Mina föreläsningar.

VAD JAG GÖR UNDER FÖRFATTARBESÖKEN

Föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras.

Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka.

Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling.

Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär.

För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek.

Bokning sker via Författarcentrum

ALLT INSTÄLLT I NULÄGET.

Deltar gärna digitalt, och även dessa bokningar går via Författarcentrum.



”Med sin åttonde roman Ett oväntat besök befäster Åsa Hellberg sin position som en av landets bättre

feelgoodförfattare.” BTJ


”Varm och välskriven feelgood, en mustig story med överraskande och allvarliga vändningar. Jag bedåras ...”TTTTTara



”Det finns vissa böcker man bara sugs in i direkt. Åsa Hellbergs Välkommen till Flanagans är en sådan bok. Längtar så efter nästa del!!” - Bokmoster

”Det har gått några dagar sen jag slog ihop boken… WOW! Jag tänker inte recensera, mer än att säga till er att detta är en bok som absolut inte går att lägga ifrån sig förrän sista sidan är utläst och att du då blir galen eftersom du absolut inte ville lämna Fjällbacka eller London!” - Kustboktanten

”Hellbergs senaste bok är en riktig feel goodpralin. Som en blandning mellan hennes Sonja-böcker och SVTs tv-serie ”Vår tid är nu!” - Mediaknarkarn

”Åh nej, den är slut … Hade kunnat, och verkligen velat, sträckläsa den förra helgen men tvingade mig att hushålla med den så att den räckte hela veckan! Tack och lov att det är första delen i en serie - vill ha del 2 nu!" - Bokmalenmalin

"I välkommen till Flanagans öppnar Åsa Hellberg portarna till hotellet Flanagans. Hon bjuder samtidigt in till Fjällbacka och London 1949 och kring 1960. Och hon gör det så bra! Jag älskar kvinnorna på Flanagans, drivet i berättelsen, miljön och (sist men inte minst) omslaget!" - Bokenanna


ANDRA DELEN AV FLANGANS, KVINNORNA PÅ FLANAGANS, KOMMER 1 JULI.

måndag 31 maj 2021

Är jag ledig eller är jag ledig?

 Alltså borde jag sovit länge, men istället vaknade jag sisådär halv sex med att jag hade ont i ena skinkan  där svanskotan GRÖPT sig in. Jag har haft ont när jag har vaknat ett par mornar nu och är inte särskilt sugen på att få tillbaka det onda jag hade för några år sedan. Jag känner inget alls när jag sitter (än så länge, peppar peppar) men HERREGUD vad ont jag har haft tidigare. Tills jag kom på tricket att inte sitta på en plan soffkudde med söm i byxorna. Det var då jag skaffade mig en liten soffa från Ikea där jag kunde sitta MELLAN två soffkuddar så att inte svanskotan nuddade underlaget. Och sedan var det adjöss med sömmar och byxor när jag jobbade, för det funkade inte alls. På den tiden använde jag också stringtrosor och det var hej då till dem också.

I Fårdan satt jag på en kudde, flygplan var svinjobbigt om jag någon gång flög. 

Långsamt men säkert blev jag av med problemet. Då var jag betydligt smalare och jag har trott att det har bidragit. Men nu är jag normalviktig så den tesen kanske jag måste släppa. När jag fick det då är jag rätt säker på att det var mitt boksskrivande sittande i den där sämre soffan som utlöste det, men att tunnheten inte gjorde det bättre eftersom jag inte kunde ligga på rygg utan att svanskotan låg mot underlaget. 

Så varför jag har ont nu vet jag inte. Jag sitter inte i en soffa utan i en skrivbordsstol. Jag tror att det den här gången kommer när jag ligger på rygg. Min svanskota är deformerad och medan andras är mer en avslutning på ryggraden är min sned och vind och det är är mer i skinkan än i själva svanskotan känns det som just nu. Det är som om den där jävla knölen gröper sig in i skinkan och så blir det som om jag har ett blåmärke på insidan som svanskotan gnider sig emot. 




Jag behöver inga tips, jag behöver däremot vara uppmärksam på det igen och direkt ta tag i problemet. 

Som sagt, problemet har jag haft ett tag. 
Här gammalt blogginlägg från 2012. Jag har gått tillbaka och sett att det började någonstans i i slutet av 2010, och det blev nog inte bättre när jag sommaren 2011 skrev Sonjas sista vilja och därefter direkt Sonjas hemlighet.:

"Nu kanske ni undrar vad författaren gör när hon inte skriver
Jo, det ska jag berätta.
Först och främst vilar hon den för boken så viktiga baken.
Det gör hon helst liggande i någon form av framstupa sidoläge som ger svanskotan möjlighet att vara fri från den pressande och onda skink-kontakten.






Nu kanske någon frågar sig varför "författaren" inte är uppe och går istället då om det gör så förbannat ont att ligga.
Och den frågan är så bra att jag skickar den vidare."






2 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Du har din svanskota och jag har min bäckenled som smärtar när jag ligger. Tur då att jag skriver sittande! :)

Åsa Hellberg sa...

JA, fasiken också att man inte kan vara smärtfri!