Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 16 augusti 2022

Home sweet home.

 



Jag var i min gammelfarmor Annas föräldrahem häromdagen. Det kändes i hjärtat.


Gammelfarmors föräldrar, Petter och Beata.




Mitt fina Fjälllbacka




Vaknade tidigt idag och somnade om, som i dvala men med drömmar. Mormor levde, bodde i gamla huset, men hade blivit sjuk så jag var skyndsamt på väg dit. Det pågick en massa föreställningar runt mig – bland annat med ett gäng dragshowartister som var på väg till kyrkan– och när jag gick över ett backkrön blev himlen framför mig plötsligt mörk. Men den ljusnade snabbt och då hade det fallit snö över centrum i Fjällbacka. Plötsligt stod Malou von Sivers framför mig och sa att hon hade letat efter mig överallt, och kunde vi sätta oss en stund, jag svarade att det fick bli kort för att jag var på väg till mormor. Malou jobbade numera med vackra klänningar och varför hon ville prata med mig vet jag inte för då vaknade jag. 



God morgon!

Där har vi post bilfärddrömmar. Allt är som det brukar vara efter 50 mil. 

Idag är det bara matematik som gäller, en tvådagarsraket som det brukar var att momsdeklarera. Fast först behöver jag tvätta håret och handla.  

Jag startar mitt NYA LIV idag. Bra mat och rörelse, fast promenader i den här värmen är faktiskt inte att tänka på. Mat har däremot inget mer värme att göra (för min del). På min inköpslista står bara sådant som min mage gillar. Just nu känns det som om jag inte har kontakt med min kropp riktigt, och det vill jag ha, alltså måste jag ta tag i den slappvanor jag har haft sedan i juni och det börjar ALLTID med maten. Bröd är min ingång till sämre mathållning, alltså ryker det nu. Hej då bröd!

De gånger jag har fått magont på riktigt, alltså det jag låg på sjukan av, tror jag att jag hade ätit rött kött, och det har jag i alla fall avstått i sommar. Alltid något!

Att gå in i hösten är lite som nyår för mig, det har alltid varit. Det känns bara härligt, inte ett dugg ansträngande trots massor av jobb! Ett inre lugn jag behöver i tider när världen darrar och Sverige ska välja väg. Det oroar mig. 





Inga kommentarer: