Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 25 maj 2021

Tisdag

 och manusbesatt. Jag vaknade alldeles för tidigt, mitt möte blev inställt och istället har jag börja skriva på manus 1 som jag från om och med nu kallar nya boken, den som jag förmodligen kommer att nämna här då och då.

Jag har bollat med en kompis om ingångar. Mitt signum är ju lite rakt in i händelsernas centrum och frågan är mest när jag ska gå in här, för det händer naturligtvis saker hela tiden i ett liv (det här är ju baserat på en verklig person). Nu tror jag att jag har hittat rätt, men jag vet mer när jag har skrivit ett par kapitel. 

____________

Nästa helg ska jag på kalas, minsann. Om jag törs. Jag vill väldigt gärna, men är rädd för att det är upplagt för kramkalas och jag orkar inte diskutera varför jag inte kramas när alla andra förmodligen gör det. En spruta känns tryggare, men inte att gå på kalas med. Nu har jag bett om mer info för kunna ta ett beslut om hur jag ska göra. 
Kalaset är uppdelat i två grupper. I den ena känner jag alla (större risk, alltså) i den andra ingen (lite tristare ju när man inte har sett kompisar på så länge). Men, huvudsaken är födelsedagsbarnet och hon är ju där oavsett. 

Jag längtar verkligen efter att umgås med kompisar, men inte än. 

______________

Något helt annat:

Igår sent på eftermiddagen mätte jag omkretsen på mina vader. De är svullna vid den tiden, och i morse när jag hade sovit bort det svullna var skillnaden 3 centimeter. 

Nu ska jag försöka göra övningar under dagen som ska vara bra, som tåhävning och lite trampa på stället för att man får igång blodomloppet. Vi får väl se om det funkar. Det är inte kul med det där klamparna till ben varje eftermiddag. 

Känner någon igen sig i det där svullnadet? Jag har haft det så länge, men hade shorts på mig igår och då blev det så påtagligt. Jag har lyckats glömma det lite under vintern. 

Igår fick jag hem min nya lilla rakapparat, som lätt som en plätt får bort mina långa fjun på kinder, haka och överläpp. Jag har ju använt kräm runt munnen tidigare, men det tar lite i skinnet som blir svidigt och rött. Det här känns enklare. Jag har fått frågor om stubb men det blir det nog bara om man har grova hår och kvinnor har väl sällan det mer än här och där. Jag rycker det som är skäggstrån på hakan, men fjunet, som är nästan som ludd, försvinner perfekt med det här. Tidigare har jag klippt av det med nagelsaxen, men den här rakisen har jag kollat på ett tag och klippte till när jag ändå skulle köpa vitaminer. 500 kr typ. Väl värt för mig som är petig med fjuneriet.




Här ligger den på laddning inför nästa fjunborttagning


Sedan fick jag också hem short från HM och nu har jag så det räcker. Ett par var för små i midjan och en liten pyjamas var för trång över bysten, men tre par mjukisshorts, sådana jag kan drälla i hemma, var perfekta. Det var drällkläder, som funkar om det där varmt, som jag mest var ute efter. Sedan beställde jag två nya bikinisar i exakt samma modell och storlek som jag alltid beställer.  

Där har vi det. Dagens utförliga rapport från Farsta. 

Snart ska jag äta lunch och ta en tupplur eftersom mötet klockan 13 blev inställt, men först jobba en stund till.

Allt är möjligt i början av ett romanprojekt, det känns härligt.




4 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Tror du verkligen någon kramas? Jag vet ingen som kramas längre! Inte ens de mest ihärdiga kramarna!

Carin sa...

Jodå, även mina ben sväller i dessa hemmasittande tider! Intressant med fjuneriet... Tack för att du delar med dig!

Åsa Hellberg sa...

Eva-Lotta: Nej, det kanske är jag som tror att folk kramas. Jag har jag ju inte sett en kompis på nära håll på ett tår.

Carina: vassego!

Cecilia Johansson sa...

Jag har snart skickat in manuset jag jobbat aktivt med sedan 1 år tillbaka, till förlaget. Nu pågår sista genomläsningen för att se så att allt är ok. Texten flyttar på sig och en del ord eller fraser ändras i sista sekund. Det blir egenutgivning. Inte via traditionellt förlag.

När den är utgiven, har jag en si sådär 3 manus till att jobba med. Känner redan ett lycko pirr i magen. och nervositet!