Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 23 augusti 2022

Sitter vid skrivbordet.

 Från tv:n hör jag "stigande dagstemperaturer." Inte riktigt vad man vill höra, om man är Åsa Hellberg. Men jag står ut. Det här med sommar går ju över.



Så synd med mer värme, när dagen börjar så himla bra med sval luft och moln.

Igår svettades jag i stan en stund. Jag handlade en sista present till Jonathan, besökte Zara, promenerade till förlaget där Anna Fredriksson bjöd på releasefest där jag minglade utan att kramas, precis som jag hade bestämt. Jag var nog först därifrån av alla, för nästa punkt på agendan var att lämna över presenten till det 28-årige barnet (återigen utan kramar eftersom han var snuvig).

I veckan drar han och Linnea till Falun för en spelning med Bell, sedan vidare till Göteborg och konsert med Håkan på Ullevi. 

Senare idag ska jag till frissan ( som jag egentligen hade velat en tid hos i september men då har min frisör semester) och tvätta bilen. Men först jobba, förstås. Igår tog jag manusledigt och skrubbade vardagsrummet. Återstår sov - och badrum, men det går fortare och det vispar jag av efter jobbet i morgon. Förrådet har jag fortfarande inte tagit tag i, det hann jag inte igår, utan det får jag helt enkelt göra en annan dag.

Där har vi det. En fruktansvärt trist upprabbling av done and to do´s. Svintrist. Jag borde verkligen 

1. Skärpa till mig. 2. Sluta blogga. 

Fast tror att jag hade saknat bloggen, faktiskt. Min lilla dagbok. Fast jag är helt och hållet obekymrad om den (utöver att den saknar den spänst den en gång i tiden uppvisade), och jag tror att det är det o-ambitiösa som gör att den får fortsätta leva. Det är ju inget stressande projekt, direkt. 

NU måste jag jobba!


4 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Sluta inte bloggat! Det är det allt för många som gjort redan.

Åsa Hellberg sa...

Ja, det är det, jag håller med om det! Tack!

Karin Härjegård sa...

Jag tycker mycket om din blogg. Och det är de där vardagsbestyren som du skriver om som är fint att ta del av. Så blogga på! Vi ses I Mariefred! Det blir min första Feelgoodfestival och jag ser så mycket fram emot den! Hej från Karin Härjegård

Åsa Hellberg sa...

Tack Karin!!