Laholmsflickan

är en liten bok som får väldigt medelmåttiga betyg, till och med i underkant här och där.
Det gör inte mig ett dugg, nästant tvärtom, för jag ville ju testa att skriva någon helt annorlunda. Jag läste om den när pocketen kom och gillar den fortfarande skarpt. Allt är nytt i den. Jagform, inga namn överhuvudtaget, inga platser (utöver Laholmsbukten och kanske Halmstad?), inga citationstecken som jag vanligtvis använder i dialogerna. Den är inte ljus och glad, har inte ett enda drag av mina "vanliga" böcker, and I love it!

Tänk att få testa nya saker som man kan få göra i det här jobbet.
Sonja, som jag skickade vidare till redaktören igår, har en helt annan ton. Även en annan ton än Flanagans. Sonja har mer av romantiskt komedi över sig, den där lättheten ni vet. Flanagans är inte ett dugg svår den heller men är ingen romcom, snarare ett drama men med de klassiska feelgoodförtecknen.
Någon som har läst som håller med?

"The Danish readers are going to love the stories about Flanagans and its owners"

Igår fick jag besked om att Danmark köper hela serien. Alla mina böcker (utom Casanovas kvinna) har kommit ut i Danmark, de senaste på ett imprint,  men nu kommer jag att ligga på huvudförlaget som gör en stor satsning på Flanagans.
De har lagt ett så  kallat pre-emt bud på serien, vilket betyder att de inte vill att det ska bli en budgivning mellan förlag utan köper direkt och saltar därför budet.
Jag har aldrig fått ett högre bud från Danmark och det känns förstås också superkul!

Tyskland har jag vetat ett tag, de köper också allt jag skriver, och gör en nysatsning på mitt författarskap med Flanagans. Därför har de skjutit på utgivningen av Ett oväntat besök och kommer att publicera den när hela Flanagans har getts ut.

Så fin start på min utlandsförsäljning.
Håll en tumme för några länder till! Det vore ju så roligt!

Laholmsflickan är inte såld någonstans och det hade jag inte förväntat mig heller. Min lilla pärla kommer att tyna bort som ett av mina roligaste projekt och det troliga är nog att det är bara jag som kommer ihåg den alls om ett år. Det gör inget.

Och på tal om utland: 25e november åker Jonathan och jag till London i en natt. Vi åker tidigt måndag morgon och kommer hem väldigt sent tisdag kväll. Han ska plåta och filma små roliga filmer med mig i peruk som den där medarbetaren på kulturen som jag la ut på instagram på releasen av Flanagans. Hon är ju en karaktär att hålla fast vid, tänker jag. Sedan ska jag göra research såklart och om Jonathan hänger med på det eller hittar på något själv då återstår att se.

Fram till dess är jag i Sverige, om än på resande fot i nästan hela oktober. Idag ska jag till Trosa/Vagnhärad och tänker dra under eftermiddagen. Kanske passera Ikea och provsitta en liten soffa. Det 8 mil till Vagnhärad och det tar ju inte så lång tid att köra.

Det var det. Hoppas att ni får en finfin tisdag!