Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 24 februari 2020

Jag packar

Allt måste bara vara bekvämt.
En enda gång har jag provat att ha något som håller in magen, men fy vad obekvämt.
Nä, då får den hellre puta. Inte ens i min röda väldigt snäva klänning som jag hade på min release, hade jag något indragande under.


Smickrande bild. Magen är under händerna där.







I morgon reser jag i ett par riktiga mjukisbrallor som är skrynkelfria och ser ut som vilka byxor som helst. Sedan har jag packat ned ett par raggsockor att ha i kabinen, så att jag kan ta av mig skorna och trampa runt med benen.
Förra gången jag flög hade jag stödstrumpor som höll på att göra mig tokig, så någonstans över Atlanten tog jag av dem. Den här resan ska jag istället se till att benen rör på sig då och då.

Jag är klar, peppar peppar. Ska bara packa ned det jag behöver i morgon bitti. Jag ska upp halv fem, taxin kommer halv sju.
På något sätt ska jag försöka hålla mig vaken under eftermiddagen så att jag kan lägga mig i hyfsad tid.
Jag har druckit sista koppen kaffe, ska måla naglarna och sedan lägga mig i soffan och läsa.
Typ så.

Nästa gång vi hörs är vi nog här:




Mitt första besök i New York. Med Jonathan på min 50-års dag.

lördag 22 februari 2020

Mörkt som natten ute fortfarande.

Det blir nog inte ljusare än så idag.

Min plan för dagen är 30 sidor manus, att sola, handla och om det finns tid kvar; slappa. Träningen är inställd för den ligger så dumt kl 11 när jag är mitt i jobbet en sådan här dag. Plus att det är 60 pers på passet som kanske är förkylda.
Nu kan ju det hända att någon nyser en i ansiktet på Ica också, men jag tänker snabbt springa in, ta det jag behöver och springa ut igen.

I morgon är det städdag – dammtussarna hos mig är stora som kaniner. På måndag ska jag packa och måla naglarna och på tisdag åker vi.
Helt galet vad fort det har gått. Det var inte länge sedan jag hojtade till Jonathan att det var 3 veckor kvar.

Nu ligger jag snart 30 minuter efter redan, så tjohej. Vi hörs kanske senare!


torsdag 20 februari 2020

Mitt orangea kuvert håller jag koll på.



Som ensam är ju det där viktigt.
Idag har jag för första gången bytt sparfond och gjort som de flesta andra svenskar, lagt mina premiepensionspengar i 7e AP-fonden som är billigare än den jag hade – och har bättre utveckling.

Det var det, denna morgon i Farsta.
Himlen är grå, men ett nytt avsnitt av Filip och Fredriks podd finns att tillgå även denna torsdag vilket gör att jag kanske tar en promenad och lyssnar på den senare.
Men först en massa jobb.
Jag har suttit i min zebrafåtölj de senaste dagarna och den är perfekt i ryggen, men inte så skön i rumpan.
Nåväl, ryggen får bestämma och därför tänker jag sitta där idag också.










































Igår träffade jag en liten, pluttig bebis, som än så länge mest gillar att sova. Så otroligt söt.






I Simonas händer









































Vi åt pizza, firade mamma Carina som fyllde 40 och sedan åt vi tårta.
Supermysig kväll på Kungsholmen.




































Jag är så otroligt glad i mina vänner. De är inte så många men väldigt bra. Och vad kul att vissa av dem är unga nog att få barn!

Jag ska skriva en to do-lista senare med det jag behöver göra innan vi åker på tisdag, och förstås en lista på exakt vad jag behöver ha med mig.
Planering och kontroll, ni vet.

Dessutom är det en del av min uppladdning när jag reser. Jag är allt utom blasé. Tvärtom.
Jag tycker att blasémänniskor inte har fattat grejen. Eller så vill de bara vara coola. Stackarna.
Här är inget cool, allt är upphetsande.
Vi ska börja vår resa med en fika på Arlanda.
Till och med det gör mig lycklig.




onsdag 19 februari 2020

Jag jobbar hårt

för att komma i de här brallorna.
Der gjorde jag knappt på fotograferingen heller i ärlighetens namn, det är synd att det inte är en gnutta stretch i dem för då hade de varit mer bekväma. Nu är de bara herregudsnygga.


Idag ska jag på födelsedagskalas, kanske få hålla bebis och sedan är det hem till redigeringen igen. Inte mer idag, jag jobbade som en tok fram till för en haltimma sedan, men i morgon bitt är det på det igen.

Det är mycket småpill och mer än 20 sidor per dag är tufft. Många ord som ska bytas ut, skifta plats och fixas till. Det är tidsödande.
Nu är jag ikapp det jag missade i söndags, vilket frigör någon timma till på eftermiddagen eftersom jag MÅSTE städa. 

