Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 7 oktober 2022

Det är inte ofta

 man föreläser och känner de flesta i publiken, men igår i Fjällbacka gjorde jag det. 



Det blev verkligen en helkväll, så himla roligt, som började med middag och sedan kaffe och kaka på övervåningen på Bryggan, där jag skulle föreläsa. Mamma, Sverker, Klara och moster Monica från min familj var där. Ingen av mina gamla klasskamrater, men däremot från klassen under och över min.

Jag höll mig från att börja gråta ända till signeringen, när en två år äldre skolkamrat berättade att hans 96-åriga mamma kände gammelfarmor Anna, som jag förstod det hade de bott nära varandra på Gökälla. Och när han berättade att Anna hade förlöst hans mamma, alltså 1926 när hon bodde i torpet, brast det. För äntligen var det någon utöver min familj som kom ihåg Anna, och som vittnade om sådant som jag bara har fantiserat om. 

Eventuellt kan jag få möjlighet att träffa denna äldre kvinna innan jag åker på söndag morgon. Hon är blind men klar i knoppen, och hennes son skulle kolla med henne. 

Det är så intressant att sådant som jag har hittat på faktiskt har hänt i verkligheten. Det är flera sådana saker som bara dyker upp, och då tänker jag att jag har känt in personerna rätt. 

Idag ska jag återigen föreläsa, men inte i en timma utan i 20 minuter, så det blir väl mer en sammanfattning av den längre jag brukar göra. Vi ska till Tanumsstrand (ett semesterparadis utanför Grebbestad) med Rotary, äta lunch och sedan är det min tur. Jag tror att det är max 20 pers med på lunchen. 

Därefter åker jag till morsan och sedan brorsan, innan jag åker hem och fortsätter gräva i min research som får åka med till Stockholm, för jag är inte ens klar med första lådan. 



I morgon ska jag signera böcker till hösten/julens försäljning här, träffa moster som bor tvärs över gatan från butiken, åka till Grebbestad och träffa Jörgen, en gammal kompis från Tanum. 

Det blev fullt upp den här vistelsen, jag hade nog trott att jag skulle kunna gräva mer, men det får bli nästa gång. Vi får väl se hur länge jag stannar när jag kommer hit igen i februari och ska föreläsa på bibblan. Frågan är väl hur många som kommer dit när det var fullsatt igår. SÅ många människor bor det faktiskt inte här. Jag skulle ju gärna åka till Kanarieöarna en månad strax efteråt, vi får väl se vad jag har tid och råd med. Ska försöka hålla 4 veckor helt rena från alla förfrågningar. 

Jag har kommit på att jag ska skriva tredje delen redan nu, parallellt med redigeringen av tvåan, istället för ny romanserie. Den kan jag börja skriva direkt efter trean är klart. När jag nu ändå är inne i 1900-talet kan jag ju ändå lika gärna skriva klart serien. Om jag sätter igång på måndag, och allt går som det ska, för viktigast är trots allt redigeringen av tvåan, borde jag kunna vara klar sista december. Det är en häftig plan, men vad tusan, det KAN gå. Tjohoo. Jag vet inte alls när trean ska den ska ges ut (tvåan kommer ev juni 2023), men då har förlaget ett manus och kan planera utgivning och redigering när det passar dem. 

Yes box, det blir mycket jobb men jag är snabb och gillar att ha mycket att göra och ser fram emot att ta tag i de kommande fyra böckerna. 

Hej hej från ett väldigt höstigt Fjälllbacka. Det är folktomt, stormig, ösregnigt och mörkt. Supermysigt!







4 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det är ju ändå vettigt att skriva klart om en tidsperiod innan man ger sig in i nutid igen, tänker jag. Det lät som en riktigt trevlig kväll igår! God helg!

Åsa Hellberg sa...

Ja, så tänker jag också.

Ebba Range sa...

Så känslomässigt för dig, tufft och bra gjort.
Så roligt att vi numera sedan min tredje sommar i Fjällbacka och i Farsta rör oss i samma trakter. Fjällbacka är ändå ganska nytt för mig. Min sambo har rötter där. Men Farsta - ja, där bor jag nu för tredje gången i livet och jag är ju född nästgårds. Men, vi kommer nog inte att ses varken här eller där för jag har lagt märke till att jag väldigt sällan tittar på folk. Ha det allra bäst o lycka till både nu och fortsättningsvis.

Åsa Hellberg sa...

Tack Ebba!