Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 9 juli 2023

Jag känner fortfarande av örat,

 men igår var första gången jag inte tog alvedon sedan det bröt ut. Under första kuren tyckte jag att värken gick bort i två dagar, men att den kom igen, och sedan dess har den leget och puttrat. 

Jag hoppas att det har vänt nu, typ dag 5 på andra kuren. Dövheten är ju där, och det konstiga jag hör också. Igår på konserten med Elton, satt Jonathan vid mitt högra öra (jag hade öronproppar i båda) och när han pratade med mig lät han som en speedad treåring i mitt dåliga öra. Och det gör ju alla så fort jag täpper till det braiga vänsterörat. Jag ligger gärna på vänstersidan och tittar på tv i sängen, och det låter inte klokt.

Men det viktiga är att det ska vara värkfritt. Dövheten kan ju sitta ett tag.

Nu får jag om jag har tur, sällskap till Göteborg. Jonathan och Linnea ska eventuellt på konsert på Ullevi (Coldplay, mitt favvisband), och har frågat om jag vill följa med, men jag tror kanske inte det eftersom jag har jobbstress och behöver komma fram till Fjällbacka och vila inför onsdagens jobb. Däremot vill jag gärna ha sällskap till Göteborg. Jag älskar våra roadtrips. 

Hoppas!

Elton var ju förstås en upplevelse, det där med att det var hans sista turnékonsert var starkt, tyckte jag. Hela hans familj var där, från mammans och pappans sida, och vi som har sett filmen vet ju att det har varit oehörda konflikter mellan familjerna. Men nu var halv och styvsyskon tydligen där och han var så glad för det.



Vet inte hur många som var där, men det såg fullt ut. Vi satt en bit ifrån men det gjorde inget.


Jag hade trettiofem lager smink, det är alltid kul. Hyfsat slätt ansikte, allt skinn hänger på halsen och i urringningen. 


Det ser ut som en macka men är en entrecote. Ni vill inte veta hur mycket den rätten kostar på Riche ... Igår betalade jag, för första gången sedan i julas. Jag har blivit bjuden av Jonathan och Linnea sedan dess. Igår använde jag mammarösten och då fick jag betala.
Jag minns hur mamma och mormor var, varje krona som den ena la ut, betalade den andra tillbaka. Jag hörde aldrig att någon av dem sa: det bjuder jag på. 
Just det har jag INTE tagit efter, och INTE Jonathan heller. 


Sedan kopplades Ullevi in, och Coldplay, och Ullevipubliken, fick säga tack och hej. Också kul att få vara med om.

Det funkade med öronproppar, tyckte jag. Jag hörde okej ändå. Älskade de sista 40 minuterna med låtar man kunde. Fast med proppar hör man sin egen röst och det blir jobbigt att sjunga då, alltså  dansade jag istället. 

Före konserten åt vi på Riche, vilket vad både gott och mysigt. Vi fick fönsterbord mot Birger Jarslgatan och det fläktade skönt från de öppna fönstren. Vi missade allt regn, tack och lov.

Jag hade redan parkerat bilen (man måste ju tänka till lite) under arenan och tagit tunnelbanan till Riche, så efter konserten behövde vi bara gå ett par trappor ned till bilen som jag hade parkerat vid utfarten till Nynäsvägen (!!) och vips hade vi lämnat arenan. Jag körde dem till Söder där de skulle gå ut, och när jag körde tillbaka hem mot Farsta (och passerade Tele2-arenen igen), var lemmeltåget därifrån fortfarande långt.

Eftersom jag inte solade igår, eller i förrgår, så måste jag göra det idag och i morgon och kanske innan jag åker på tisdag. Idag ska bli fint väder ute, vi får väl se om jag hinner innan solen går i moln. Först måste jag skriva 2000 som jag inte har börjat med än. Jag börjar NU!

Inga kommentarer: