Jag har en favvisradhuslänga i Farsta,

 där Maggan i mina böcker om Sonja, bor.

Nu har det varit ett till salu, ett orenoverat, som gick för 7 500 000 med en avgift till bostadsrättsföreningen på 6800. 

TUR att jag bor så bra i min lilla 2a. Jag spelar på Lotto ibland och om jag vinner stort kan jag tänka mig ett sådan radhus, fast det är priset är ju näst intill skamligt. Det är 2 miljoner mer än det som såldes innan pandemin. 

Igår möblerade jag om igen, och ställde tillbaka en fåtölj i sovrummet. Dels saknade jag den där, men också för att få lite mer plats i vardagsrummet. Men en fåtölj extra där fick jag skjuta in matbordet för mycket, och trots att det var fint med två så 1. satt jag aldrig där 2. blev det trångt.

Massor av plats!

Nu ser det ut som det gjorde tidigare, minus ett par bokhyllor som jag ju rensade bort när jag möblerade om. Det var bra, de böckerna står nu i min garderob och den bra dag ska jag packa ned dem i lådor och ställa i källarförrådet. Jag ska bara skaffa lådorna först. Jag kan inte ha en böcker med mitt eget namn på i lägenheten (de står ju bara där och blir dammiga), det finns bättre saker att fylla garderoben med. Jag har ett gäng utländska titlar som ligger i bilen och som jag ännu inte vet var jag ska göra av. Förmodligen kommer jag att slänga dem, och jag ska nog säga till min agent att jag bara vill ha ett ex från utlandet, inte fler, för det är bara slöseri.  

Nu ska jag börja min allra sista redigering av Nya tider på Flanagans, tjohoo!

Den skiljer sig från andra feelgoodböcker som kommer ut i sommar, med bilden på två kvinnor som tittar rakt in i kameran. Nästan alla andra vänder ryggen till. 

Jag är glad att vi valde en annan look med Flanagans. 

Nyutgivningen av Sonjorna blir med ryggar mot läsaren, men där hade jag inte så många åsikter mer än att jag bad dem ta bort en pinnsmal tjej som inte verkade vara mer än 20 år på Sonjas hemlighets omslag. Och det var förstås inga problem. En designer har inte läst boken, möjligtvis bara en kort brief, och kan naturligtvis inte veta hur karaktärerna ser ut. I Sonjas hemlighet, som det här gällde, finns en ung kvinna (och så mycket hade nog designern fått veta) Men hon är allt annat än smal med långt mörkt hår, utan väldigt rund och rödhårig. Hon heter Julie, och hon älskar sina former. Jag har ju sällan med kvinnor som klagar på sitt eget utseende. För mig är det befriande att skriva om dem som gillar sina kroppar,  istället för tvärtom. 

Där har ni det.

Fredag i förorten!