Orden bara kommer och det går lätt som en dans. De dagarna är det inte svårt att skriva en bok. De är de andra, de tröga, när man måste tvinga fram fingrarna på tangenterna som det är tungt.
Men idag, åh, idag, var det en sådan där dag när det bara kom. Och det gör så gott för mitt självförtroende. Jag har ju haft mina tvivel om min förmåga den här gången, men det verkar lossna. Hoppas att det håller i sig.
I den här allra första draften av manuset räknar jag med att jag kommer att skriva upp till 80 tusen ord, kanske 75. (Jag fyller oftast på med 10 i redigeringen)
10 tusen är klara nu, är på kapitel 6. Som vanligt varvar jag perspektiv, det har jag gjort sedan min första Sonja, och för mig som inte är så tålmodig är det ett helt perfekt sätt att jobba. Än så länge har jag 4 perspektiv, det kommer nog att bli fler, men inte fler så kallade huvudkaraktärer.
Idén är ju att skriva en trilogi med helt fristående böcker. Den gemensamma nämnaren är Hellberg. Om den tredje boken blir av, beror lite på hur del 1 går, skulle jag vilja säga. För tvåan kommer att vara klar när ettan släpps, så den kommer ut oavsett framgång eller bakslag.
Det svåra valet är ju att säga nej till en bok. Vi har ju möblerat om tidigare i min utgivning när en bok inte har haft den förväntade försäljningen. Tredje Sonjan kom till exakt av den anledningen. Gloria gick skitdåligt (jmf med mina andra), jag fick lite panik och frågade om förlaget kunde tänka sig en Sonja till istället för min Ett oväntat besök (som då var klar). Yes box, sa de, och då skrev jag Sonjas andra chans (som jag själv störtgillar pga så fantasifull) på ett par månader och vi sköt upp Ett oväntat besök till året efter.
Genidrag! Vips var siffrorna tillbaka.
Det bästa med fristående romaner är att de har ett slut. I en serie behöver man en övergång till nästa bok. Flanagans är inte fristående, och sluten har varit svåra. Jag vill inte lämna saker alltför öppna (det är det värsta som finns när böcker inte har någon form av slut), men inte heller stänga dörren utan glänta mot nya händelser. Med Sonja ett och två var det enklare, jag var ny då och hade få krav på mig själv.
Men med tredje nu är det ett riktigt avslut och om ni frågar mig, det bästa jag har skrivit. Jag höll på med det länge, för även om slutet var klart kunde det berättas på så många sätt. Frågan var vad som skulle avslöjas först. Och det ställde till det för mig.
Idag gick det i alla fall superbra.
Den här veckan är jag skrivledig på onsdag (ska träffa Simona) och på söndag (Nyhetsmorgon). Nästa vecka bli en normal jobbvecka måndag till fredag, förutom på onsdagen då jag ska äta lunch i stan. Jag tror att jag hinner jobba lite på morgonen innan, hoppas det. Värsta fall får jag ta igen det under helgen. Veckan efter det är det lunch igen, på tisdagen, och sedan åker jag till Cypern i två veckor. När jag åker behöver jag ha med mig 30 tusen ord och det är verkligen målsnöre på det. Väl där satsar jag på 20 tusen. Då är vi förhoppningsvis uppe i 50 när jag kommer hem den 6e augusti.
Då måste jag också ta mig hem till lilla mamsegull, som fyller 82 nästa vecka! Hon behöver min gamla resväska eftersom hon åker till Cypern med en kompis den 27e, så den tänker jag kvista dit med typ den 9-10e augusti i exakt två dygn, för sedan fyller Jonathan år, jag ska signera böcker, boktipsa på 4an, vara med på ett öppet hus på förlaget etc och har inte tid med västkusten. Det är TUR att jag också har hela september på mig till bokskrivandet.
Jag räknar och räknar på arbetsdagar och målsättningar för att få allt att gå ihop.
Jag säger som jag brukar: det borde gå!
För övrigt, och före mitt eget dravvel och nonsens, borde alla läsa den här krönikan av den alltid lika träffsäkra Irena Pozar i Expressen. Fan, vad bra hon är!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar