Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 10 mars 2014

En sista bild och tanke om min release.






















Jag tror att Pernilla tog den här.
Det är när jag ser en sådan bild som jag undrar när värdigheten ska komma.
När jag lugnt och samlat ska tala till mina vänner som normala människor gör. Stå lite nonchalant lutad mot ett barbord och tala om BOKEN, inte om mig själv och mina skor.
Jag är snart 52 år och vig som en torr leråker. Jag har heller inte burit så höga klackar sedan Dire Straits spelade på Café Opera.
Någon gång borde väl stunden komma när jag inte längre tycker att min egen röst är så himla intressant.

Eller så är det där synas och höras ett direkt resultat av all ensamhet i soffan. Alla de där dagarna som jag har lagt ned på mina böcker innan de når boklådorna, då allt har varit helt tyst. Timma ut och timma in.
Men fan trot.
Sanningen är nog snarare att jag är beroende av uppmärksamhet, applåder och publikens jubel, men kan hålla det i schack under själva produktionsfasen. Det är när jag släpps lös i ett par guldskor efteråt som allt det ovärdiga kommer.

Jaja. Det är över nu.
När nästa bok släpps är jag nästan 53.
Det är mycket möjligt att jag har lugnat ned mig till dess.

10 kommentarer:

Anneli Stålberg sa...

Det hoppas jag inte, du är alldeles underbar precis som du är! :)

Kati sa...

Snälla gör inte det! :) Vi TYCKER OM dig sån här! :)

Anonym sa...

Du är en förebild för oss andra plattskoade människor! Var den du är, oavsett ålder, och ge oss energi när vi ses!

Ezter sa...

Du förtjänar att synas och höras, upprepar min kommentar om din ålder och utseende från häromdagen :)

Spader Madame sa...

Det där med att vara lugn och värdig tror jag är överskattat. Hoppas jag.

Åsa Hellberg sa...

Ni är väldigt gulliga människor, tack!

Hanna Lans sa...

Värdigheten är just att vara sig själv, tycker jag. Så fortsätt ställa dig på podier och prata på om dig själv. Vi gillar det ju, och erbjuder gärna en arm när du är på väg ner för dina podier i höga glittriga klackar. :)

Åsa Hellberg sa...

Haha, precis. Tant kan inte ens GÅ NED SJÄLV!

Ebba Range sa...

Ser fram mot din 40:e bok - kanske när du är 93 och plöjer upp på scenen med glatt humör och jädrar anamma precis som nu.

Anonym sa...

Nu har jag inte träffat dig IRL (tyvärr!!) men jag kan säga så mycket att jag lyssnar hellre på en person som du beskriver dig som än på en torr och snusförnuftig jan-guillou-typ :-). Var den du är. Det blir bäst så <3.