Mitt mående är en lång historia den här sommaren.

 Jag tror att det är så jag kommer att minnas sommaren 2023. "Ja, just det, det var den där sommaren."

Gårdagens skarpa halsont är mjukare idag, och än är jag inte snorig, men det kommer nog. Eller så kommer hosta, eller feber. Något mer kommer, så väl känner jag min lilla kropp. Det sitter i halsen och huvudet. 

JAJA, jag ska vara försiktig med närkontakt och äta piller när jag nu, om ungefär en timma, kör mot Landvetter och hämtar de små gullisarna som har sovit på hotell där i natt efter att ha landat kl 02. 

Sedan måste jag sätta mig och organisera mitt arbete framöver. Jag har faktiskt inte tid att ta en hel vecka ledigt från att ha fingrarna i ett manus, vare sig det gäller redigering eller att skriva nytt och så blev det nu. Nya tag, alltså.

Söndag och jag har städat det sista (badrumsgolv och diskbänk) och är nu redo för att ta emot gäster. Tjohooo.

God morgon från Fjällbacka!

 Jag har sovit gott, druckit tre koppar kaffe och ska ta en promenad innan regnet kommer. Om det kommer. Jag har inte kollat idag. Resten av tiden här ska enligt rapporter jag såg igår mer eller mindre regna bort men just nu skiner solen och jag behöver gåååååå!

Därefter ska jag städa, se på fotboll och handla. Igår åkte jag förbi Lidl i Uddevalla och köpte ägg, bananer och chips. Och mer än så har jag inte hemma. Vad de där två som jag ska hämta i morgon behöver till frukost har jag inte den blekaste om och det får vi handla när de är här. 

Det ska bli intressant att se hur det funkar att vara tre här, de har ju bagaget från Palma med sig och det kommer att bli trångt. Jag vet inte var de ska lägga sina grejer riktigt. Packa upp lär inte funka, tyvärr. Möjligtvis hänga in grejer i en garderob, det finns det plats för. 

Sedan måste jag faktiskt komma igång med min redigering. Deadline är inte ens en månad bort och det är HÖGHÖGHÖG tid att sätta fart med den. Jag har latat mig sedan jag lämnade manus den 15 juli, och har  bara gjort smågrejer. Så kan vi INTE ha det om jag ska få ihop det, 

Där har vi det, lördag den 29e juli. Heja Sverige!

(Anteckning till mig själv, dag ett av nytt halsont)

Jag somnar innan tio igår och vaknade i natt

 och kunde inte somna om, så jag klev upp, kollade en film och drack kaffe innan jag började piffa och prova kläder till Nyhetsmorgon. 

Dagens supertrevliga programledarduo var Sofia Geite och Filip Stiller Borowicz. Välkomnande, varma och proffsiga. Passade bra ihop. Filips andra dag på jobbet (i just den här rollen) och det gjorde han så bra.

Här är klippet om någon är intresserad:

Typ så, denna braiga torsdag i juli. Hej så länge.

Jag fortsätter småjobba,

 tvätta och packa. Jag ska också sola, men det tar ju bara en kvart. 

Här står väskor jag bara fyller på igen, samma sak i sovrummet. Jag packar upp det jag använder för stunden och packar direkt ned det igen så att jag inte glömmer det när jag åker tillbaka. 

Jag hade ju tänkt testa motionscykeln, men struntar i det för tänk om knäskadan (eller vad det nu var) går upp igen innan jag ska köra i femtio mil, då blir det tuff bilkörning. Det räckte ju med resan hit, som var jobbig för lilla knäet. 

Det är helt otroligt att jag för typ en vecka sedan inte kunde stödja på benet utan en skärande smärta, nu är det 99,9% helt återställt. Tack för det!

På hemvägen på fredag ska jag åka förbi Carina och hälsa på i hennes sommarstuga, i alla fall är planen det just för ögonblicket. Jag passerar den om jag åker över Mariestad.På söndag ska jag till Göteborg/Landvetter och hämta Jonathan och Linnea, och det räcker ju att åka den vägen EN gång på en vecka. 

Det finns tre resvägar till Fjällbacka: via Mariestad, via Karlstad eller via Jönköping/Göteborg. Alla tar ungefär lika lång tid, ungefär 6,5 timma (Göteborg något längre, eftersom det är 10 mil extra körning) och tar man RAST, som jag sällan gör mer än 10 minuter, tar det förstås ännu längre.

Eftersom jag aldrig någonsin överlåter mitt hår till någon annan, ska jag tvätta och föna det senare idag, och fixa till det i morgon bitti innan jag åker till studion. Hur jag gör med smink vet jag inte än, under pandemin fick man fixa det själv och det var då jag var där senast (och hade skrivskola i tre avsnitt). 

PAUS FÖR MAAAAT,

Nu har jag ätit. Dagens frunch: Sallad (tomater, spenat och min goda senapsdressing: olivolja, vinäger, Västerviks starka senap, salt, peppar och sesamfrön) och hamburgare (utan bröd förstås). Nästa grej är att åka till centrum och handla frukt och grönt som är slut, och sola. 

Och på tal om bröd. När jag var i Mall of Scandinavia häromdagen på bio, åt jag på deras restaurang Drama. Eller rättare sagt, jag åt inne i salongen dit de kom med maten (!!). Det finns ju bord bredvid varje stol i vipsalongen dit jag gärna går när jag är ensam. 

Anyhow, jag fick svingott glutenfritt bröd till min kycklingmacka. De hade inga som helst problem med att fixa det. Så lyxigt. Jag vet inte vad man bakar det på, majsmjöl kanske? men gott var det, till skillnad mot det torra brödet jag fick när jag testade en glutenfri hamburgare på McDonald´s. 

Det var det. 

Onsdag. Inget fel på den här dagen, så här långt.  

Fina lägenheter,

men utsikten var usel, alltså tackade jag nej precis som jag visste att jag skulle göra.

Sedan har jag jobbat lite med mina karaktärer, pratat med min förläggare, kollat kläder inför torsdagens tv (mina braiga byxor har tappat fållen så jag måste hitta klisterband att stryka upp den med i morgon, tyget är för tunt för mig att lägga upp själv, det är för stor risk för misslyckande ... klisterfåll håller ju en dag i alla fall. Om det nu är dem jag kommer att ha), sedan jag har valt ut och skickat bilder på mina gamla släktingar till Tv4 och så har jag solat. OCH tvättat. OCH ätit x2. OCH nu ska jag se på Allsången. OCH färga mina ögonbryn innan jag glömmer det.

Rut Dagmar, 1893-1974

Yngst av systrarna Hellberg

Anna Charlotta 1881-1960

Äldst av systrarna Hellberg

Man kan väl lugnt säga att jag inte har ärvt de här systrarnas hår!

Jag är så glad att jag åkte hem till Farsta. Nu ser jag fram emot att åka tillbaka till Fjällbacka igen, göra fint och ta emot Jonathan och Linnea som just nu har det så bra på Mallis. De ringde igår och var så glada för hotellet, maten och allt annat. Jag hämtar dem i Göteborg på söndag förmiddag. 

Till skillnad mot mig som äter i princip vad som helst när jag är hungrig och reser (som jag tål, då, numera) så planerar de sina måltider och hade förstås bokat bord till varje kväll långt innan avresan. 

Där har vi det.

Tisdag.

Tjohej!

Mitt betyg på Barbie blir en stark TREA.

 Kul men om man redan är feminist så är patriarkala strukturer kanske inte det nyaste direkt. Men man gjorde en kul och lättsam film om det, och jag skulle betala min 17-åring för att se den (killar och tjejer). Lättsamma lektioner i ämnet tror jag är bättre än många andra sätt som kan bli gäspiga (i en skolsal, till exempel). 

Det är ingen barnfilm, tio plus tycker jag att man ska vara för att förstå kontexten och kunna hänga med att läsa textremsan. 

Lånad bild från Barbie, the movie.

Annars idag har jag inte gjort så mycket mer, jag har jobbat lite, tvättat massor, ska äta lite, vila lite och se på tv lite, sedan är det dags att sova igen.

I morgon ska jag se på två lägenheter bara för att de ser så fina ut på ritning (i Nynäshamn) men kommer inte att ta någon av dem. Ingen av dem är dyrare än min här i Farsta, men det är ändå kostsamt att flytta ju. Och det är en bit från stan, men ligger fint vid havet. Gotlandsfärjan går därifrån. 

Men en annan gång kanske jag blir sugen på en flytt och då har jag ju koll på Nynäshamn i alla fall.  

Det var det. Måndag, minsann. Bra dag, så här långt. 

Jag har varit låg ett par dagar.

 Knä öra och väder knäckte mig till sist och därför var det ett superdrag att åka hit till Farsta i några dagar längre än jag hade tänkt från början. 

Nu blir det annorlunda när jag kommer tillbaka till Fjällbacka. Jonathan och Linnea kommer, och vi ska umgås med släkten, Jonathan längtar efter sina kusiner, vi ska åka på små turer till bland annat Smögen och kanske åka båt Väderöarna om vädret är okej, äta middagar ute och hemma, spela spel och en kväll har jag bokat dem som bollplank för att få nya idéer. 

Någon gång skulle jag vilja testa att skriva krim. Linnea är besatt av true crime och Jonathan är extremt fantasifull. Det passar ju mig UTMÄRKT att bolla med dem en kväll. Sedan är min bästis Helens dotter och måg poliser, dessutom rätt nyexade, vilket är galet bra. De kan all terminologi, ju.

Det är ju roligt att testa nytt, tycker jag, och allt som är en utmaning är kul.

Idag jobbar jag med karaktärerna i nya boken, det är främst det jag har fått som feedback. Allt annat håller finemang enligt min förläggare. 

Det är många karaktärer och det gäller att skilja dem åt, och idag ska de få varsin sida i ett dokument där de är noggrant beskrivna. Sedan ska jag gå igenom en karaktär i taget i manuset. Det är nytt för mig att jobba så, men tror att det kan vara kul. 

Jag haltar inte längre, märkte jag idag. Det är ett framsteg! Igår under resan hem var det lite jobbigt, men tydligen blir det bättre dag för dag. Hurra för det! Örat är också bättre, jag hör fortfarande sämre men inte den där konstiga höga frekvensen där alla lät som om de sugit i sig helium. Nu hör jag bara dåligt, och det kommer säkert också att gå över. 

Det var det. Söndag. Bra dag, så här långt!

Så mycket bättre i knäet idag, hurra!

Eventuellt åker jag nu till Stockholm redan i morgon. Jag har papper som ska printas ut som jag behöver för jobbet och komma igång med redigeringen. Sedan kommer jag tillbaka nästa fredag och då stannar jag nog till mitten av augusti om jag inte får hemlängtan.

Den här gången här har jag inte umgåtts med någon mer än familjen och min kompis Gilla och det beror på jobb, väder, öron och knä. 

Idag ska jag i alla fall ta en liten promenad, så bra känns det ändå, och sedan försöka hitta någonstans att sitta i solen en stund med mina händer och fötter. Eftersom det har varit så dåligt med sol för min del sedan Cypern, ska jag sola solarium när jag kommer hem. Här är bara 17-18 grader och rätt blåsigt, och att hitta lä är inte lätt. 

Och jag ska trampa på min träningscykel för att bygga upp lite styrka. Det gör man förstås inte på fem dagar, men jag kan säkert känna om benet funkar för mig i alla fall. 

Det till vänster i bild är lite svullet ser jag när jag fotar det. Det är liksom svårt att se uppifrån. 

Det viktiga på hemresan är att inte vara övermodig utan att stanna och röra på mig. Jag kände när jag körde till Uddevalla igår att jag stelnade till på den timmen det tog dit. Fast jag var också mycket sämre igår än idag. 

Så ett litet försiktigt HURRA ändå. 

Nu ska jag jobba!

Nu har jag bestämt mig för att åka till Stockholm på söndag istället för måndag.

 Det blir för tajt annars. På måndag ska jag på bio, se Barbie, mitt på dagen. Jonathan var på premiären och gillade den mycket. Senare samma dag måste jag förstås börja tvätta. Tisdag-onsdag jobb med redigering av 20, skriva 21. På torsdag är jag på tv4, och på fredagen åker jag tillbaka till Fjällbacka. 

Jag har haft ont i mitt ben idag på morgonen men har klarat natten hyfsat. Har var vaken några gånger men lyckades somna om och sov i alla fall sju timmar typ. 

Nu har jag tagit värktabletter, alvedon och Ipren som funkar superbra som smärtlindrare, ska tvätta sömnen ur ögonen och åka till Uddevalla (5,5 mil kanske?) Jag har packat ned alla mina glasögon eftersom jag köpte dem där, och ska återigen försöka förklara vad det är som inte funkar.

Jag hade tänkt gå in på Ikea också, men det är väl dumt att halta runt där just nu kanske. Å andra sidan blir det bättre av att röra på sig, fast det kanske inte är bra i längden? Vissa säger röra på sig, andra säger vila. Förmodligen beror det på vilken "skada" man har, och det vet ju inte jag. Jag har bara cyklat, inte vridit benet eller på annat sätt gjort mig illa (den här gången i alla fall).

JAJA, jag tänker att jag ska göra det som känns bäst och det är inte att bara vila. Men cykla törs jag inte igen så länge jag är rädd för att skada benet mer. 

Jag tror att mitt knä är en gammal skada

 För många år sedan, runt år 2000, "spelade jag hockey" med Brynäs i en match mellan sponsorer (jag var sponsringsansvarig för Gevalia på den tiden) och hockeylaget. Jag hade min konståkningsskridskor, skulle tackla 90 kilo Per Djoos, och det slutade med att jag vred till knäet så att jag fick hjälpas av isen. Jag hade ont länge, gick inte till en doktor för det tror jag inte att jag hade råd med, det fanns annat att lägga pengarna på (min unge) och det gick ju över till sist.

