tonår. Bra svenska dock och lättläst men ack så förutsägbar." Betyd 2 av 5 på Adlibris.

Kanske den första som jag har sett som verkligen inte gillade min nya bok. 

MEN. Jag känner inte ingen varken "pigroman" (jag kanske inte fattar vad det betyder) eller "ack, så förutsägbar." 

Förutsägbar håller jag faktiskt inte med om. Inte i den här. I många av de andra, såklart, men jag tycker att den här tar vändningar som inte kan avfärdas som förutsägbara.

JAJA. 

Märklig recension till just den här boken, men man kan inte glädja alla, så är det förstås. 

I morgon ska jag försöka sova UT!

Nu är det förstås varje förläggares skydlighet

 att skriva såhär om sin adepts manus, men jag väljer att tro på det hon säger.

Feedback får jag ju först på måndag. Det här var ett kort meddelande bara. Så uppskattat för man (jag ) är ju småstressad över hennes respons.  Ingen utom hon har läst. 

Jonathan påstår att jag är den minst cyniska människa han känner och så kan det nog vara. Andra skulle kalla mig godtrogen. Skit samma. När Teresa säger "Underbar läsning", då tror jag på henne. 

Idag forsätter gråtandet i Fjällbacka, för dagens research är berörande. Nu ska jag ta en paus, åka och handla i Tanumshede och sedan fortsätta jobba här hemma. Inomhus är bäst idag, eftersom det spöregnar.

Cykeln får nog stå kvar i hallen den här vistelsen. Jag vill ha den inne i lägenheten eftersom jag är så enormt rädd om den. Vad jag tyckte det var roligt att cykla i somras. Nästa år hoppas jag kunna bara här längre, samtidigt som jag ju behöver titta till lägenheten hemma. Vi får väl se hur jag får ihop det. Med tanke på mina eksem skulle jag också behöva vara borta en månad i vinter. 

Men just (alltså från nästa vecka) vill jag bara vara i Stockholm och komma igång med ljusbehandlingen på Psoriasisförbundet. 

Har ni också perioder när ni är mer lättrörda?

 Det är jag och jag tror att det den här gången utlöstes av en bok jag läste. När jag inte är i en sådan period kan det gå månader utan att jag fäller en tår, och sedan kommer typ 3 veckor när jag gråter för allt möjligt. 

Det finns mycket att vara ledsen för just nu, inte för mig privat för jag har det bra, peppar peppar, men det är så många som lider och som inte får leva de liv som de vill. 

Och ovanpå det krig och fascism på intåg. Allt det många av oss skrek oss hesa om i valrörelsen kommer att hända nu. 

Det finns mycket att gråta för, så är det faktiskt. Och inte bara av sorg utan det kan vara musik som får mig att reagera med tårar. Eller en kort filmsnutt. 

Just det, jag grät en hel del när jag skrev slutet på mitt manus också. 

Fast idag har jag knappt läst en tidning, jag har kört bil hela dagen, såsat i lägenheten och nu ligger jag i sängen (i Fjällbacka). Jag ska upp 8 i morgon och börja jobba, gräva i min research har jag tänkt. Och dricka kaffe från min nespressobryggare, som står här. Det blir SÅ gott! Gevalia har gjort kapslar till den, och av alla kapslar jag har testat är de bäst. 

Och så ska jag kontakta en kompis som eventuellt kan veta var ett hus låg, och en annan som har lite koll på gården som har stor betydelse i den här boken.

Vi får väl se hur mycket som jag hinner med. På söndag måste jag åka hem för på måndag ska jag vara i en bokhandel i Gamla Stan. Hittills i år har jag varit här i väldigt många veckor. Säkert 7.  

Jag är bokad på bibblan här 16e februari tror jag att det var, och då kommer jag hit igen, men inget innan dess. 25e januari ska jag vara på en bibbla i Lilla Edet, utanför Göteborg, men det är en fram och tillbakavariant med en övernattning. 

December tackar jag nej till allt. Jag vill bara vara hemma och jobba (och mysa med jultokarna Jonathan och Linnea). Det är väldigt mycket jobb framöver och det känns skönt med en obruten månad hemma.  

Jag ska investera i en riktigt bra arbetsstol, jag ska kolla på det framöver. Min från Ikea håller inte riktigt måttet. 

Typ så, hejhej från västkusten. 

I natt har Jonathan och jag

 hängt med Alexander Schulman, som var full och trevlig, och sedan åkte vi till New York.

Idag städas hemmet, snart i alla fall, och jag ska börja med sovrummet, för där ska jag sedan lägga det som behöver packas ned. I Ikeakassar. Jag ska ju köra bil och bara bära ini i lägenheten. Jag har redan slängt in i bilen sådant jag tvättat tidigare, som lakan och handdukar. 

Robert Wells är på tv:n. Så länge jag har känt honom, snart 40 år, har han pratat om att han övar. Mer eller mindre varje dag. Jag tänker att det är som skrivandet. Man (jag) BLIR bättre ju mer man (jag) skriver och av att testa nytt. 

Mina testskrivningar går ofta åt helvete, men jag inbillar mig att jag lär mig lika mycket varje gång jag testar (till exempel) första person presens.

Det finns annat jag borde testa att skriva, som om en familj med mamma pappa eller mamma mamma barn. Det har jag aldrig gjort. Mina barn är väldigt ofta övergivna. Det är också något att träna på, kanske. 

Det var det, denna lediga måndag. Glöm inte att kolla Linnea i morgon på 4an när hon bakar kanelbullar.

Bilderna på mina händer, 3e oktober, är mest för min dagbok. 

Min lilla fot med eksem och elände.

När jag skickade manus kände jag mig nöjd,

 det gör jag NATURLIGTVIS inte längre. Smörja. Sämre berättat än något annat jag har skrivit. Jag vet nu exakt var jag borde ha gjort, men som jag inte gjorde, och min förläggare kommer förstås att få en chock av att jag inte kan bättre än så här efter så många böcker.  Jag vet inte när jag får hennes feedback, men tror rätt snart. Det är nervigt. 

Där har vi det. Söndagens missmod efter fredagens hybris. 

Men allt är som det brukar, jag är där jag ska vara, som min gamla terapeut brukade säga. 

Jag hade tänkt sova ut idag men det gick sådär när det började smattra hårt mot fönsterblecket vid halv åtta. Och sedan gav jag upp och tänker att jag kan ta en tupplur senare om jag vill. Jag ska småstäda idag, rensa, tvätta håret och kanske ge mig själv nya ögonbryn. Lite sånt pyssel. Och jag behöver handla. Ägg, och annat som varar tills jag är tillbaka i stan igen om en vecka. 

På tisdag ska Linnea vara med på tv 4, det är kanelbullens dag och vad hon ska baka är ju givet. Jag åker till Fjällbacka efter programmet för det vill jag ju inte missa. 

Det blev en supermysig eftermiddag igår. Jonathan och jag åt lunch på en restaurang på Söder, och efteråt beställde jag kaffe som serverades i en mugg utan öra. OCH den var fylld till brädden. Stekhet, så när jag lyfte den tappade jag den över mina kläder (och golvet och stolen). Tack och lov var jeansen tjocka nog att hålla värmen borta. Att fylla en kopp utan öra till bredden är inte begåvat, och jag borde förstås sagt ifrån, men tack och lov gick det ju bra och de som satt vid bordet bredvid klarade precis sina kläder. 

Men det var skönt ute så mina byxor torkade snabbt, när vi promenerade runt på Söder och sedan ned till kajen mitt emot Hammarby sjöstad där vi åt glass som dessert. 

Fyra timmar senare släppte jag av Jonathan hemma i Sumpan igen. 

Nu har jag börjat ta fram vinterjackor, insåg att det kanske börjar bli dags på riktigt. Tunna dunjackor funkar ju alltid. 

Två H&M och en Peak Performance

Och min bästa gröna, som jag köpte billigt på Stadium och som visade sig vara det mest användbara plagget någonsin. Den åker alltid på, speciellt på vardagar och det är ju sådana jag har mest i mitt liv. 

Favvisjacka. Pälskrage är väl ute sedan länge, misstänker jag, men jag kör. Den går annars att ta av.

Dyrgrip från Dsquared2. Den använder jag när jag ska vara fin. Västen går att ta av men den är absolut coolast när den sitter på. Knallrosa och rött måste man ju bara gilla! Jag blundade när jag betalade. Vanligtvis fyndar jag ju på rea, men den här köpte jag på NK och då var den nog rätt ny, tror jag. Ingen rea i alla fall.

Köper man dyrt ska man aldrig googla plagget för man bli ju förkrossad om det är rea på det någonstans som man inte har vetat om.

Mitt bästa reaköp är forfarande min rådsjursmönstrade Burberryrock. 70-80 % rea (minns inte riktigt). Hade kostat 28 000. Kommer att kunna ha den hela livet (coolaste 98-åringen någonsin). Hittade en exakt likadan second hand för 13 500. Det är femtusen mer än jag betalde för den som ny. 

Typ så, söndag i Farsta. Bra dag, så här långt.

Jag läser om författaren Lisa Regan

 som har gett ut 25 spänningsromaner på 5 år. 

https://lisaregan.com/

Jag undrar hur det där går till. I mitt fall skriver jag mina manus på tre månader. Om hennes böcker är lika långa skriver hon som mest ett manus på åtta veckor, om hon inte – som jag igår och i förrgår – skriver 4000 ord om dagen. 

Men fortfarande krävs ju en viss redigering, det kommer ingen ifrån, och hur det går till i hennes fall vet jag inte. Hon KAN ju låta någon annan göra det, och sedan lite strunta i slutresultatet. Det är en variant. Eller så är hon så galet snabb att hon skriver ett manus på en månad. Det går. 

Det är intressant att läsa om andras processer men här fick jag bara reda på att det var fem, och inget mer. Jo, hon hade skrivit ett nytt avtal läste jag på Boktugg, på 15 böcker, men "bara" 3 om året. 

Jag ska på lunchträff med Jonathan idag på min lediga dag. Linnea är i Östersund och då passar jag på att sno åt mig lite barntid. Jag ska hämta honom halv ett (JA, jag tycker det är mysigt att hämta) och sedan ska vi till Söder och äta och sedan ta en promenad. 

I morgon, eller om det blir på måndag, ska jag städa och packa inför Fjällbacka. Jag åker på tisdag, på onsdag ska jag hämta böcker jag har skickat dit, och på torsdag kväll föreläsa på café Bryggan. Madde och Anders KANSKE kommer dit under helgen, vi får väl se vad som hinns med. Jag åker hem igen på söndag, för måndagen den 10e ska jag vara i en bokhandel i Stockholm. 

Följer ni Iranska kvinnornas kamp för frihet? Jag berörs oerhört stark av både konst filmer och förstås dokumentärt material därifrån. Vilka hjältar de är. Själv vet jag inte hur modig jag hade varit i en liknande situation. De demonstrerar med vetskapen om att de kan förlora livet. Även män hjälper till. Det är fint att se för här se man sällan män engagera sig, eller så gör de kanske det men syns inte. Jag vet inte, men jag vet att män behövs för den kvinnliga frigörelsen. Dels för att ge plats, vika undan utan rädsla för att förlora makt, och se fördelen med att fördela den så att vi får en rättvisare värld, men också för att män behöver stå upp med nya värderingar mot andra män.

Jag försökte hitta ett youtubeklipp, med en dans som gjorde mig så berörd, men jag hittar den inte. Lägger upp den i stories på instagram istället. 

Jag som alltid har älskat män, är numera lite rädd för dem. Det är så oändligt sorgligt. 

Det var det, hoppas att ni får en fin helg!

Lördagsstök hos ÅsaPåsa

Manus 18 är klart!

 Nu återstår 100 sidor genomläsning och den ska jag börja med när jag har ätit, så än är jag inte helt klar för att skicka manuset till Teresa, men nära nog. 

Lax med kokta frysta grönsaker och beasås. Mumma för Åsamagen.

Att hon får det ikväll som hon önskade är i alla fall helt klart. Tjohoo. I did it!

Jag klarade av nästan en veckas ordskörd på två dagar (trodde ju att jag hade fyra, så fick lätt panik en stund), och med det vråltempot skulle jag kunna skriva ett grundmanus på en månad. 

Nu landade jag på totalt 80 tusen ord (fast på två och en halv månad.) Det skulle betyda 20 tusen i veckan, och om man jobbar fem dagar – 4000 om dagen. Det är görligt, men inte att rekommendera kanske? Men bra att veta att man kan om det kniper

Manuset känns i alla fall bra så här långt. Jag grät när jag skrev slutet, men om det betyder att jag kan översätta det berörande jag kände till ord vet jag inte. Jag är ju där, med i rummet, och förstår allas känslor, men att skriva ned så att det berör en läsare är en annan femma.

Nu pratar vi om att släppa den redan i juni, i stället för i augusti, och det är fine för mig. Ljudboken kom ju innan den inbundna i år, och det finns väl en fördel och synergieffekter med att släppa båda samtidigt. 

Jag har kanske också en titel. Vi får se vad förlaget säger om mitt förslag (har bara ett, haha). 

Bra jobbat, Hellberg.

Bra poddprat igår, tror jag.

 Det kändes bra. Opretentiöst, nära och fint. Jag var rädd för att jag skulle bli berörd i studion, men vi höll oss ifrån det allra känsligaste, tack och lov. 

Jag tror att Eleonoras bok kommer att bli en dunderhit, faktiskt. På måndag kommer den. LÄS!

Men jag hade sovit såpass uselt natten innan att när jag väl kom hem efter att också ha lämnat tillbaka klänningar och slängt i mig lite lunch var jag tokslut, så mycket jobb blev det alltså inte för jag somnade i soffan och pratade sedan länge med Jonathan om allt mellan himmel och jord. MEN jag hade hållit gårdagen öppen för det så ingen fara på taket. 

Nu är det fyra dagar kvar. Jag ska försöka arbetea i två pass varje dag. Vi får se om jag fåt till det, hoppas! Jag är otroligt osäker på den här romanen, men det har jag ju varit förr och får väl lita på erfarenheten. Konstigt att det är så svårt varje gång. 

Så här sen har jag heller aldrig varit. Jag kommer inte att hinna läsa igenom den innan jag skickar vilket jag aldrig har gjort tidigare. Men så kommer det att bli om jag inte skriver klart allt idag och det är nästan inte möjligt. 

Typ så, torsdag när jag för tredje dagen i rad verkar ha vallningar, eftersom jag jag förmodligen har glömt att ta hormoner. Fast jag nästan är 100 på att jag har tagit varje dag (även på resan till Göteborg) måste jag väl ha missat någon dag då. 

JAJA.

Nästa vecka åker jag till Fjällbacka. Det är plötsligt "mycket "resor igen. 

Efter Fjällbacka där jag stannar tills den 9e, ska jag till Växjö den 18e oktober. En superuppställning med Kepler, Schulman, Malou von Sivers och Stefan Sauk (som inte släpper bok men däremot läser in väldigt många). 

Jag räknar med att sälja noll böcker i det sällskapet, men roade mig lite med att konstatera att jag i alla fall har släppt flest. Alltid något.  Kan bli en kul kväll.

Typ så.

Trevlig torsdag (här regnar det).

08.55,  mitt emellan Farsta Strand och Farsta. Kameran är riktad mot Farsta Strand.

On my way, i alla fall snart,

 till poddinspelning på förlaget. Vi ska prata systrar, och det ska bli superkul. 

Jag tar bilen. Det känns som en bra idé idag, varför vet jag inte. Vissa dagar är jag sugen på att åka tunnelbana men inte idag.

Efteråt ska jag lämna tillbaka kläder jag borde lämnat redan innan mässan, men då fick jag ju ingen parkering. Jag hoppas att det inte är något problem idag. 

Och senare ska jag FÖRSTÅS jobba. Jag har sovit lite illa i natt, pga att jag är på sluttampen. Allt är därmed som det brukar vara. Jag har ännu ingen riktig upplösning som jag är nöjd med, och tröstar mig med att jag har flera redigeringsomgångar framför mig där jag kan styra upp sånt som inte är 100. Ibland glömmer jag det, och tror att jag måste leverera perfektion redan i den här omgången. Så kommer det INTE att bli, kan jag berätta.

Däremot vill jag ju inte göra min förläggare besviken. Hon tyckte så mycket om första delen, och jag vill ju att hon ska gilla även del 2.

Typ så, denna onsdagsmorgon när jag vaknade en och en halv timma innan klockan ringde. Min kissenödighet är tillbaka, efter mässan. Kan bero på att jag inte har ätit exakt som jag borde, så nu måste jag förstås ställa om igen. 

Igår gjorde jag en gräddsås (med curry, älskar curry) och jag tog så lite grädde som möjligt, men det spökar ändå lite tycker jag.  

Och i morse plockade jag fram alla mina piller. Jag har slarvat som tusan med dem i sommar men behöver nog B-vitaminet, D-vitaminet och Zinket för mitt hår och min hud och ska inte glömma det mer. 

