Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 17 juli 2023

Camilla Läckberg gjorde något form av utspel på insta igår,

där hon berättade att hon, för att hon vill lära sina barn pengars värde, låter dem åka i turistklass medan hon och hennes man sitter i business.

Vi är väl inte riktigt överens där, kan man säga. Jag tror ju på att föräldragenerositet föder generösa barn och för min del (det här är bara personlig för mig) är det mycket viktigare än att inse pengars värde. 

Jag tänker att mitt barn inte ska behöva känna att han måste förtjäna att leva samma liv som jag, det vore förfärligt. 

När vi var fattiga, när han var liten, var vi fattiga ihop och när jag har tjänat mer pengar har vi varit rikare ihop. Nu lever han sitt liv med sin flickvän och jag tror att de lever ihop så också. De hjälps åt, som jag tänker är en familjs funktion. Det handlar inte om pengar, det handlar om generositet. Att vilja att andra har det lika bra som jag. 

Och hur många läxor i pengars värde kan man ge sina barn? Det verkar finnas ett läger som tror att om man är generös mot sina barn, så blir barnet 

1. bortskämt (som i, antar jag, oförskämt alternativt odrägligt) 

2. initiativlöst (eftersom föräldrar löser allt). 

Well, om detta kan vi förstås diskutera länge. Jag tänker väl mer på att föregå med gott exempel i så fall, att inte dela med mig skulle aldrig falla mig in. 

I september har Jonathan bjudit mig en helg till London där vi ska bo på fancypancyhotell i 2 nätter och se Abba-avatarshowen, och jag tror att han är svinglad för att kunna göra det och vara generös tillbaka. 

Jag gjorde tvärtom som förälder mot hur man gjorde mot mig. Jag fick åka med min mamma till Spanien en gång (jag var typ tio, 1972) och till Tyskland en gång (då var brorsan också med, tror han var 17, alltså var jag 29). Alla andra gånger reste mamma och hennes man, och jag var aldrig tillfrågad om att följa med dem eller om att resa med enbart henne (efter att hon gift sig när jag var 12). 

JAJA, andra får göra som de vill. 

Idag har jag jobbat i mitt NYA manus, varit en sväng till Norge, till Moss (med mamma), så himla fint, och nu ska jag laga lite mat och jobba lite till. 



Heja Norge

Måndag i Fjällbacka, bra dag så här långt.

5 kommentarer:

Karin Härjegård sa...

Jag håller verkligen med dig.

Eva-Lotta sa...

Har aldrig varit någon fan av CL, detta utspel gör det inte bättre. Har du lagt in kommentarsgranskning?

/nina sa...

Ja, det var konstigt. Jag tycker hon tänker rätt kring att hon tex vill att hennes barn ska sommarjobba, fast de absolut inte behöver, men att själv sitta i business på en familjeresa? Så himla KONSTIGT bara! Jag kan absolut förstå att man vill åka bekvämt på långresor, men då ska väl alla göra det?

suziluz sa...

Jag har ju inga barn, men har levt i relation med en man som var väldigt "mina-och-dina-pengar" vilket bland annat ledde till att han reste med en kompis i stället för med mig när jag inte hade råd att resa. Numera har H och jag totalt gemensam ekonomi och funderar aldrig på om det är han eller jag som tjänat pengarna. Vi lever också så att man rättar utgifter efter inkomsterna, frilanslivet är ju inte så förutsägbart. Men det har fått mig att tänka att hur man ser på pengar och ekonomi inte har så mycket att göra med hur mycket man har utan är mer en personlighetsfråga.

Åsa Hellberg sa...

Ja, jag har lagt in kommentarsgranskning för jag fick så mycket spam!
Fast jag hade glömt det så jag såg inte era kommentarer förrän nu :)

Tack!