Mina föreläsningar.
Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.
Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.
Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.
Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.
För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.
Bokning sker via Författarcentrum
måndag 10 mars 2014
En sista bild och tanke om min release.
Jag tror att Pernilla tog den här.
Det är när jag ser en sådan bild som jag undrar när värdigheten ska komma.
När jag lugnt och samlat ska tala till mina vänner som normala människor gör. Stå lite nonchalant lutad mot ett barbord och tala om BOKEN, inte om mig själv och mina skor.
Jag är snart 52 år och vig som en torr leråker. Jag har heller inte burit så höga klackar sedan Dire Straits spelade på Café Opera.
Någon gång borde väl stunden komma när jag inte längre tycker att min egen röst är så himla intressant.
Eller så är det där synas och höras ett direkt resultat av all ensamhet i soffan. Alla de där dagarna som jag har lagt ned på mina böcker innan de når boklådorna, då allt har varit helt tyst. Timma ut och timma in.
Men fan trot.
Sanningen är nog snarare att jag är beroende av uppmärksamhet, applåder och publikens jubel, men kan hålla det i schack under själva produktionsfasen. Det är när jag släpps lös i ett par guldskor efteråt som allt det ovärdiga kommer.
Jaja. Det är över nu.
När nästa bok släpps är jag nästan 53.
Det är mycket möjligt att jag har lugnat ned mig till dess.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Det hoppas jag inte, du är alldeles underbar precis som du är! :)
Snälla gör inte det! :) Vi TYCKER OM dig sån här! :)
Du är en förebild för oss andra plattskoade människor! Var den du är, oavsett ålder, och ge oss energi när vi ses!
Du förtjänar att synas och höras, upprepar min kommentar om din ålder och utseende från häromdagen :)
Det där med att vara lugn och värdig tror jag är överskattat. Hoppas jag.
Ni är väldigt gulliga människor, tack!
Värdigheten är just att vara sig själv, tycker jag. Så fortsätt ställa dig på podier och prata på om dig själv. Vi gillar det ju, och erbjuder gärna en arm när du är på väg ner för dina podier i höga glittriga klackar. :)
Haha, precis. Tant kan inte ens GÅ NED SJÄLV!
Ser fram mot din 40:e bok - kanske när du är 93 och plöjer upp på scenen med glatt humör och jädrar anamma precis som nu.
Nu har jag inte träffat dig IRL (tyvärr!!) men jag kan säga så mycket att jag lyssnar hellre på en person som du beskriver dig som än på en torr och snusförnuftig jan-guillou-typ :-). Var den du är. Det blir bäst så <3.
Skicka en kommentar