Men jag tror att det är den skadan som spökar nu när jag får problem. 

Jag ska försöka cykla mer hemma, jag gör det sporadiskt men förtränger glömmer oftast att det är en cykel högen av kläder ligger på. 

Har i alla fall blivit mycket bättre under dagen, kunde sova i två timmar och var sedan hos min kompis och fikade på hennes altan. Inte samma värk som tidigare, men ont när jag rör mig. Ändå blir det lite bättre av rörelse.  

Inget jobb idag. Och inget i morgon. Jag ska till optikern i Uddevalla och måste åka strax efter nio, alltså behöver jag gå upp 7 för att få igång benet om det stelnar till i natt.

Håll en tumme för att jag kan sova gott. Har tagit alvdon/ipren som funkade fint tidigare idag. 

Hejhej!

Klockan är kvart över fem

 Jag har varit vaken i en timma med ett överansträngt högerknä. Det krävdes en cykeltur. GRRRRR. Jag har haft det förut, samma knä för rätt många år sedan, och även den gången efter cykling (hemma i Farsta, när jag testade att cykla uppför en backe), och det gick det inte över på rätt länge. Då kunde jag varken böja eller sträcka på knäet fullt ut och det känns ostabilt. 

Det gör svinont och jag har tagit värktabletter plus muskelavslappnande och hoppas att det verkar snat. Just nu ligger jag i soffan med benet högt, vilket jag inte tror gör varken till eller från, men det känns bäst. Skönt att gå upp istället för att ligga kvar i sängen och ha ont. Jag har gjort kaffe så det går ingen nöd på mig. 

benet inpackat i mysfilt och vänner på tv:n

Förra året kände jag ingenting när jag cyklade, men igår tog jag väl i lite utan att tänka på det, och dessutom var det kallt i vinden och jag hade shorts. Lägg till lite taskig kondis och 15 dagar penicillin så är väl det en perfekt cocktail för en överansträngning. 

Pissråttsskit!

Men jag tror på att vara igång, mer än att sitta stilla, så så fort jag orkar ska jag duscha, tvätta håret och åka och handla. Det får helt enkelt göra ont. Jag måste ju ha MAT. 

Och jag måste åka till Stockholm på måndag. Vara med på Nyhetsmorgon på torsdag, åka tillbaka hit dagen efter.

Summasummarum, det är pyttelite synd om mig men inte mer än så. Jag hoppas att det går över snabbare den här gången än förra. Jag har manus att redigera och manus att skriva. Fick positiv feedback av Teresa sent igår kväll, vilket gladde mig. Hon kallade bok 20 en "bubblig Åsa-roman" och det fattar man ju vad det är, eller hur?

Nu ska jag dricka kaffe och söka i bloggen efter förra gångens knäont. 

2016 skrev jag:

Mitt högra knä har känts lite ostabilt

vid några tillfällen den senaste månaden och nu får jag ont när jag går en promenad typ.
Mitt på knäet, på framsidan under knäskålen.
Mest ont när jag sträcker på det. När det gör som ondast går det inte att sträcka.
Inte alls ont när jag sitter och inte alls ont alls nu på morgonen innan jag har kommit igång. Kan sträcka utan minsta problem.
Det kan bero på att jag spurtade lite uppför på cykeln, men å andra sidan kände jag av obalansen i det redan innan.

Första cykelturen avklarad

 Det var vingligt, kallt om öronen och alldeles ljuvligt. 

Om jag kommer igång lite tänker jag att min kondis eventuellt ökar av cykleriet, för jäklar vilken mjölksyra jag fick. Minsta lilla pytteynkliga uppförslutning var en pärs för musklerna. Lägg till vingleriet så förstår ni att jag inte bara cyklade idag, jag gick uppför alla backar. Och genom Fjällbacka som var fyllt av folk och båtar en sådan här dag.

Nu har jag delat ut böcker till morbror, moster och kusin och de bröder som numera äger Skistad, är  hemma igen, ska skriva de 500 till som är målet för dagen  och då har jag skrivit typ 1200 idag, vilket jag är mycket nöjd med. Det tar alltid lite tid att komma igång.

En norsk kvinna kom fram och sa att jag hade en så fin cykel. Jojatackar! 

Min sommarväska passar perfekt i cykelkorgen.

På torsdag får jag feedback från Teresa på bok 20 och det känns som vanligt lite nervöst. Första läsaren av något som mer påminner om Sonja än Flanagans, i tonen. Lååångt ifrån Fjällbackaserien. 

Bok 20 är skriven efter en tolkning av hennes önskemål, så jag hoppas att säger att hon gillar´t. Det är ju hon som har bestämt TONEN.

