Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 4 oktober 2018

Från min redaktör:


"Korrläsaren mejlade mig för övrigt följande glada tillrop: Vilken lysande godbit till läsning!"


Sånt gillar man ju att höra. Den hon tyckte var lysande är Laholmsflickan som nu alltså är på korrläsning hos någon utomstående (har inte en aning om vem.)
Jag är ju själv rätt förtjust i den. 
Någon gång hoppas jag kunna skriva mer i den stilen och då menar jag inte historien utan mer tonen och jag-perspektivet.
Det ska så roligt att höra den inläst i november. Katarina Ewerlöf har verkligen helt rätt röst för min jag-person.

Idag har jag fått lokaliteterna i ungdomsromanen på plats. 
Det tog i runda slängar en två timmar lång promenad och tusen steg, men nu har jag klart för mig hur det ser ut där stora grejer kommer att ske i ungdomsromanen. Lite måste jag ändra i redigeringen men inte mycket.

Sedan har jag fått en första feedback från Teresa på Flanagans. Det ska bli så roligt att redigera den. Det finns massor att göra, men jag är supertaggad och hade själv tänkt på mycket av det hon sa.
Jag börjar jobba med den måndag om en dryg vecka. Hurra!

Ingen ledighet alls i höst heller men det visste jag ju när jag valde att jobba med så många projekt samtidigt. Jag har extremt mycket att göra men känner mig egentligen inte stressad.
Bara glad och tacksam för att jag får ha den här livsstilen, som det ju faktiskt också handlar om, när jobb och fritid går in i varandra.

Jag har bara mig att ta hänsyn till och behöver aldrig kompromissa. Glädjen över att det är så jag lever mitt liv numera växer för varje dag. 
Saknaden efter en livskamrat är faktiskt obefintlig. 


2 kommentarer:

Simona sa...

Härligt! Vilken ynnest att ha ett så roligt jobb och kunna bestämma SJÄLV! Hurra!

Åsa Hellberg sa...

Jaaaa 💕