Typ så.
Onsdag. Bra dag, så här långt!

tisdag 18 februari 2020

Visst är det märkligt att ord på saker och ting



bara kan försvinna.
Eller är det inte så för er?
Mig händer det hela tiden. Särskilt försvinner en produktgrupp: blommor.
(Men även namn på personer, filmer, boktitlar. Namn på saker, helt enkelt.)
Just nu kan jag bara tänka på liljor, solrosor, hyacinter, pelargoner (som är en sådan som jag brukar glömma) men kan bara inte komma på vad de i mitt fönster heter. Det är lika tomt i mitt huvud som det är på grenarna på växterna ni ser vars namn är helt borta.

Nu kom det. Orkidé. Tjohej! 

Jag älskar orkidéer men man kan ju inte ha för många hemma för så här ser de ju oftast ut, och jag har inte så många fönster att ställa dem i väntan på ny blomning.
Synd, för det är ju så vackra när man köper dem. Men jag kan inte slänga växter som blommar igen. Det går inte.

Jag hade en orkidé i många år som bara såg allt mer konstig ut, men den blommade emellanåt. Men till sist fanns inget liv alls kvar i den och då återstod ju bara att säga adjö. Då hade jag verkligen försökt med allt.

Det var det – efter nio timmars nattsömn och före det två timmar på eftermiddagen. Man kan lugnt säga att jag tog igen det jag förlorade natten till igår.

Så idag blir arbetsbördan större. Det jag missade igår (typ tio av mina tjugo sidor) ska fördela idag och i morgon.

Sedan borde jag ta en promenad i blåsten. Än så länge skiner solen i Stockholms södra förorter.



måndag 17 februari 2020

Nu börjar det kännas i magen att vi åker på tisdag nästa vecka.

Jag har skaffat Esta, kollat passgiltighet, skrivit ut biljetter (helt i onödan eftersom de finns digitalt), skrivit ut Estan också för säkerhets skull (helt i onödan eftersom mina uppgifter finns digitalt).

Jag planerar färden till Arlanda, och är inte klar över hur jag ska göra.
Möjligtvis tar jag en taxi till centralen och tåget därifrån. Det händer lite för mycket i min förort när det är mörkt för att jag ska känna mig trygg att gå med resväska och handbagage till pendeln.
Möjligtvis är det lika billigt att bo på hotell på Arlanda som att ta taxi och tåg. Det är det jag ska undersöka de närmsta dagarna.

(Så här gör jag alltid när jag reser, eller äh, vem försöker jag lura. Jag planerar ALLT! Långt eller kort. Vad det än gäller. Planer är superviktiga för mig. Har jag bara satt dem så är det ju enkelt att bara luta sig tillbaka på resan eller vad det nu är jag ska göra.
Naturligtvis gör jag också ett besöksschema för min research där. Vad jag ska se den här gången kan jag inte avslöja, men det kommer att spela en stor roll i nästa bok (Flanagans 3).)

Visst kan jag ta bilen till Arlanda, men vi landar vid sju måndag morgon och att köra mot stan då är lika med idioti för köerna är gigantiska.
Bättre med tåg eller flygbuss. Buss är min favvis egentligen. Det enda jag saknar med Årstadal är att flygbussen gick så nära (Liljeholmen) och att Ica låg i huset och att tvärbanan tog en minut att gå till.
Inget annat saknar jag därifrån.

Förra gången jag reste till USA (april -19)gick flyget senare, vilket gjorde att det gick utmärkt att åka kommunalt.
Nu går det 10.45 och om jag ska vara där typ 8.15 (alltid tidig, det är min grej och USA ska man vara där tidigare) så behöver jag åka hemifrån senast 7.
Fast å andra sidan borde det ju vara mycket folk i rörelse här då.
Jaja, jag får se hur jag gör.

Idag ska jag träna, jobba med mina 20 sidor och sedan är nog den här dagen slut.
Måndag ändå.
Bra dag, så här långt!




söndag 16 februari 2020

Jag är så himla tacksam för mitt hem.

Det är inte alla givet att ha ett tak över huvudet, råd att köpa mat, ligga i en fin soffa framför tv:n när hemmajobbet är avslutat. 

Jag följer många instakonton som blir alltmer självupptagna, som bara ser sina tillkortakommanden som de sedan låter styra livet.
Jagjagjag och jag.
Så sorgligt.
Jag tror på riktigt att man blir en bättre människa av att inte fokusera så mycket på sig själv utan se på sitt liv med tacksamhet och se att alltför många andra människor inte har det alls lika bra.

Kanske är en åldersgrej. Men då tycker att vi sätter en åldersgräns på 40. Efter det får man fan sluta att klanka på sig själv offentligt. Jag tror inte att det hjälper någon. Inte den klankande heller.

Bra, då har vi bestämt det.

Och bestämt att jag måste jobba mig igenom de sex sidor (ett exempel på hur bra det är att känna till hur man särskriver, även om motsatsen nog är vanligare..) jag hoppade över igår, plus de tjugo som är dagens mål.

Jag vaknade sent, har ätit frukost, ska borsta tänderna och sedan är det dags.

Hurra!

lördag 15 februari 2020

Nio arbetsdagar kvar.