Nu måste jag sätta på mig något form av ansikte. Det ska ju alltid fotas vid sådana här poddtillfällen och officiellÅsa vill gärna i alla fall se levande ut. 

Jag har tappat en tredjedel

 av mina bibliotekslån, och det känns ju sådär. Det är nästan en månadslön. Nu verkar det vara en allmän nedgång och jag har varit med om det tidigare att en stor del lån bara försvinner från ett år till ett annat, men det här är som om bibblorna inte köpt in Flanagans alls – och det har de ju gjort. 

Igår läste och grät jag hela dagen, det var en fantastisk bok, Systrar oavsett, skriver av Eleonora von Essen, som vi ska prata om i podden i morgon. Jag var inte klar förrän typ halv nio på kvällen, men skönt med en hel dags läsning, det var ett tag sedan jag tillät mig det. 

Det betyder också att jag kan jobba med mitt eget hela dagen idag, och det betyder också att jag inte har satt igång än. Men det ska jag göra i detta nu, om jag ska hinna. Jag står vid sista vägskälet i manuset och vet inte åt vilket håll jag ska gå. Det är intressant, och skrämmande på samma gång. Vad ska hända nu, liksom? 

Det var det. Tisdag morgon i den regniga förorten. Sämre kan man ha det även om bibblanlånen svider, eftersom jag förra året låg på plats 201 av de 200 som kommer in på listan över mest utlånade. Det vet jag för det skilde 15 lån typ, mellan mig och plats 200. 

JAJA. 

Balkong som behöver höststädas. Dynorna under plasten , och solstolen, måste till förrådet och jag har inte riktigt orkat. 

Jag tar Nya tag nästa dag det är fint väder. 

Då är jag hemma igen,

 och den här måndagen ägnar jag mig åt en bok som jag måste ha läst tills på onsdag morgon när vi ska spela in en podd. Det är en idiotisk planering av mig, men det måste gå. Jag hoppas att få läsflyt så att jag kan ha klarat av 80% idag. Den ska vara väldans bra, så att om jag bara stänger av den yttre världen kommer det nog att gå.

För er som inte följer författare på Instagram kan jag berätta att mässan var toppen, så kul att träffa läsare, kompisar och att lyssna på andras montersamtal.

Anders de la Motte håller tal till värdinnan på Forummiddagen.

På ett av montersamtalen

Madde och jag när vi var 12 -13 typ. 

Maddes äldsta flicka, som var så snäll mot Jonathan (hon är två år äldre). Här har har han sitt favvisintrument på magen (man kan ha ett racket till många saker) och har fått låna hennes kläder. 

Och Gothia är ett fantastiskt hotell. Jag sover inte särskilt gott, men det handlar inte om hotellet utan alla intryck, tror jag. Det är ju extremt mycket på en gång, när man är van vid att vara ensam hemma mest hela tiden.

På fredagskvällen åt jag middag på Toso med Madde och Anders, och det var som vanligt så trevligt och mysigt som det alltid är att träffa dem. Vi avslutade kvällen hemma i deras lägenhet så att jag fick se GRANEN på balkongen. Den har stått där i ett år, och kommer att få ljus i sig i år också. Och så tittade vi på gamla bilder från somrar i Fjällbacka.

Lördag kväll var det förlagsmiddag, med både kändisar och okändisar, som det brukar vara. Jag hade trevligt på min sida av bordet och åkte inte till Gothia förrän vid midnatt när de flesta bröt upp. Igår var jag ledig, åt frukost och åkte hem. Sedan sov jag i soffan mellan 19-21, kröp in i sängen, såg på tv till midnatt och sov sedan med ett enda kissuppehåll, fram till 9. 

Kl 11 ska jag ha en kort intervju på telefon, men sedan är det jag och läsa bok som gäller.

Men jag skrev förrgår på mässan, så ordräknaren står faktiskt på 69 000 som min målsättning var, så jag tror att jag landar på 80 när jag skickar in manus. Frågan är bara om det räcker. Det är möjligt att jag bara  måste skissa upp de sista kapitlen. Jag vet inte än hur det ska sluta, och behöver skriva för att det inte ska bli ett självklart slut. Det är roligare om jag får till en liten twist. 

Hoppas att ni får en fin vecka!

I sängen på ett hotell i Linköping,

 efter en fin teaterupplevelse. Det var en annorlunda berättad historia. Come from away. Googla.

I morgon ska jag upp tidigt och tvätta håret, så jag slipper det fredag morgon eftersom jag ska vara på plats redan 7.45. 

Sedan drar jag någon gång på förmiddagen, innan jag åker skulle vilja få tag på någon som kan göra ett hål ett skärp. Det funkar finfint i midjan, men ibland på jeans som hänger lite mer på höften, så behöver det vara större och det saknas hål till det. Antar att en vanligt skomakarbar fixar det lätt som en plätt. Ska googla var närmaste finns. 

Annars har jag tid att göra det i Göteborg i morgon också. Min första punkt är ju först på fredag. Då har jag tre grejer, och på kvällen ska jag äta middag med Madde och Anders. Jag var inbjuden på en författarmiddag med min förläggare och några till, men utan att jag visste om det (det blev ett missförstånd runt den inbjudan), och då hade jag redan bestämt med Madde. Det bestämde vi redan i somras, faktiskt. 

Kul att vi får ihop det den här mässan. Hon har förra julens gran stående på balkongen, den var för fin och full av skott för att slängas då, så den vill man ju se om den fortfarande lever (den gjorde det i somras i alla fall). De bor inte alls långt från mässan, så jag kvistar lätt dit på granbesök!

Typ så, nu ska jag se Grey´s anatomy. Igen. Eller Suits. Igen. Fast Suits är bara andra gången!

Hejhej.

I morgon, eller rättare sagt, efter mässan, ska ordräknaren stå på 69 tusen

  och det är 800 ord kvar. 