Jag återkommer ofta till den. Att hitta tonen är för mig det viktigaste, gör jag bara det så brukar det flyta på ganska bra. I början av varje projekt är det ett slags sökande innan jag hittar rätt. Nu ska jag ju ha ungefär samma ton som i den förra, för man ska ju känna igen sig i en serie. 

I Inte utan min syster har jag en första scen på gården Kamstorp, men den landade där först i redigeringen. I första utkastet låg en scen i en trädgård först,  men jag flyttade jag på den och bestämde mig för att istället berätta kronologiskt. 

Att jag från början inte gjorde det, berodde på att det är stora hopp i romanen, och att det av flera skäl behöver vara det. Dels för att jag inte hade lust att berätta om Anna och Erik tillsammans de år de var lyckliga. De var ju lyckliga, hur många ord kan du använda för att säga det, liksom?

Ramberättelsen sträckte sig över 36 år, och en bok ska ungefär ha 350 sidor. Om jag skulle berätta om varje år, skulle den har tusen sidor. 

Så tanken från början var att börja1939. Det hade löst problemet med tidshoppen för då hade det varit återblickar istället. Men jag valde det kronologiska till sist för att inte ge bort slutet i början, fast inte förrän jag hade laborerat lite då som sagt. Men TONEN hittade jag med trädgården, den satt liksom med den scenen. 

I bok 20, som jag nu ska få respons på, hade jag redan skrivit ett SKITBRA kapitel som skulle till en annan bokidé, som jag skrotade för att någon annan tog den före mig (som jag hade en tvåboksdeal på).  Anyhow, jag presenterade en ny idé som Teresa tokgillade, tog det kapitlet, karaktärerna och utgick från den upptempotonen, vilket var oerhört bra för jag tror att jag lyckades hålla hela vägen. 

Vi får väl se på torsdag.

Där har vi det. Dagens rant från Fjällbacka.

 

Camilla Läckberg gjorde något form av utspel på insta igår,

där hon berättade att hon, för att hon vill lära sina barn pengars värde, låter dem åka i turistklass medan hon och hennes man sitter i business.

Vi är väl inte riktigt överens där, kan man säga. Jag tror ju på att föräldragenerositet föder generösa barn och för min del (det här är bara personlig för mig) är det mycket viktigare än att inse pengars värde. 

Jag tänker att mitt barn inte ska behöva känna att han måste förtjäna att leva samma liv som jag, det vore förfärligt. 

När vi var fattiga, när han var liten, var vi fattiga ihop och när jag har tjänat mer pengar har vi varit rikare ihop. Nu lever han sitt liv med sin flickvän och jag tror att de lever ihop så också. De hjälps åt, som jag tänker är en familjs funktion. Det handlar inte om pengar, det handlar om generositet. Att vilja att andra har det lika bra som jag. 

Och hur många läxor i pengars värde kan man ge sina barn? Det verkar finnas ett läger som tror att om man är generös mot sina barn, så blir barnet 

1. bortskämt (som i, antar jag, oförskämt alternativt odrägligt) 

2. initiativlöst (eftersom föräldrar löser allt). 

Well, om detta kan vi förstås diskutera länge. Jag tänker väl mer på att föregå med gott exempel i så fall, att inte dela med mig skulle aldrig falla mig in. 

I september har Jonathan bjudit mig en helg till London där vi ska bo på fancypancyhotell i 2 nätter och se Abba-avatarshowen, och jag tror att han är svinglad för att kunna göra det och vara generös tillbaka. 

Jag gjorde tvärtom som förälder mot hur man gjorde mot mig. Jag fick åka med min mamma till Spanien en gång (jag var typ tio, 1972) och till Tyskland en gång (då var brorsan också med, tror han var 17, alltså var jag 29). Alla andra gånger reste mamma och hennes man, och jag var aldrig tillfrågad om att följa med dem eller om att resa med enbart henne (efter att hon gift sig när jag var 12). 

JAJA, andra får göra som de vill. 

Idag har jag jobbat i mitt NYA manus, varit en sväng till Norge, till Moss (med mamma), så himla fint, och nu ska jag laga lite mat och jobba lite till. 

Heja Norge

Måndag i Fjällbacka, bra dag så här långt.

Jag har verkligen trappat ned mina hormoner (östrogen)

 från 1 till 0,5 mg i styrka. Men jag får trots detta vallningar, så himla irriterande. Jag får stå ut i sommar och se om det lägger sig, annars måste jag prata med mig gynekolog igen. Hon tyckte att jag skulle trappa ned, men inte sluta helt. Min kropp verkar inte vara överens med henne om det goda i den idén. 