Och att jag lyckades jobba igår är ett under, för alla vi vänner var nog lite hispiga för att vår kompis Carina skulle få en bebis. Det gick bra, han kom ut, och är så söt att det inte är riktigt klokt.
Idag ska jag träffa min viktigaste person, Jonathan.
Linneas tvillingsyster (också gravid) och deras mamma är där och hälsar på från Östersund, så jag är ditbjuden på Mellokväll med början klockan 18.00.

Jag minns ju min egen förlossning som igår. Det mesta tror jag faktiskt. Mitt minne är selektivt, men inte när det gäller den.
Naturligtvis tänkte jag på den igår, hur det gick, hur ensam jag trots allt var under dagarna på BB (jag var ju ensam från graviditetens start) och att Jonathan blev inlagd på Sachsska barnssjukhusests neontalavdelning för att andningen inte var bra. Och så var han gul, och fick sola. Där låg mitt hjärta – 4,7 kilo bebis med långt svar hår –  bredvid för tidigt födda på under kilot.
Det var en surrealistisk syn.
Tack och lov att det gick bra, det hoppas jag att det gjorde för de där pluttarna också. Jag frågade om dem men fick inte veta ett skit. Personalen var tyst om varenda liten parvel.

Det var det.
Jag ska träna om en och en halv timma, och sedan jobba innan mellokalaset i Sundbyberg.
Jag hoppas att mellomyskläder gäller även där.


fredag 14 februari 2020

Livet i rampljuset är kort och intensivt.



Nu är jag tillbaka i soffan igen för idag börjar redigeringen av Flanagans 2.
Tretton arbetsdagar ska den ta totalt, de tio första ska klaras av innan jag åker till NY den 25e.
Min deadline är den nionde mars och jag räknar med att jag har sju arbetsdagar när jag kommer hem. Det är är bra för att jag behöver kanske jobba lite mer med vissa saker mot slutet.

Den 24e tänker jag vara ledig och packa.
Håll en tumme för att det blir av, jag ser så fram emot att resa med Jonathan.

Utöver det träning för herregud vad jag behöver det. Allt annat ställer jag in.
"Allt" som i en releasefest, mer än så är det faktiskt inte. En väninna fyller år, men ska samtidigt ha barn, så vi får väl se hur det går med det firandet.

Jag gillar fredagar även om jag ger blanka fan i att det är Alla hjärtans dag.
När de tre sidorna som återstår av dagens beting är avklarade ska jag möjligtvis vifta med dammtrasa där solen kommer in. Resten struntar jag i.

Hoppas att ni får en fin helg!


tisdag 11 februari 2020

Tisdag.

Hittills idag har jag förberett för momsdeklarationen som ska in i morgon.
Det betyder att jag har suttit och räknat ut moms i ett par timmar. Det blir ju några poster under ett kvartal (okt-dec 2019).
Inkomster och många små utgifter.

Oftast är jag skyldig moms, allt mellan 1 och 20 tusen, beroende på hur stora summor som har kommit in. Andra och sista kvartalet är oftast mest.
I januari kom det in exakt noll kronor.
Hittills i februari 1950 kr.

Så kan det vara.
Nu ska jag handla och sedan till frissan.
Tjohej.


söndag 9 februari 2020

Vilken film vi såg idag.


Jag tycker att den hade allt.
Jag har sett den förra (den kanske har gjorts fler gånger, men den jag tänker på kom nog ut på 90-talet skulle jag tro) men tycker att den här var bättre. Vi grät, skrattade och åade.
Feelgood.
Se den är mitt starkaste betyg.

Jag har också köpt ett par brallor, provat desto fler och insett att jag har gått ned ungefär 0,5 kilon sedan nyår då jag slutade med allt socker, bröd och annat som ska påverka vikten och mitt välmående. Jag väger mig inte men har ju ögon att se med ...
Jaja.
Jag hittade byxor och jag är nöjd!

Hoppas att ni inte blåser bort. Här piskar regnet mot mitt fönster i sovrummet. Jag tycker att det är rätt mysigt. Det får hålla mig sällskap ikväll när jag ska se Oscarsgalan på Fyran.
En av årets högtidsstunder om ni frågar mig.

lördag 8 februari 2020

Mitt hjärta betedde sig väl igår.

blodtryck 125/75, som sjön till 105 när jag reste mig från britsen (den svängningen känner jag ju alltid av och måste därför resa mig lite sakta och inte snurra för mycket på huvudet). Maxtrycket när jag flåsade som mest under cyklingen låg på utmärkta 180.
Under hela tiden funkade hjärtat perfekt.

Läkare ville ändå säga till min vårdcentral att det kanske vore bra med ett ultraljud också, med tanke på det jag berättade om varför jag sökte hjälp.
Jag hoppas att de går med på det utan protest.
Mer kontrollerad än så kan jag inte bli.

Idag hoppar jag över träningen. Cyklingen igår (i kombination med dansen i tisdags) gjorde att jag känner av höften igen, alltså vilar jag idag och tränar på måndag istället.

Idag ska jag hämta en ny luftrenare. De lagar inte den gamla som jag lämnade in häromdagen fick jag reda på igår. Senare ska jag hem till en kompis och kolla på Mello, och i morgon ska jag gå på bio med Jonathan och Linnea.