Om jag får ned 400 i morgon och lika många innan jag lämnar hotellet i Linköping på torsdag är jag svinnöjd. 

Min plan från början var att jag skulle skriva 30 tusen i juli, 30 i augusti och 20 i september, alltså 80 totalt i grundmanuset.  Det hade inte varit några problem om jag inte släppte en bok mitt i alltihop, för augustimålet nådde jag ju inte alls, men kanske, nära nog i alla fall, kan jag få ihop totalen om jag kan hålla det här tempot på 2000 om dagen när jag kommer hem från mässan. På sluttampen brukar jag kunna trava på rätt bra. 

Om jag är framme vid slutet då eller inte vet jag förstås inte, det är bara min teori byggd på gammal erfarenhet. Det känns som om den här boken skulle kunna bli precis hur lång som helst egentligen, men jag har ju tid på mig att bygga ut den senare i så fall. 

Idag ska jag ÄNTLIGEN skicka böcker till kompisar, sedan sola och därefter packa lite och städa. Bra dag så här långt!

Lite svart på min himmel!

Trist blogg just nu, jag vet. Jag är ORDbesatt!

2232 ord senare,

 och nu ligger jag "bara" 300 ord efter (eftersom jag inte hann jobba nästan alls igår). Jag ska ta mig till centrum nu och sola, sedan hem och packa lite, i alla fall skriva en lista på det jag behöver ha med mig till Göteborg.

Gårdagen var för övrigt så himla mysigt. Vi promenerade över bron från Östermalm, utmed vattnet över förbi Rosendals slott och trädgårdar (där vi hade Forumfest häromdagen) och ned mot vattnet, sedan passerade vi Skansen och Gröna Lund, som ligger mitt emot varandra, och efter en dryg timma efter att vi parkerat bilen var vi framme vid det verkliga utflyktsmålet, Ulla Windbladh. 

Där åt Linnea köttbullar, vilket varken Jonathan och jag tordes, pga gräddsåsen. Han brukar ha med sig laktostabletter, men hade glömt det, och jag vet aldrig hur min mage reagerar på grädde. Hade jag ätit det, hade jag fått avstå äppelpajen med en kula vaniljglass till dessert, och det ville jag inte. 

Så Jonathan och jag åt Biff Rydberg (rött kött), vilket i sig var en chansning, men jag känner inte av det idag alls (Tack och lov! Det var egentligen en dum matplan, men den här gången hade jag tur.) Sedan promenad till bilen, och så körde jag hem dem. Efter det var planen att jag skulle till Zara och lämna tillbaka ett felköp, men det var så mycket bilar i Mall och Scandinavia att jag inte hittade parkering. Nu kollade jag bara på en våning men det var helt fullt (17.30 en söndag) och att åka runt och leta när tusen bilar till letar, hade jag ingen lust med. 

Jag tror att man har öppet köp i 30 dagar på Zara så ska kolla när de måste vara tillbaka. I värsta fall får jag åka med dem på onsdag förmiddag innan jag åker till Linköping. 

Så mycket mer hinner jag nog inte idag, faktiskt. Men jag har sovit åtta timmar IGEN, vilket känns superduper, så jag saknar ingen energi även om jag gäspar då och då. Det skyller jag på vädret som är lite si och så just idag. 

I morgon blir det samma visa, med tillägget städa. Så trist att alltid behöva ägna sig åt det, men så är det bara. Alla mina tyger; gardiner kuddar, mattor och kläder som hänger överallt, gör det INTE bättre direkt. 

Samtidigt som jag har jobbat idag har jag sneglat på tv:n och drottningens begravning i London. Det var mycket fin musik, tycker jag. Körerna var magiska. Jag undrar om de tillhör kyrkan eller är anlitade?

Madde, som jag ska träffa i Götlaborg på fredag, är körsångerska och har sjungit över hela världen med sin kör. Den är väldigt framstående. Vocal art ensemble heter den.

Madde står strax till höger om stolpen i mitten, på nedersta raden. Hennes man Anders sjunger i samma kör. Han är tredje man från höger, också nedre raden. Man ser ju att det inte direkt är en tjohejsankör. 

Lyssna, så fint!

https://youtu.be/lH3KCJwe1rs

Där har vi det. Måndag i den grå förorten. 

Thank you for the music!

Det är ju helt otroligt att jag fick ihop

 det jag skulle igår, men det fick jag trots att jag var bakis på mitt o-alkoholiga sätt med trötthet, heshet och sofflängt.

Men vips (nä, det är ALDRIG vips, men efteråt kan man ju låtsas det) låg jag i soffan och läste Camilla Läckbergs senaste. Otroligt bra, jag gillar ju hennes böcker och verkligen inte bara för att de utspelas i Fjällbacka, det är en krydda för mig såklart, men jag gillar hur hon berättar och det hon berättar om. Hon är alltid politisk, och eftersom vi tycker lika (haha) är hon ju svinbra där också. 

Jag har lyckats läsa flera inbundna böcker den senaste tiden, och jag gillar det. Förut har det känts för tungt för min knasiga nacke, men nu får jag det att funka när jag ligger i soffan. 

Idag blir det lite annorlunda. Jag ska jobba det jag hinner, men klockan 12 ska jag sätta mig i bilen och hämta Jonathan och Linnea i Sumpan och sedan ska vi till Djurgården, promenera och sedan äta lunch på Ulla Winblad. Vädret ska bli fint och mamsegull behöver röra på sig OCH behöver träffa sitt barn! Förhoppningsvis får jag ihop det sista när jag kommer hem, alternativt tar det i morgon. 

Nästa vecka drar jag till Göteborg, och när jag kommer hem i en vecka vet jag inte om han har tid att ses, och veckan efter det åker jag till Fjällbacka. Så det var grymt att vi alla kan idag.