Idag ska jag först jobba, sedan åka till mamma och hälsa på. 

På torsdag ska jag till samma optiker i Uddevalla som jag var hos förra året när jag fick mina 6 par glasögon. Sista försöket, sedan ge jag fanimej upp.  

Torsdag är också dagen jag får tillbaka manuset från Teresa och kan sätta igång med redigeringen. Deadline är 23e augusti. 

Just den redigeringen brukar gå relativt smidigt, det är nästa, den första med redaktör, som är den tunga, och nu med en ny redaktör dessutom. 

Vi har också färre redigeringsomgångar till det här manuset än mina tidigare, för redaktörer jobba olika, och det gör mig lite orolig såklart. Mina böcker blir ju bäst ju fler omgångar jag kan redigera. Jag gräver mig längre och längre in, och det måste jag hålla i minnet när jag tar tag i redigeringen den här gången. 

Typ så, denna mulna måndag. Den enda dagen det ska bli fint den här veckan är på torsdag ... när jag sitter hos optikern. Men trots sol ska det bara bli 18 grader. Det verkar vara en sådan juli i år. 

Om exakt en vecka åker jag till Stockholm, kommer tillbaka på fredagen och sedan stannar jag i två veckor till. 

Förra året (i år) var jag också här i oktober, februari och påsk. 4 gånger om året känns helt okej, utom att komma hit i februari. Det var inte mysigt utan jag ville bara härifrån. 

Där har vi det. Planen. 

Nu ska jag dricka kaffekopp nummer 3 och jobba! Jag började lite med 21an igår och tänker jag långsamt drar igång den. Jag behöver rätt ingång för att få rätt känsla, och gör väl som med nr 20. Skriver lite olika scener och kolla vilken som är bäst att lägga först. 

Kaffe och krämer

Muggen fick jag i 60-års present.

Wohooo, I did it!

 Och nu överväger jag om jag inte ska sätta igång direkt med del två. OM jag gör det, är målet att bli klar i mitten av september. Jag behöver åtta veckor skrivtid (som ettan, men då var jag sjuk i en av dem, alltså kan jag kanske till och med ta ledig när Jonathan och Linnea kommer) så det KAN gå. Jag ska ju också åka hem i några dagar, så där går värdefull tid bort. 

 Det är ingen idé för mig att börja på något där jag har ett år på mig, i så fall får det vara ett sidoprojekt – ett test för något nytt.  Mitt arbetssätt är ju att hetsskriva, jag vet inget annat och jag har aldrig testat något annat. 

OM jag nu kommer igång med det, och kan kombinera det med redigering, har jag uppfyllt alla kontrakt i september och kan börja fundera på nästa grej.

Ni ser. Inte ens en dag när jag går i mål min tjugonde bok, kan jag riktigt koppla av. HAHA.

Well, resten av kvällen ska jag äta, se på film, och stanna inne eftersom jag var uppe tidigt och är trött som satan.

Jag tog i alla fall en promenad idag, alltid något!

I morgon ska jag skaffa mig en cykelpump!

Passerat 70 tusen,

 och de sista skriver jag på lördag. I morgon fortsätter jag genomläsningen som jag påbörjade idag, jag behöver täppa till luckor, bygga ut och kolla så allt hänger ihop. Jag gör det bäst i ett svep och det svepet sker i morgon. 

Sedan skickar jag till min förläggare och jag vet redan nu vad jag behöver göra: bygga ut karaktärerna, främst en av dem som jag själv tycker är lite otydlig än så länge. De andra två (det är tre huvudkaraktärer) är betydligt bättre tecknade. Lite fixar jag i morgon, men det blir bättre i en stor redigering. 

Idag fyller mamma så jag var en sväng på kalas under eftermiddagen, men sedan åkte jag hem, lagade mat, åt Mm:s och jobbade. 

Nu är klockan tio över elva och väckning sker halv nio i morgon. Är vädret fint börjar jag med en kaffe, sedan promenad och därefter jobb resten av dagen. Tjohooo.

Jag vet inte om det syns hur coolt gröna mina Gucciglasögon är. Oslipade. Funkar utmärkt med mina braiga ögon!

Min svägerska Sofie bakade mammas tårta. 

Ingen har någonsin frågat mig om jag vill baka en, haha.

Jag gjorde alltid jordgubbstårta till Jonathans födelsedag, men med färdiga bottnar. Good enough,

Från en Ikeafåtölj till nästa.

Min rygg gillar inte riktigt att jag inte rör på mig (60 mils bilkörning gör verkligen sitt till) så är det uppehåll i allt regn i morgon måste jag ta en promenad någon gång under dagen. Just nu har jag tagit både muskelavslappnande och Alvedon, för att mota Olle i grind, precis som jag gjorde i morse. 

Först idag fikade jag med ett par kusiner till mamma, den yngsta, dotter till Gustav (morfars Svens lillebror – för er som har läst Inte utan min syster) –  är bara åtta år äldre än jag, alltså närmare mig än mamma i ålder.

Sedan jobbade jag som jag skulle och i en paus var jag i Hamburgsund och handlade mat. Inte en enda promenad mer än runt i butiken, 

Tre arbetsdagar kvar, men jag måste skriva klart på två, för jag behöver en dag för genomläsning också. 

I morgon fyller mamma 84 år så då behöver åka iväg på kalas en stund på eftermiddagen (hon bor två mil härifrån), handla lite mer än vad jag hittade idag, och sedan fortsätta jobba när jag kommer hem.

Fredag har jag inget jag måste utöver jobbet (hurra), inte på lördag heller (hurra). I värsta fall får jag be om en dag till, och det får jag säkert, men jag skulle så gärna vilja klara av att sätta punkt och läsa igenom tills på lördag kväll. Håll tummarna!

I morgon är sista dagen på penicillinkuren och jag känner av örat några gånger per dag, det liksom ilar till med lite smärta, men ingen ihållande värk så jag får väl bara vänta på att det läker helt, antar jag. Det är ju meningen att hörseln ska komma tillbaka någon gång också. 

Jag hade en så mysig resa hit igår med Jonathan och Linnea i bilen, resan gick så fort tack vare sällskapet. Vi hade musikquiz där Jonathan spelade och Linnea och jag försökte komma ihåg artisten. Alltid lika roligt.  

Jag släppte av dem vid Avenyn eftersom de skulle på Coldplay. De hade fått superfina platser (via Jonathans jobb) och var sedan på efterfest med bandet. Måste ha varit en fantastisk upplevelse, såklart. Och de var så himla glada, trots regnet. De är duktiga på att ha roligt ihop, skrattar jättemycket och kanske är det en stor del i att de har lyckats manövrera över hinder och gupp de senaste 10,5 åren. De är ju bara 28, snart 29. 

Idag tog de tåget till Stockholm och nu är de hemma igen. Sista juli kommer de hit och stannar i några dagar. Det ska bli så kul att få visa dem den lilla lägenheten. 

Typ så från Fjällbacka! Hejhej

Idag har jag

 skrivit 2000 ord.

Sålt en soffa som ingen har varit intresserad av på två veckor, inom en halvtimma fick jag två förfrågningar, och den ena kunde hämta idag. Grymt!

Solat (på balkongen) för det behövdes verkligen. 

Städat, i alla fall hjälpligt som i dammat och dammsugit. 

Har lagt tusen saker jag ska ha med mig på sängen, och det måste jag packa ned innan jag lägger mig. Och i morgon innan jag åker ska jag städa sovrummet, byta lakan och så, det är så himla skönt att komma hem om det är gjort. Jag kommer ju hem i slutet av juli i några dagar. 

Återstår att packa resten: badrumsgrejer, skor, jobbprylar, laddare etc. Blommorna är vattnade, kylskåpet mer eller mindre tömt men ska först göra mat till resan i morgon. Hamburgare och Sötpotatis. Och förstås min lingonsylt med lite honung i. Och så måste hämta mina böcker som jag fortfarande inte har fått. Jag fick fel i första vändan, och därför har det dröjt. Och så vill jag ha en egen cykelpump, så jag slipper be om hjälp. Clas Olsson ligger bredvid Post Nord så två flugor etc.

Eftersom det inte blir mörkt i morgon har jag ingen brådska alls. Det är mörkerkörning som får mig att åka tidigt annars. Jag skulle tro att jag kommer iväg 10.30. Resan tar minst 6 timmar. Jag åker via Göteborg. Längre, men bättre väg. 

Det var dagens redovisning och totalt intelligensbefriade inlägg. 

Det var så här jag planerade att det skulle bli. Bort med köksstolar och soffa, så jag får lite luft i möbleringen. Och skrivstolen, som är så himla viktig. För pengarna jag fick för soffan jag sålde, ska jag köpa en ny klädsel till soffan jag behöll. 

Jag känner fortfarande av örat,

 men igår var första gången jag inte tog alvedon sedan det bröt ut. Under första kuren tyckte jag att värken gick bort i två dagar, men att den kom igen, och sedan dess har den leget och puttrat. 

Jag hoppas att det har vänt nu, typ dag 5 på andra kuren. Dövheten är ju där, och det konstiga jag hör också. Igår på konserten med Elton, satt Jonathan vid mitt högra öra (jag hade öronproppar i båda) och när han pratade med mig lät han som en speedad treåring i mitt dåliga öra. Och det gör ju alla så fort jag täpper till det braiga vänsterörat. Jag ligger gärna på vänstersidan och tittar på tv i sängen, och det låter inte klokt.

