Förr åt jag den här typen av bröd varje dag.

Med hushållsost.

Morgon och kväll.

Men sedan kom Jonathan och han har aldrig vart överdrivet förtjust i mackor, han ville ha lagad mat på kvällarna. I alla fall varm. Och då fick det bli halvfabrikat. Spagetti och köttfärssås på tub. Plättar man värmde i micron. Ugnspannkaka. Blodpudding. 

Enkelt och med massor sylt ovanpå.

Jag började inte laga mat från grunden förrän han var typ 12 och jag gick in i väggen. Då fanns både tiden och intresset.

I alla fall: jag älskar fortfarande det här brödet med ost på, men min kropp gillar det inte alls. Magen gör uppror (men inte lika mycket som om det hade varit hela fibrer i det, då krackelerar den helt), jag får ont i lederna och OM jag ska äta det måste jag kalkylera med att inte må så toppen efteråt.

Igår gjorde jag det och Herre Gud vad gott det var!