I oktober ska Linnea tillbaka till 4an och baka. TVÅ gånger till och med. Så roligt! (Fast det kanske jag har sagt? Jaja, jag upprepar mig. Big deal!) I slutet av oktober ska Jonathan och Bell på spelning till Göteborg, fast då har jag åkt till Stockholm, jag är nog i Fjällbacka max en vecka, troligtvis kortare än så. Det är mörkt och trist där nu, inbillar jag mig, fast jag kanske tycker att det är supermysigt när jag väl kommer dit. 

Min bästis där, Madde (en av mina äldsta. Vi var ihop hela somrarna, och när hennes mamma dog var hon hos mig flera lov som påsk och sportlov. Däremellan ringde vi men mest skrev vi BREV!), tror jag kommer till Fjällbacka under helgen jag är där. Hon bor i Göteborg, och vi ska också ses under mässdagarna är tänkt. Det här året är jag ju där längre än jag brukar vara. 

Lite beror också på hur jag får tillbaka mitt manus. Jag ska lämna till Teresa typ 3e oktober, hon ska ge kort feedback efter en snabb genomläsning och sedan börjar jag redigera (för första gången, den här omgången jag jobbar med nu skickar jag ju obearbetad). Vi gjorde så förra året och det var svinbra för mig. Men vi har ännu inte bestämt när jag får hennes feedback. 

Nu ska jag smörja in fötter och händer och jobba. 

(Sov åtta timmar i natt också, min kissblåsa är grymt snäll just nu.)

Det var sååååå himla trevligt igår.

 Men alltså, vilka arbetskamrater jag har haft turen att ha genom åren. 

Det kändes verkligen inte som 15 år, alla var sig helt lika, och att känna igen dem var inga som helst problem. Först var det mingel med bubbel, sedan middag och då hade vi själva fått välja mellan två för- och varmrätter och för en magkänslig som jag var det perfekt. Magen skötte sig och jag kunde slappna av. 

Vid bordet satt jag tillsammans med flera jag inte hade så mycket kontakt med på jobbet, men som jag förstås kände ändå. Det var så himla trevligt. Alla vid bordet hade nya arbeten, någon ett eget företag, någon annan hade just sagt upp sig för att hitta något med en bättre chef. En kvinna arbetade på ett läkemedelsföretag (och trodde inte mig när jag sa att min ansikte var orört av sprutor för vid 60 ska man tydligen ha fler. Mina sitter ju mest runt halsen). 

Jag fick tågtips för kvinnan och mannen med det egna företaget hade båda åkt mycket tåg, så himla spännande och intressant. En annan vid bordet hade tvillingar (pojke/flicka) som just börjat skolan, och berättade om att han och frugan hade bestämt sig för att försöka sig på att uppfostra dem könsneutralt. Heja på det. 

Vår gamla högsta chef, som jag inte har sett på kanske 17 år och som var typ 5 steg ovanför mig i hierarkin kände först inte igen mig, men sedan sa han: just det, det var du som kom till oss från Philip Morris. Helt otroligt att han kom ihåg en sådan sak. Han kände varje medarbetare vid namn på den tiden. En oerhört respekterad chef. 

Med Sven, en bild vi tog för att skicka till min kompis Eva. Det finns en hemlig bra historia där. 

Chefen och festfixaren i mitten.

Igår slog jag på stort med vit kostym. Kavajen köpte jag i våras och byxorna hittade jag i en låda med kläder  jag skulle ge bort. De hade prislappen kvar och är säkert 5 år gamla. Båda H&M.. Superkul att de var i exakt samma benvita ton och tyg som kavajen. Dessutom skönt att ha något som hänger löst. 

Inte lika flashig idag. 

Sedan började (tyvärr) dansen, och då hade man ju inte hunnit prata med några andra än de vid minglet och sedan middagsbordet, och ljudnivån gjorde att det blev svårt att säga mer än några ord, så då åkte jag hem. 

Så glad att jag kunde gå, det kändes varmt, välkomnande och alla var så himla glada för att se varandra igen. 

Jag lämnade ju det företaget utmattad och inne i väggen i januari 2008, men det hade inget med mina arbetskamrater göra. 

I natt sov jag 8 timmar igen. Det har jag gjort flera nätter i rad. Jag tog bort mitt madrasskydd häromdagen för att jag tycker att det är mest skrynklar ihop sig under lakanet, och kanske gjorde det susen. Jag är brutalt känslig för precis allt i och runt sängen, så kanske? Oavsett, skönt att vara utsövd.

NU ska jag jobba. Deadline närmar sig med fruktansvärt snabba steg!

Så enormt tråkigt att höra att Annie Lööf avgår,

 jag har tyckt om hennes fasthet och att hon, till skillnad från andra partier, har lyckats hålla sin linje helt rät. 

Frågan är vad som händer nu? Jag läste igår att alla inte har varit så förtjusta i den linjen, att flera C-partister har kunnat tänka sig att gå samma väg om L och de andra. Jävla elände är vad det är. 

Många skriver så bra om det nu, om hotet från nazismen och hur smart SD jobbar.

Själv såg jag ju en dokumentär för några år sedan, kanske tre?, som skrämde mig enormt mycket, där brutalhögern öppet berättade om sina planer för Sverige och att de ständigt förde samtal med SD. Första steget var det som togs nu, det vill säga att göra Sverige SD-vänliga. De skrattade redan då segervisst åt hur lätta svenskar var att påverka. 

Usch. 

Jag har äntligen passerat 60 tusen, det som var målet sista augusti ... och två veckors arbete kommer jag inte att ta in framöver. Men jag hoppas kunna ta in något i alla fall.

I min kalender har jag skrivit upp alla dagar jag har kvar att arbeta tills jag ska lämna manus och det är 10 dagar, kanske 12 om jag får över helgen till oktober på mig. Vi får se. Jag har fortfarande inte en aning om hur det ska sluta. Men jag har ju trådar som ska i land, så att säga, men slutet har jag ingen koll alls på än så länge.

Allt är därmed som vanligt i skrivstugan.

Ikväll ska jag på fest, finfest med middag och dans. 120 personer från mitt gamla jobb, Kraft Foods, ska ses och det ska ju bli hur kul som helst. Det är inte så många därifrån som jag har kontakt med, men det känns oerhört bekvämt att träffa alla. Vi jobbade ihop i tio år, på olika avdelningar.

Varje fredag på det jobbet köpte jag godis i personalbutiken. Vi hade ju Marabou och Estrella som varumärken, och ibland kom det in produkter från Schweiz och andra länder som ingick i koncernen. Jag minns att man kunde köpa de där stora Maraboukartongerna man kan vinna på nöjesfält, jag tror det ligger 20 st 100 grams kakor i varje, för 99 kronor (typ). En chipspåse kanske kostade en tia. 

På den tiden pratade jag engelska obehindrat varje dag. Det var alltid någon som gjorde utlandstjänst i Sverige innan de skulle stiga högre upp i graderna, alltid något europeiskt möte man skulle vara med på. Jag var ansvarig för den svenska delen av ett projekt där vi ville hitta nya sätt att sälja kaffe, bland annat på universitet, och den gruppen var stor med britter, schweizare, fransmän, tyskar etc. 

Vi sågs på Heathrow bland annat. Alla flögs in på morgonen och åkte hem samma kväll. Det var långt innan zoom och klimathot. 

En annan gång var jag på internationell kurs i Stratford upon Avon i fem dagar, och fick möjlighet att traska runt i den lilla staden och se Shakespeares hem och kyrkan där han låg begravd. Det var coolt. 

Det var en hel del sådana kurser. Och flera i England, till min stora glädje. I En liten värld har jag med ett Bed & Breakfast som jag har placerat i en av byarna där jag gick på kurs. 

Det var det. Nu ska jag jobba, annars blir det ingen fest. Jag lyckades ta igen allt igår som jag missade i förrgår, så idag ska jag "bara" få ned mina 1500 ord. 

Lite rädd är jag för corona ikväll, måste jag erkänna. Det vore inte så kul, med tanke på bokmässan nästa helg. Jag ska försöka hålla de avstånd jag kan. Fast alla har betalat 800 kr, och då kanske någon "förkyld" människa ändå går dit eftersom man har betalat såpass mycket. 

Det var det. Från hemska partier till fest och pest. 

Hoppas att ni får en trevlig helg.

Jag verkar aldrig komma igång i tid.

 Idag "sov jag ut." Sedan kaffe och alla jävla insmörjningar av fötter och händer. Min dator kommer att bli svårt att göra rent den dagen det behövs, för hos mig är det inte kaksmulor utan hudlotion som är problemet. Och det går inte att författa med plasthandskar, tro mig, jag har försökt.

Jag var ledsen för det igår, men nu ber jag mest en bön om att inte fötterna ska förvärras så att jag ska få problem med att gå, som så många med psoriasis under fötterna har. 

OCH om att fingertopparna inte ska spricka igen, för det gör så himla ont att jobba då och nu börjar topparna torka ut igen. 

Det blir som ett tunt skal på fingertoppen, som sedan spricker. 

Jag har köpt en hel burk (och flera tuber att ha i handväska) med CeraVe som jag upplever är bäst som hand- fotkräm.

Men jag har väl tipsat er om självsprickor och Compeed skavsårsplåster?

 

Jag klipper dem i remsor, och de har bedövning i sig som gör att det onda lättar direkt. Det är bara svårt att skriva med plåster, men det får ju gå såklart. Det finns fingerplåster, men de är smalare och tunnare och håller inte lika bra. Oavsett vilket jag använder så låser jag fast det med ett vanligt plåster och försöker låta bli att vara i vatten. Mina många par diskhandskar används överallt här hemma (också vid toabesök).

Det var dagens rant.

Hoppas att ni har det bra, where ever you are. 

Dag 2 av kroppsundersökningar,

 den här gången hos en fotvårdsspecialist som var rätt övertygad om att mina eksem under foten är psoriasis, men det KAN vara så att man ibland istället har svamp, och därför ska jag också ta ett svampmedel tills jag ska på återbesök om 6 veckor.

De ser smutsiga ut, fast det är de förstås inte. Har sällan varit renare, skulle jag tro. Herregud vad hon grävd och skar för att få dem fina och mjuka. En gång tog en fotvårdare för mycket på hälarna, och jag fick svårt att gå efteråt, så den här sa att det är bättre att vi tar lite i taget. 

Jag har mycket förhårdnader, och själv har jag inte gjort ett dugg för att bli av med dem, filat lite ibland men aldrig tillräckligt och det blir fort torrt. Nu ska jag bli bättre på att smörja VARJE dag. Det är väl superbra att ha gjort precis innan jag sätter mig vid dator på morgonen, tänker jag. Jag sitter ju ändå stilla och då kan ju krämen verka. Kanske också en extra gång när jag lägger mig i soffan framåt kvällningen. 

Så idag blir det ett sent arbetspass. Efter fotvården solade och handlade jag, och nu har jag ätit en halv valukorv falukorv, med Västerviksenap, den starka. Jösses, vad gott det var. 

Det är ett av mina cravings jag kan få 2 ggr om året (jag har en radda sådana) och magen klarar korv (än så länge i alla fall). Det mesta som är lchf funkar finfint, utom rött kött. Och grädde, om det är mer än en skvätt. Inte ens den laktosfria funkar ju 100 för mig. Så det låter jag oftast bli. Men alla matexperiment är okej, så länge jag är hemma. Borta blir besvärligt, tycker jag, eftersom det har hänt alltför många gånger att jag måste störta på toa.

JAJA. Jag kan ju hantera det bättre nu när jag vet vad som funkar och inte. 

I mitt manus trodde jag att jag skulle varit klar med del tre (av fyra) nu, men inser att jag behöver ytterligare kapitel för att gå ur trean och in i fyran. 

Och update från igår med kvinnan som stal min bild med text: hon tog till sist bort den, och istället la hon in en bild på sin sjuka mamma och skrev förstås nedlåtande om att hon inte hade fått behålla min bild. Inte: förlåt, det var fel gjort av mig. Inte; jag naturligtvis genast ta bort din bild. Inte: Oj, vad fel det blev, förlåt. 

Hon tyckte helt enkelt att hon hade rätt att bara ta den och göra om innebörden så att jag framstod som elak och dum.

Men nu är hon blockad för all framtid, det enda som gör mig ledsen är att jag tidigare har skickat böcker till henne (pga bokrecensent).

NU börjar jag jobba! Klockan 14 är egentligen för sent, vi får väl se hur mycket jag lyckas få ihop. 

Dagens besök hos otikern gick sådär.

 Yngre man, bråttom, var trött på mig redan efter några minuter, konstaterade 

1. att jag hade fått fel styrkor 

2. och inte begrep vilka som skulle funka för mig. Så nu har han skickat en remiss till ögonläkare för att kolla om det finns något i ögat som gör att jag inte kan få riktig skärpa. 

Jag som älskar de här, men har inte kunnat ha dem än.

Sedan har jag bråkat med en instagramkvinna, som tog mitt inlägg igår, alltså själva bilden med min text, tolkade den som hon ville och skrev att hon indirekt hade blivit utpekad av mig eftersom hon hade lagt ut bilder med katter.

Mitt topplock gick. Ska man följa mig får man fan fråga om man får använda bilder från mitt insta och om hon hade frågat om den hade jag frågat tillbaka vad hon skulle med den till. 

Den var är personlig för mig eftersom jag bara pratade om mig själv och mitt konto där min vanliga flabbighet inte kändes passande igår, och var inget som går att dela om man inte också delger texten under bilden. Knappt ens då, eftersom den var så personlig.

Ibland blir jag bara TRÖTT på människor. 

JAJA, jag är förskonad. Folk som följer mig är oftast hygglon. 

Utöver optikern var jag på kemtvätten och lämnade in en dress jag skulle lämnat in för ett år sedan, men det har jag skjutit på. 

Egentligen skulle jag haft den när jag fyllde 60 men tog inte ens med den till NY. Vi får se om den kommer till användning antingen på fredag när jag ska på stor fest med gamla arbetskamrater, eller på bokmässans middag. Den blev svindyr, på grund av att jag köpte den från USA och fick betala tull och andra avgifter. Det gör jag inte om. 

Och på tal om bokmässan (nästa helg) så åker jag på onsdag eftermiddag, mellanlandar denna gång i Linköping (brukar vara Jönköping) och passar på att se en musikal där, som jag har varit så sugen på att se på Broadway: Come from away. 

Jonathan har varit noll sugen att se den när vi har varit i NY de två senaste gångerna, så nu blir det på svenska på Östgötateatern istället. Så bra idé av mig!

På torsdag kommer jag bara att få typ tre timmars resa till Göteborg och kan ta det lite lugnt. Jag är oftast trött efter heldagsresor, så skönt att dela upp dem när jag har full program i Göteborg på fredag. Redan 7.45 har jag första punkten. 

Det var det. Nya tag. I morgon fotvård, handla och precis som idag behöver jag skriva 1500 ord. Men jag är över den jobbiga puckeln och ska mest dra det i mål de sista 15-20 000. Sedan blir det mer i redigeringen, förstås. 

Det är helt sjukt att jag snart har skrivit min 18e roman. HERREGUD!

Jag är trött, ledsen och orolig.

 Vet inte när jag vaknade med en stenhård ångestklump mitt i magen senast, men i natt gjorde jag det. Tre timmar efter jag hade somnat. 

Ändå kommer ju jag att klara mig finfint hur Sverige än styrs, men för mig räcker inte det, tvärtom. I en värld där SD har inflytande är det andra än vi vita heterosexuella som kommer att drabbas och det får in alla fall mig att må illa. De flesta har röstat efter sig själva, utan medkänsla, känns det som och det är otroligt skrämmande. Män mer än kvinnor,. 

Jag såg kort ett inlägg på FB från en fin manlig fd arbetskamrat som orolig undrade varför man röstade på extremhögern och hjälppartierna när man ju vet ... och fick korkade svar av de som röstade på SD, mer ööhhhhh än något annat, medan moderaterna sa att det handlade om ekonomi. Att det viktigaste var att få bort socialdemokraterna. HUR kan det vara det viktigaste??

Jag har svårt att tro att en enda som röstar på moderaterna får kämpa med att få ihop dagskassan. Det är helt enkelt inte där de som verkligen behöver hjälp befinner sig. 

Mycket vill ha mer. Och man är inte intresserad av hur andra har det. Det är jag, me and myself. 

Jag är ändå tacksam för att ingen in min familj röstade höger i det här valet. Och att inte Stockholm gjorde det. Inte Farsta heller. Vi verkar få ett rött styre både i kommun och region. Det behövs. 

I min andra hemkommun, Tanum, är SD inte heller särskilt framgångsrika. Där är moderaterna okränkta kungar och behöver inte ta till medel för att nå makten. Den har de haft sedan länge. När jag var ung regerade Centern, och något rött i kommunledningen har jag nog aldrig varit med om där. 

Det var väl det, denna sorgens dag, 2022.  Måndag, och jag ska jobba. Det är i alla fall sig likt.