Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 24 april 2022

Herregud, detta är ju nästan en levande blogg.

 Idag kan det bero på att jag är sysslolös. Det där med att vara helt ledig och samtidigt vara trött är en kombination som är bra, för jobbet kanske hade blivit uselt, men efter att ha uträttat det jag skulle redan innan halv elva, typ, har jag inte gjort många knop. Jo, jag har fixat fötterna. Och packat UPP en jacka ur resväskan. Den är cool men får stanna hemma. Jag har för mycket med mig, så är det, men vad fan.

Om en stund ska jag färga ögonbrynen, men sedan längtar jag mest efter att få lägga mig. 

Idag såg jag "Döden på Nilen", som är en ny Agatha Christie, som kom ut i februari i år.  Jag tror att den hade biopremiär, men är inte säker. I alla fall: den var sådär. Men hyfsad underhållning tack vare raddan av extremt duktiga skådisar. Och en trött dag var den utmärkt. 

Och när jag ändå tittade på Disney+ såg jag också de 2 senaste avsnitten av This is us (säsong 6, den sista.) BÄSTA serien! Satan, vad bra den är.

Jag castar allt från datorn till tv:n. Vanliga kanaler tittar jag inte så ofta på längre, bara dagtid om tv:n står på. Allt går ju att se ändå, på andra tider.

Men nu är tv:n på och nu går det romantiska dramat Dagboken, på åttan. Många älskar den filmen, jag tycker att det är lite för smörigt. Det är inte en film jag tycker om att se flera gånger som jag kan göra med andra. Jag älskar romcoms, men det här är något helt annat som är extremt sentimental (som väldigt många älskar). Men Nicholas Sparks som har skrivit boken har flera sådana här filmer skapade utifrån hans böcker, och det dryper av ALLT. 

Well well. Nya ögonbryn, var det. Och kanske lite keso. Sedan är väl klockan snart 20.00, för då får jag gå och lägga mig.

I morgon bitti går jag upp 5. Jag ska hämta Jonathan och Linnea kl 12 för covidtestning, i min Ica i Länna. Håll en tumme för att vi alla är friska!

(Jag vet, det är många tummar nu, men det behövs!)



Kolla min tumme, så fin den är. För bara någon månad sedan växte eksemet ned i handflatan och nu är det alldeles mjukt och fint. Tack vare solen! Lite fläckar finns kvar, men förut, alldeles nyss känns det som, var jag tvungen att smörja in mig precis hela tiden, och nu gör jag det kanske 3 ggr om dagen. Och jag tvättar händerna utan att de krackelerar efteråt, Känns som magi. När jag reser på tisdag ska jag har RINGAR på fingrarna. Hurra!
När jag är bortrest kommer jag ju inte att kunna sola, så vi får se hur det ser ut när jag kommer hem.



2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Håller tummarna!

Annika Estassy sa...

Helt enig med dig när det gäller Dagboken!