Det är en konst att se bortom förpackning,

jag tänkte på det när jag svassade runt i min långa, och väldigt fina, HM-klänning igår.
Att det är viktigt, som kontrast till klänningar och löshår, att prata om det som inte alltid är så lätt.
För jag tror att jag framstår som osedvanligt glad och därmed ... problemfri.Ytligt. Osvår. Lite dumt, till och med.

Som om man inte begriper bättre.

Jag skulle säga att det är precis det man gör.
Man begriper exakt vad det andra handlar om. Det svåra. Det som gör - och har gjort - ont.
Kanske är det just på grund av det begripet som gör att man kan skriva lättsamma romantiska komedier, med en hel del svårt inbäddat i cellofan och ljusblått omslagssnöre.

Alltså tog jag upp det svåra också. För jag vill ju inte verka dum.
Såklart.
Det ena utesluter verkligen inte det andra.

Och klänningen är verkligen fin tillsammans med ett brett garv!