Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 19 maj 2021

I am ledig!

 Manuset är klart, men deadline är först den 26e så det är ingen brådska med att skicka det, jag tror inte att min redaktör har tid för det nu ändå. 

Idag då? 

Egentligen skulle jag behöva handla men skrapar ihop det sista så kan jag åka i morgon istället. Jag ska handla inför helgen då: det som beställs av paret i Sumpan som ju kommer hit och grillar  och det jag behöver till mig själv.

Jag gillar att den där Icabutiken söder om stan så mycket att jag ser fram emot att åka dit. Så länge jag kommer iväg tidigt. Är jag där vid 9 är det rätt folktomt men bara en timma senare börjar det fylla på.  Jag har inte varit på Ica i Farsta sedan jag mejlade dem mitt missnöje. Och jag undrar om jag någonsin kommer att återvända. Ica Maxi har ju så mycket mer i sitt sortiment att den extra resan är värt det. Jag handlar inte alls lika ofta, får lufta Håndan och hittar roligare grejer. Perfekt!

(FY FAN, vilket tråkigt blogginlägg. Sorry, men jag har kopplat bort hjärnan – idag också.)

Igår somnade jag i soffan på eftermiddagen och vaknade av att jag var så ledsen. Jag var i Fjällbacka, tror jag, och skulle åka därifrån när jag kom på att jag inte hade sagt hej då till mormor, men när jag kom dit mindes jag att hon inte levde längre och jag blev så himla ledsen. När jag vaknade grät jag. Hade hon levt hade hon fyllt 109 i år, så det är näst intill inte ens möjligt (fast Dagny lever ju och hon är född samma år, så visst. Men mormor har varit borta i 20 år i år).

Jag tycker sällan om de där tupplursdrömmarna, vilket väl är ett tecken på att jag inte ska ta några tupplurar utan hålla mig vaken ...

Nu ska jag sätta mig på balkongen, tjohoo!



Det är lika mycket moln som sol, men det är rätt skönt ändå. 





2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det såg ut så här också, men jag tyckte det blåste kallt och varje gång molnen kom blev det så kallt. Jag gick in igen.

Åsa Hellberg sa...

Ja, det blir kallt, håller med.