Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 30 oktober 2022

Corona dag 2 Ryggskott dag 14

 Det bröt ut igår, hade en känning bakom näsan när jag åkte på 65-årskalas, så höll mig tack och lov borta från nära kontakt och informerade alla om det. Men det var många i samma rum, så några tre meter var det ju aldrig fråga om. 

När jag körde hem, fick jag ont runt skuldrorna och lite bakom ögonen, och när jag kom in tog jag tempen, 38, och då tog jag ett Covid spottest.



Jag försöker tänka på vad jag har gjort i veckan och det enda är egentligen att jag har solat, och då var jag inte nära någon, och i torsdag var jag på event på Bonnier, och då kramades jag och höll på, det var slarvigt såklart.

Men det skulle betyda att inkubationstiden bara var 2 dagar. Jag måste läsa på lite. Tre-fyra såg jag någonstans, men två?

JAJA, spelar roll. Jag hoppas bara att jag inte smittade någon igår.



Min fina kompis. När hon grät så grät jag!

Det känns som en influensa än så länge. Har haft galen frossa, ni vet när man fryser så att man skakar, som försvinner med Alvedon (var uppe och tog piller 01 och 07, och somnade om som ett barn när jag svettats klart), måttlig huvudvärk, ont runt ögonen, fortfarande smaklökar i behåll, trött (sov totalt 12 timmar i natt), ont i halsen när jag hostar (vilket jag mest gör för att rensa halsen, än så länge i alla fall). 

Känns som världens bästa idé att hålla febern nere. 

När kungen och andra prominenser får covid heter det alltid att de fortsätter arbeta som vanligt men hemifrån, och det kan jag säga att jag inte kan, i alla fall inte än. Jag undrar vilken dag som är värst? Eller om det är samma i några dagar och långsamt bättre? Hoppas inte sämre i alla fall. 

Ryggen är som den är, och förmodligen kommer den att ta stryk nu, men det finns ju inget att göra. 

Tack och lov har jag inget inplanerat kommande vecka, enbart fotvård och sol, och det går ju att skjuta på. Veckan efter är det mer, men det orkar jag inte tänka på än. 

Det var dagens rapport från skröpelFia i Farsta. 

Tjohooo.