Men det viktiga är att det ska vara värkfritt. Dövheten kan ju sitta ett tag.

Nu får jag om jag har tur, sällskap till Göteborg. Jonathan och Linnea ska eventuellt på konsert på Ullevi (Coldplay, mitt favvisband), och har frågat om jag vill följa med, men jag tror kanske inte det eftersom jag har jobbstress och behöver komma fram till Fjällbacka och vila inför onsdagens jobb. Däremot vill jag gärna ha sällskap till Göteborg. Jag älskar våra roadtrips. 

Hoppas!

Elton var ju förstås en upplevelse, det där med att det var hans sista turnékonsert var starkt, tyckte jag. Hela hans familj var där, från mammans och pappans sida, och vi som har sett filmen vet ju att det har varit oehörda konflikter mellan familjerna. Men nu var halv och styvsyskon tydligen där och han var så glad för det.

Vet inte hur många som var där, men det såg fullt ut. Vi satt en bit ifrån men det gjorde inget.

Jag hade trettiofem lager smink, det är alltid kul. Hyfsat slätt ansikte, allt skinn hänger på halsen och i urringningen. 

Det ser ut som en macka men är en entrecote. Ni vill inte veta hur mycket den rätten kostar på Riche ... Igår betalade jag, för första gången sedan i julas. Jag har blivit bjuden av Jonathan och Linnea sedan dess. Igår använde jag mammarösten och då fick jag betala.

Jag minns hur mamma och mormor var, varje krona som den ena la ut, betalade den andra tillbaka. Jag hörde aldrig att någon av dem sa: det bjuder jag på. 

Just det har jag INTE tagit efter, och INTE Jonathan heller. 

Sedan kopplades Ullevi in, och Coldplay, och Ullevipubliken, fick säga tack och hej. Också kul att få vara med om.

Det funkade med öronproppar, tyckte jag. Jag hörde okej ändå. Älskade de sista 40 minuterna med låtar man kunde. Fast med proppar hör man sin egen röst och det blir jobbigt att sjunga då, alltså  dansade jag istället. 

Före konserten åt vi på Riche, vilket vad både gott och mysigt. Vi fick fönsterbord mot Birger Jarslgatan och det fläktade skönt från de öppna fönstren. Vi missade allt regn, tack och lov.

Jag hade redan parkerat bilen (man måste ju tänka till lite) under arenan och tagit tunnelbanan till Riche, så efter konserten behövde vi bara gå ett par trappor ned till bilen som jag hade parkerat vid utfarten till Nynäsvägen (!!) och vips hade vi lämnat arenan. Jag körde dem till Söder där de skulle gå ut, och när jag körde tillbaka hem mot Farsta (och passerade Tele2-arenen igen), var lemmeltåget därifrån fortfarande långt.

Eftersom jag inte solade igår, eller i förrgår, så måste jag göra det idag och i morgon och kanske innan jag åker på tisdag. Idag ska bli fint väder ute, vi får väl se om jag hinner innan solen går i moln. Först måste jag skriva 2000 som jag inte har börjat med än. Jag börjar NU!

Vaknade sent idag

 Och nu brinner det lite i knutarna eftersom jag ska jobba hårt även den här dagen, och att jag måste dra vid halv tre för jag ska till frissan klockan tre och innan det vill jag sola eftersom det behövs några dagars update. 

Min nya skrivstol där jag inte sitter nu. Jag varierar. Superskönt. Att jag inte är så nöjd med att ha så MÅNGA möbler överallt får jag helt enkelt bortse från ett tag.

Det är nästan exakt tre månader sedan jag var där, och det känns och märks. Tre månader mellan räcker, absolut men det kräver mer pifferi om det ska hållas snyggt. Jag tycker att jag tappar en hel del igen och det känns lite tjockare om det är slingat (alltså blekt). 

Fram till dess ska jag jobba och äta något. Hemma äter jag ju aldrig frukost, jag är inte hungrig, men vid tolvish börjar magen kurra och då är det dags. Idag ska jag försöka dra på det lite så att jag inte blir hungrig hos frissan.

Nu ringer Helen, hejhej.

(Jag måste skriva ned det här för att komma ihåg när jag tänkte på det: Mitt psoriasis i händerna (speciellt fingertopparna) har plötsligt börjat bli betydligt bättre på ett par dagar. Det stämmer exakt med när jag började den senaste kuren av den nya sorten. Kan det ha med penicillinet att göra, undrar jag då. En tanke att ta med. )