Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 12 juli 2018

Jag står i telefonkö till skatteverket.

Medan den går framåt (nu plats 12) dricker jag kaffe, tittar i pressen efter bilder från igår (mina är på väldigt långt avstånd) och planerar för dagens arbete. Allt samtidigt.
Bilder hittar jag på insta, men kvällspressen verkar ha missat hela tillställningen.
ALLA var där.
De flesta i alla fall.

Kvinnorna som satt runt mig på våning två bakom de stora glasrutorna, och såg vad som hände utanför, gjorde gemensam sak med mig när Pierce Brosnan med fru kom i sin limousine. Vi åh-ade högt. Pierce, sa vi unisont.
Men jag kan ha gapat högst när Christine Barinski kom.
Vilken skådis hon är (till vänster). Hon får alltid vassa roller. Spelar aldrig en mespropp.

Tack för lånet av bilden som jag hittade på nätet. Mina 7 läsare är djupt tacksamma!


Lilly James (i mitten) gjorde en fantastisk prestation som en ung Donna Sheridan och Amanda Seyfried är ju en sådan skicklig sångerska att det är helt galet.

Så närmare än bakom en glasruta kom jag inte, i så fall borde jag har väntat utanför. Därför är mina bilder, och jag tog hundratals bakom glaset, tyvärr inte visningsbara ... Men jag var lika upphetsad ändå!
Jag tror att alla filmstjärnor inklusise Björn och Benny klev upp på scenen i VIP-salongen, men där satt inte vi. Och så var det efterfest på Tyrol där Mamma Mia the party ju spelar för fulla salonger, men då var jag redan hemma och avtvättad.
(Den såg Simona och jag dagen efter premiären. SE DEN är tipset från coachen).

Med andra ord: det var en helkväll och vi var alla tre (jag var ju med Jonathan och Linnea) supernöjda!

Ps, finast var kvinnan i stolen bredvid min som ordlöst räckte över en servett när mina tårar skvalade. Systerskap när det är som bäst.


Och på tal om något helt annat: Jag spelade ju in en podd dagen innan jag åkte till NY (det är därför jag låter så förkyld, för det var jag ju verkligen då.).
Debutera eller dö, som den heter.
Supertrevligt. Först hör ni debutanten Veronica Linarvfe och sedan mig, VETERANEN,  typ 20-25 minuter in i programmet.

Här är länken:
http://www.debuteraellerdo.se/poddavsnitt/23-sommarkort/ 

6 kommentarer:

Simona sa...

Vilken grej!

Eva-Lotta sa...

En av de sju tackar😉

Åsa Hellberg sa...

Haha, tack själv!

Morelia sa...

Jag tackar också! :-))

Morelia sa...

Kom att tänka på annat exempel på ordlöst systerskap. Jag och en tjej till inlagda på gyn. Fyrsal. Hon kunde inte äta en enda smula utan att spy som en gris. Jag var förankrad med dropp och kateterpåse. Så varje gång hennes kaskader började ringde jag på klockan. Oavsett tid på dygnet. V a r j e gång. Det minsta jag kunde göra.

Åsa Hellberg sa...

Morelia; det var väldigt snällt gjort av dig!!