Något är naturligtvis fel,

 när min brandvarnare piper skithögt var 45e sekund när strömmen går. Nu är det fjärde gången jag är med om det, och det är SÅ enerverande. Signalen skär genom rummen, trots att jag stängt dörren till vardagsrummet där den sitter.

Igår fick jag i alla fall klart för mig att mina grannar inte har det så, alltså är det fel på den jag har. Antingen är batteriet kass. Det slås på enbart när strömmen är borta eftersom brandvarnaren är kopplad till den. Eller så är hela enheten sönder. Igår kväll mejlade jag i panik till Familjebostäder och jag hoppas så att de kan komma någon av de närmaste dagarna och fixa problemet. 

Förra gången försökte jag få den att tystna, men resultatet att hela larmet gick istället, och bara den som har hört ett brandlarm vet hur jävligt det låter. Alltså ville jag inte röra vid den, den här gången. 

Nästan tre timmar var den borta och det var en sådan glädje att få den tillbaka sent igår kväll. Då hade jag först suttit på balkongen i ett par timmar och sedan försökt lägga mig i sängen och tänka bort pipet. Det gick sådär, kan jag berätta. Tack och lov har jag fått en portabel laddare av Jonathan så att jag kunde använda telefonen, för när strömmen gick hade jag inte mycket batteri kvar i den. Jag försökte också läsa på min platta med det där ljudet störde koncentrationen så till den milda grad att jag inte minns nu vad jag läste. 

Vad mycket man tar för givet, som när det inte funkar ställer till det. Jag skriver ju om dåtid just nu, och elektricitet var det inte tal om då. Fast inte brandlarm heller, såklart.

Håll en tumme för att de hör av sig idag!

Och jag hann inte ens skriva klart det förrän Jens, husvärden och alltiallot, ringde. Han kommer strax efter halv tio. Jag har tagit fram stegen och sa att jag sitter på balkongen när han är här, för de få inte gå in hos folk som är hemma annars. HURRA!

Stege till Jens

Idag är jobb som gäller först och främst. Det ska bli lite molnigare under eftermiddagen vilket nästan känns skönt. I morgon och på torsdag ska det bli finare väder. Jag är mer eller mindre färdigpackad och har tänkt att när jag går upp klockan 02 på torsdag, är det allra mesta klart. Bara dator och telefon, med laddare, som återstår att packa. 

Resväskan i vardagsrummet

Typ så. 

Resenärer i Ayia Napa klagar på trängsel, att det inte finns gratis ansiktsmasker och att man inte behöver använda sitt cypernpass. "Kom inte hit, man kan dö", var citatet från en uppenbarligen ung person som sa sig ha smittats. 

Well. Det står en ju fritt att gå in där det är trångt, eller att stanna utanför. 

Jag vet vad jag ska välja. 

Och jag ska inte till Ayia Napa, utan till det betydligt lugnare och mer familjära Protaras/Fig tree bay. Jag är inte orolig. Man kan bara bli smittad om man umgås/trängs/inte håller avstånd och jag har 40 ansiktsmasker med mig, är vaccinerad och ska jobba. 

Det finns två ställen som är varning för mig eftersom det kanske inte går att undvika att stå lite närmare andra och det är på Arlanda, på Larnacas flygplats och eventuellt i matbutiker. Men jag antar att det är mer välorganiserat än det är i Ayia Napas nattliv där folk är packade och vettet har gått ur dem. 

Det var det, denna tisdag. 

Bra dag så här långt!