Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 24 augusti 2022

Om en timma och en kvart

 ska jag presentera Inte  utan min syster på Akademibokhandelns instagram, och idag tänkte jag återigen på hur mitt sätt att framträda hänger ihop med mitt sätt att skriva. Jag gör båda helt fritt inom skarpt avgränsade ramar. Inget pratmanus, stolpar eller synopsis. 

Jag har ju stått på scen med lite olika människor genom åren och det är väldigt olika hur man gör sina framträdanden. Jag har också iakttagit många, såklart, och även där är det olika hur man gör. Och jag tänker att samma sak gäller på en scen, eller framför en kamera, som det gör när man skriver: det sättet man själv vill använda och är bekväm med, är det bästa. 

Frågan är förstås om andra kan sätta likhetstecken mellan sina scenframträdanden och skrivandet. Det vet jag inget om, men det skulle inte förvåna mig ett dugg. 

Idag blir det inget smink mer än möjligtvis lite läppglans. I den där lilla telefonrutan syns inte sådant ändå. 

Dagens skrivpass gick från del 2 till del 3, och nu har jag definitivt skrivit hälften. Just nu har jag en känsla av att det spretar. Det är många perspektiv och ännu fler karaktärer, fem perspektiv så här långt. I första boken har jag fyra. Alla har sin story, men två är inte lika viktiga som de tre andra. 

JAJA, jag får se. Manuslämning efter bokmässan, och fram till dess har jag ingen tid över alls. Jag kan heller inte åka bort och jobba för varje vecka är det något litet som gör att jag inte bara kan dra (mitt drömscenario är ju fortfarande att jag en, typ, onsdag ska komma på att jag vill dra, och sedan bara packa väskan, datorn och åka nästa morgon.) 

Det blir inget dra fram till bokmässan, så är det bara. Möjligtvis har jag en pytteliten lucka direkt efter. Och kan jag inte dra, måste jag vara duktig hemma istället. Det är jag ju oftast, men nu närmar det sig deadline och med tiotusen mindre i augusti än jag hade planerat för så har jag en hel del att ta igen. 

I morgon ska jag handla, hämta paket och jobba. Möjligen i omvänd ordning. Det är så skönt att bli av med jobbet redan på förmiddagen när huvudet är piggt!

Det var det, en dag när jag gav upp och satte mig i solen. Inte för att jag tror att man blir brun nu, men kanske får man lite rosa kinder efter ett par timmar. Och A-vitamin. Att solen skulle göra något för mitt eksem har jag lite gett upp hoppet om.

Hoppas att ni har en FIN vecka, where ever you are. 

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Nog tar solen, om man orkar sitta i den. Jag reserverade din nya bok på biblioteket idag. Kom etta i kön, men inget exemplar finns än. Det är en fröjd att vara etta på låneböcker!

Åsa Hellberg sa...

JA, såklart! Vad bra!