Och så måste jag komma fram till vad jag ska ha på mig hos Malou på onsdag. Det kan ta en stund ...
Dessutom måste jag dra igång min momsredovisning som ska vara inne på onsdag.
Det tänker jag blir ett bra jobb på tisdag, med förberedelser idag och i morgon, eftersom måndag går bort till träning och frissa.
Sedan MÅSTE jag skriva några sidor Sonja till, innan jag slänger mig över redigeringen av Flanagans2.

Bra grej, det där att jag har varit ledig mycket ett tag.
Jag är supersugen på att ta taaaaag!

Hoppas att ni får en fin helg!

torsdag 6 februari 2020

Bor man som jag i en hyresrätt

kan man en gång om året beställa renovering.
Det kostar förstås, men betydligt mindre än om om det inte var subventionerat. Så nu har jag beställt det för min hall, jag måste bara hitta TAPETEN först.
Jag ser den ju framför mig.

Well.
Idag hinner jag inte besöka någon sådan butik, jag har till och med beställt matvaror hem med Mathem eftersom jag behöver jobba hela dagen med Sonjamanuset (har inte kommit igång än).
I morgon är det en massa möten, men först arbets-EKG.
Man kan få duscha efteråt, och då undrar jag förstås hur hårt det där provet är?
Har ni gjort det? 
Cykla i 6-10 minuter, EKG före och efter.

Jag åker dit i gympakläder och byter väl om efteråt, tänker jag.
Jag måste rätt snabbt ta mig till förlaget och till en lunch med min förläggare, innan jag träffar PR för ett möte om Kvinnorna på Flanagans.

I morgon får jag luntan tillbaka från min redaktör. Hon är tack och lov NÖJD med min redigering. Det återstår förstås grejer, alla vilka jag håller med om. Slutet är klart men behöver ändå jobbas med vilket jag visste när jag skickade iväg det.

Jag har fram till 9e mars på mig, med avbrott för NY-resan.
Därefter är det galen gaspedal på Sonja igen, som har deadline 1 april.

Wohoo.
Lat-Åsa får nu vika hädan!

onsdag 5 februari 2020

En av lägenheterna i huset ligger ute som bytesobjekt,

Det är så otroligt kul att se hur det faktiskt såg ut även här innan jag fixade till det.


Annan våning






Hemma hos mig
Annat sovrum och vägg där jag har tv



Sovrum hemma hos mig


Vägg med tv hemma hos mig
Annan våning har sin soffa åt andra hållet.




Hemma hos mig har jag min skrivhörna där.



Det var dagens "vad lite färg kan göra om man tycker om det."
Är ni intresserade av att byta till er våningen som kolla på lägenhetsbyte. Personen söker en etta.

Jag kolla Malin Persson Giolito som är hos Malou. Jag ska sitta i samma stol nästa vecka (tror jag).

Och på tal och fyran så satsar de rejält på Oscars det här året, ska bli så kul att se. Söndag sent mot måndag. 
Hurra för oss som gillar galor!

Nu lite jobb, sedan tvätta bil.
Onsdag, bra dag så här långt.


tisdag 4 februari 2020

Dagens utsikt



är från skrivstolen. 

Jag sitter enbart här för att läsa lite nyheter, googla och svara på mejl, men snart ska jag förflytta mig till soffan som inte syns i bild och fortsätta läsa min bok. Kroppen är trött efter två dagars träning, och jobba tänker jag verkligen inte göra idag heller.
I morgon, däremot. Då måste jag nämligen. 
Och tidigt. Före bilen ska in på tvätt kl 13.00.
Det betyder att jag i alla fall borde få ned de första tusen orden innan jag måste åka till centrum med bilen.

Jag känner mig lat, vilket är bra för det behöver jag. 
Till skillnad mot många andra så är jag ingen duktig flicka på det där viset som många beskriver att de är.  Är inte en prestationsprinsessa (även om många tycks tro det).
Jag har inget sånt i mig. Att jag jobbade så mycket förra året berodde på att det var roligt och att jag faktiskt behöver tjäna pengar. 
Det är fortfarande väldigt kul, men det är kul att vara ledig emellanåt också. Rent nödvändigt till och med.

Tisdag. Bra dag, så här långt!


måndag 3 februari 2020

Morgonsol i Farsta



Kameran är riktad mot Farsta strand. Där borta bodde jag när Jonathan var liten fram tills han var elva, sedan flyttade jag åt andra hållet till Farsta centrum där vi bodde tills han gick ur gymnasiet. 

Jag hade hans studentmiddag i den tvåan (min första och enda bostadsrätt), och för att få plats så ställde jag min dubbelsäng på balkongen. (Jag måste kolla om jag kan hitta bilder på det). Den stod ju annars i vardagsrummet precis som den därefter gjorde i tvåan i Fagersjö som vi flyttade till något senare. Linnea hade flyttat till Stockholm då så hon flyttade med.

Då hade de sovrummet fram tills de hittade en egen lägenhet. Min säng i vardagsrummet funkade snorbra och det var riktigt mysigt i Fagersjö. Den lägenheten var suverän, men jag trivdes inte efter skottdramat i våningen under. Annars kanske jag fortfarande hade bott kvar.

I alla fall: Jag flyttade inte min säng förrän de fick ett kontrakt på två-tre år. Först då räknade jag med att de inte skulle komma tillbaka till sitt rum igen.

Det var tankarna den här morgonen. 
Jag ska träna idag, vilken tid vet jag inte än, men det troliga blir kvart i tre.
Anmälde mig för sent till passet 11.30 så där får jag nog ingen plats.
Resten av dagen är jobb.

För ett år sedan var jag på Gran Canaria, men det funkar fint att vara hemma också just nu. Hade jag inte haft New York att se fram emot i slutet av februari hade jag nog krupit ur mitt eget skinn. Jag mår bra av att ha saker att se fram emot.

Tjohej!

lördag 1 februari 2020

Jag ser på ett program om Meghan och prins Harry.

Hoppas att de hittar det liv som de trivs med. Med tanke på vad hans mamma fick utstå är det väl inte så konstigt att han vill skydda sin familj, tycker jag.

Vanlig dag för mig idag. Ingen yrsel, inget illamående, och jag tränade som vanligt om än mer försiktig med att hålla på med huvudet först ned, sen upp. Det får mig vanligtvis lite svängig (blodtrycket förmodar jag), det händer att det dansar stjärnor framför ögonen,  och det lät jag bli idag. Resten gick prima och låren fick sig en omgång som gjorde att jag gick på DARRANDE ben därifrån. Bra träning!

Jag är ledig idag (och kanske i morgon), trots gårdagens urusla arbetsresultat. Jag ska få ihop det ändå. Nästa vecka är det träning som "stör", men det ska jag klara. På fredag ska jag göra ett arbets-EKG och ha två möten efter det. Perfekt att slå ihop när jag ändå är i stan.
Det värsta jag vet är att behöva åka till stan flera dagar på raken.

Om 24 dagar åker Jonathan och jag till NY. Hoppas, hoppas att inga virus sätter käppar i hjulet för vår resa.
Jag behöver skaffa en ny ESTA  (som är ett slag visum som gäller i två år) men det är inget brådska. Det kan jag göra online veckan innan vi ska åka. Passet funkar ytterligare ett år, det har jag kollat.
Vi har tre bokade grejer när vi kommer dit. Brunch på ett hotell (jag har bestämt), en musikal (båda har bestämt) och en middag (Jonathan har bestämt).
Jag ska göra research (inte bara hotell, jag har annat för mig också) och Jonathan ska träffa branchfolk.

Tjohej!



fredag 31 januari 2020

En matt dag,

helt utan anledning

Kände mig sjösjuk och lite illamående i förmiddags framför datorn, så jag la mig och sov i två timmar.
Fortfarande lite matt och susig i kroppen, ni vet när det är tungt att lyfta armarna över huvudet, och hoppar över att jobba mer idag. Tyvärr, men så är det ibland. Jag hade skrivit en tredjedel av dagens kapitel när jag insåg att det bara inte gick.

Men när jag vaknade åkte jag snabbt som tusan och handlade en massa mat ifall jag håller på att bli sjuk.
Fast frågan är förstås hur fan är det möjligt när jag har varit ensam hemma sedan träningen i tisdags?
Väl lång inkubationstid, kan man tycka, eller?

Jaja.
Har för mig att det har varit så här tidigare någon gång och så har jag varit helt piggelin nästa morgon.
Hoppas på det nu också för mitt viktiga träningspass är i morgon. Det är snorbra för min mage, rygg och sladdriga ben.

Nu har jag i alla fall ätit med god aptit och ska lägga mig i min soffa.
Mer än så blir det inte idag.

Ikväll måste ni se Skavlan. Carina Bergfeldt är med!




torsdag 30 januari 2020

Jag hade ställt väckarklockan men stängde av den,

vilket betyder att jag fortfarande såsar omkring här hemma. Har just ätit frukost men borde vara igång inom ett kort tag hoppas jag. 1500 är målet för dagen.

Jag har fått flera meddelanden på norska idag. Män och en kvinna (som undrade var man kan få tag på Casanovas kvinna).
En av männen höll ett föredrag om varför jag är som jag är och varför jag borde överväga att skaffa mig ett bättre självförtroende. Han förslog också att jag kanske lider av en personlighetsstörning.
Det kanske jag gör.
Och jag kanske har ett dåligt självförtroende.
Jag gillar ändå bäst att vara singel.
Tjohej.

(Jag frågade kvinnan som undrade var man hittade min bok var hon hade läst om mig ,och då skickade hon en länk till en norsk tidning där en av höstens artiklar var publicerad.
Därav flera norska mejl, såklart.)

Män ifrågasätter, kvinnor hejar på. Det är provocerande med kvinnor som klarar sig utan män, det är helt klart.






onsdag 29 januari 2020

Om axlarna sitter rätt på plats

pekar tummarna framåt, inte inåt, fick jag lära mig på en sajt jag var inne på.

Jag tror efter att ha ställt en egen diagnos, att jag har ett så kallat impingement i höger axel. Jag har haft det länge, det blir till och från lite sämre, men sedan går det tillbaka om jag inte viftar med armen för mycket.

Jag har ju varit rädd för en frozen shoulder där också, i andra började det på samma sätt, men tror ändå – peppar peppar – att det handlar om lite förslitning, något som hamnar i kläm och som går att träna bort. Jag har haft det länge, men struntat i  det eftersom jag inte har värk bara rörelsesmärta. När jag har ansträngt den går det inte riktig att nå ryggen, varken över axeln eller eller bakåt och upp på ryggen.

Men det viktigaste är att axeln sitter rätt, tydligen.
Alltså tränar jag på att inte skjuta fram axlarna och att tänka på tummarnas riktning.
Jag ska också plocka fram mina gummiband som jag fick av sjukgymnasten jag gick till med min nackspärr. Det är bra träning.

Idag är jag redan klar med dagsmålet som var på ettusen ord.
Jag är nämligen också efter den här dagen sorterad, har gjort en plan (inte på handling, men när olika karaktärer ska ha sitt perspektiv) och ska skriva tio kapitel på ca 1500 ord fram till och med den sjätte februari.
Det betyder att jag två dagar måste skriva ett och ett halvt. Det fungerar. Då har jag 19 000 när jag tar paus för en ny omgång Flanagans2redigering. Återstående 14 000 skriver jag under två veckor i mars.
Beställningen från Bonnier Bookery är 33 tusen och det är vad jag utgår ifrån att det här landar på, nästan exakt på ordet.

I huvudet har jag kreativt brottats med det här Sonjamanuset. Jag har tänkt och tänkt och tänkt men varit helt tom på idéer och har som vanligt glömt bort att jag ALDRIG har några, att allt kommer när jag skriver.
Jag måste blir bättre på att lita på det för det här går jag igenom med varje manus (jag brottas redan med Flanagans3)
Igår kväll hade jag svårt att somna för att jag inte visste hur manuset skulle utvecklas och så gick det förstås alldeles utmärkt att skriva idag när jag hade strukturen på plats.
Så märkligt. Men skönt. Man ska göra på det sätt som funkar, det vet jag ju sedan tio böcker, ett manus (Flanagans2), tre kortromaner och några noveller. I love struktur. Det tillåter mig att vara konstnärligt fri – om jag får låta lite pretentiös.

Tillit, Hellberg, tillit.

Nu gummiband och tummarna framåt!




tisdag 28 januari 2020

Varje gång tror jag att nu jäklar har Ikea fått ned mig på knä

Men icke den här gången heller.
Fast jag gav upp igår och tog tag idag istället


Igår


Idag.

Min lilla hall har varit så mörk att jag inte har sett tapeten sedan i september typ, och det är ju trist när man har tapetserat själv ....

Just nu funderar jag på hallen.
Kanske ska sätta upp en tapet där också. Jag vet exakt hur den ska se ut, men inte var jag hittar den.  Jag såg den i ett hus jag googlade förbi och glömde att ta en bild på det. Men om jag åker till den stora tapethandeln i Årsta så kan jag säkert hitta den där.

Idag fick jag plats på danspasset och det var riktigt kul ... och svettigt. Det var ett lätt pass sett till koreografin, vilket är skönt. Då kan man koncentrera sig på själva dansandet istället. Jag svängde rejält och vickade på rumpan som jag skulle. 

Dansträning sägs ju vara effektivt som tusan för både kropp och knopp, och jag märker när höger och vänster inte alltid har lust att samarbeta direkt. Jag tror att det är ovanan. Höger och vänster hand samarbetar ju utan problem, så det borde resten av kroppen också klara av att ta in.
Det är när båda armarna och benen samtidigt ska göra OLIKA rörelser som det i början hackar lite.
Men jag har stor hjälp av min musikalitet, den gör att takten styr mig rätt till sist.

Det var det. Dans, lunchfix och lampa. Nu dusch och sedan jobb. Sent men det ska gå. Jag vet exakt vad jag har att göra idag.






måndag 27 januari 2020

Eftersom mina pass är inställda måndag och torsdag,

så blir det förmodligen ingen träning förrän på lördag om det inte är så att jag får plats på morgondagens danspass som jag står i kö till.
Hoppas!
Annars får jag helt enkelt försöka göra vissa rörelser hemma på min matta. Mage och rygg funkar ju att göra på den i alla fall.

Annars idag är jag tillbaka i författarsadeln med målet att i alla fall skriva tusen fräscha ord och göra en plan för hur den sista kortromanen om Sonja ska se ut. Från och med i morgon är målsättningen 2000.

Jag har hört flera senaste tiden som har fått extremt stora problem med sina Word-program. De har kraschat och har man inte sparat sitt arbete då så har det gått åt fanders.
Själv skickar jag manuset till mig själv varje dag (till min gmailadress så att jag kommer åt manuset överallt), så tänkt på det ni som skriver. Spara, spara och spara!
Man kan förstås också använda molntjänster, en av de mest kända är väl Dropbox som jag själv har men inte använder till annat än att öppna filer från Jonathan.

Det är måndag efter en helt underbart rolig söndagseftermiddag på Cirkus med Pernilla Wahlgren och hennes fantastiska medarbetare (som har lika stora roller som Pernilla själv): Måns Nathanaelsson, Hanna Hedlund, Ola Forssmed och Kim Sulocki. Regi Edward af Sillén.

I ett av numren  kunde de inte hålla masken utan började skratta vilket ju fick publiken att bli ännu gladare. Så himla roligt.
1 timma och 45 minuter oavbruten show. Helt suveränt. Är så glad att jag gick själv när jag inte fick med mig någon. Jag gillar den här typen av raktpåsakunderhållning. Underfundigt och finurligt  är jag nog inte smart nog att begripa.


söndag 26 januari 2020

Pernilla Wahlgren har hybris


Det här ska bli så himla roligt!

Jag hade en tanke om att åka till stan tidigt och gå på Nationalmuseum som jag fortfarande inte har varit men vaknade bustidigt och somnade sedan om utan väckarklocka, så nu tar jag det piano istället. 
Jag ska äta något om ett tag och sedan pallra mig iväg till stan och kanske promenera därifrån till Cirkus som ligger på Djurgården. 
Det är en fin promenadväg längs med Strandvägen. En gata jag aldrig skulle vilja bo på däremot. De där enorma våningarna är inte alls min grej. 

Det var det. Sista dagen på min ledighet och jag har inte läst min Moyes-bok som jag hade planerat, men jag har lyssnat på halva Klubben. Alltid något. Och den är galet bra. Vilken reportagebok (får man väl ändå kalla den).

Vad har du gjort de här dagarna, frågade Jonathan igår när vi var på Ikea och svaret på det är INGENTING.
Helt perfekt och exakt det jag önskade (utöver det där med boken då, men nu har jag laddat ned den som e-bok för det blir lättare att ligga och läsa då).

I morgon och tio dagar framöver är det Sonja, Susanne och jag som hänger.
Det ska stå 20 000 ord i manuset när de dagarna är över.
Sedan har jag en tvåveckorsperiod till i mars – och när hela manuset är klart ska det vara på 33 00 ord.
Håller planen så funkar det, men det är inte mycket luft i den. Ju mer jag gör nu i tio dagar, desto bättre är det.

Bara en månad tills vi är i New York. Hoppas hoppas att inget sätter käppar i hjulet för det.





lördag 25 januari 2020

Historien om Flanagans

spänner över 50 år, och det är otroligt kul att skriva en sådan berättelse. Frågan nu är ju vad jag ska skriva när jag är klar med serien.

Just nu har jag inte en aning. Jag ska träffa min förläggare i slutet av nästnästa vecka och då ska vi prata om det – och kanske om Flanagans 3, som jag ju ska skriva i sommar.
Det är så mycket jag skulle vilja göra, men tiden räcker faktiskt inte till, så är det.
En ny trilogi vore kul. Och frågan är ju dessutom om jag ska skriva en del 4 av Flanagans? Det skulle funka. 3an kommer att utspela sig år 2000. Det beror förstås på hur serien kommer att gå.
2an är mer konfliktfylld och lite allvarligare än ettan, kommer mina läsare att gilla det?

Skulle det vara roligt att skriva tillsammans med någon? Kanske. Men jag är också rädd för att jag får problem om jag inte får bestämma. Kanske film eller tv skulle funka, men jag är tveksam till roman.

Jaja. Det kommer väl till mig en vacker dag. Vad böckerna ska handla om vet jag ju ändå inte, men ramen kan ju hända att jag kommer på (som hotell i tre tidsepoker, kvinnlig ägare).

Idag ska jag i alla fall träna och skjutsa till Ikea. Jag ska hämta kidsen klockan två.
Wohoo.

Just det, mina böcker gick inte vidare till final (Storytel Awards) eller vann något (Adlibris priset). Det gör inte ett dugg. Jag  gick till final förra året i Storytels tävling och att jag inte skulle göra det i år var givet, eftersom Flanagans i ljud inte har gått lika bra som Ett oväntat besök.

Bonnier hade en konflikt med Storytel fram till september och det drabbade tyvärr Flanagans och  Sexstrejken. Dessutom konkurrerade jag med mig själv när konflikten var över och alla nya böcker från Bonniers släpptes på samtidigt, och med 15 000 lyssningar på nya Sonjor under året så har Flanagans hamnat lite i skymundan på ljud.
Förlaget tror att det tar ny ordentlig fart med tvåan. Hoppas det!


fredag 24 januari 2020

Denna dagen, ett liv.

Jojomensan. Bra liv, superbra liv faktiskt.
Idag är jag ledig för tredje dagen i rad. Jag ska läsa, gå till sopsorteringsrummet (HERREGUD, vad jag har mycket papper, plast och annat – glas etc och därefter kanske ta en promenad.
Får se.
Jag kanske bara skiter i det.

Däremot tänker jag göra några övningar på min matta, som är bra och stärkande för min rygg och mina axlar.
Jag ser på bilder och filmer på mig själv hur stel jag ser ut i ryggen. Tantig, liksom. Jag vägrar säga att det är okej, eftersom jag inbillar mig att det kan bli bättre med träning och kanske några kilos viktnedgång.
Jag håller i alla fall än så länge motivationen uppe. Tränade i min gruppjympa igår och i morgon är det samma rygg, mage och flexibilitetspass som förra lördagen. Vrålbra. Jag hade träningsvärk så att låren dallrade dagen efter.

På söndag ska jag se Pernilla Wahlgrens nya show som belönades med fyra plus i Aftonbladet och fyra getingar i Expressen såg jag idag. Premiären var igår.
Ska bli så kul!

Bra uppladdning inför 10 dagars djupdykning i Sonja och Susanne, sista delen i minitrilogin som det är dags att skriva nu. Deadline 1 april, typ. Men ska göra avbrott för att redigera Kvinnorna på Flanagans för jag vill inte göra båda samtidigt. Det här ska bli ett år utan press och stress har jag tänkt.

Typ så, fredag.
Bra dag så här långt.


torsdag 23 januari 2020

Trots ledig gick jag upp tidigt eftersom jag ska till Friskis





Det är nästan värt det bara av en sådan här soluppgång.  Det är vårrlikt ute och om det inte hade berott på att klimatet förändras hade jag  jublat, för jag tycker att milda vintrar är bäst.  
Men att körsbärsträden i Kungsan har fått spel och blommar redan  nu är ju inte som det ska vara.

Idag tänker jag fortsätta läsa efter mitt träningspass, den är lite seg i början för att vara Moyes (Bergens stjärnor), men herregud vad hon skriver bra!
Jag tror att den tar sig, jag har ett enormt förtroende för henne som berättare. Och den får ju fantastiska recensioner så jag kommer att hålla ut den här gången. Annars är 50 sidor oftast max för mitt tålamod. Det betyder sällan att en bok är dålig, bara att den helt enkelt inte passar mig.





onsdag 22 januari 2020

Jag är så glad för mitt andra Flanagansomslag


När det är en serie tycker jag att risken finns att omslagen är alldeles för lika, men här tycker jag att designern verkligen har lyckats.
Den kommer 1 juli, och pocketen av den första delen, Välkommen till Flanagans, kommer 7 juni.

Jag har räknat ut att jag kan vara ledig i fem dagar (t o m söndag) och yes, box, då passar jag på att vara det. Så idag letade jag efter ett garantikvitto (som jag inte hittade) men hade en mängd andra kvitton liggande osorterade så då fick jag ändå gjort det klart och organiserat.
Jakten på kvittot till min lite rasslande luftrenare får jag helt enkelt leta vidare efter. 

Resten av dagen tänker jag LÄSA. Fy tusan vad mysigt.
I morgon och på lördag ska jag träna, på söndag se Pernilla Wahlgrens nya show, men resten är bara såseri hemma.
Hurra!



måndag 20 januari 2020

Frågan är om jag någonsin når 90 000

89 829
Antalet sålda En liten värld.
Bra siffra. Att den är såpass hög beror på att den var huvudbok i Bonniers bokklubb. Den sålde dessutom bra i pocket.

Jag ser aldrig den längre i hyllorna. Men den säljer några ex då och då, trots att den är gammal.
Kul idé det där att Elsa förföljer människor som ser ut att vara på väg ut i världen.

Idag ska jag se på Guldbaggegalan. Galor är kul även om jag tycker att just Guldbaggen är liiiiite glitter-ynklig. Men jag ser rödamattansändningen på Svtplay och frågan är om det inte börjar ta sig lite. Men i alltför många år har de inbjudna varit nonchalanta och klätt sig riktigt eländigt.

Jaja.
Måndag och har varit ledig.
I morgon ska jag glittra på Södrateatern på en Glitterär afton. Ska bli kul!






Det var så kul med baby shower

Och som alltid när Carina drar ihop någon så är det mixen av hennes många vänner som är så kul. Det är åldersblandad, yrkesblandat, det är långa relationer och lite kortare vänskaper, och den röda tråden är att det är härliga kvinnor som är vänner med Carina.

Ni får se kavalkaden utan att jag märker bilderna, men vill gärna påpeka att på nedersta bilden ser ni Stephanie, som är Carinas kanske första goda vän i Washington. 
Stephanie jobbade som USA-korrespondent för dansk tv, DR heter det väl, och en kväll när hon och Carina var ute på middag råkade Stephanie se ett par andra danska tv-journalister ett par bord bort och ville presentera Carina. En av dem hette Jesper. 
Resten är, som vi säger, historia (och bebis).
Nu är de gifta, har flyttat till Sverige och bebisen kommer om inte alltför länge.















söndag 19 januari 2020

Jag tittar som vanligt på hus,

och faller för dem som är målade i gult och som påminner om morfars hus i Fjällbacka där jag växte upp.

När jag flyttade till mamma (när jag var 13) kom jag till landet på riktigt, med djur i ladugården och höns som pickade utanför huset. Vi hade en hund som hette Zita och åtskilliga katter.
Hunden jag själv fick som 10-åring, Joppie – en långhårig dvärgtax – fick stanna kvar i Fjällbacka hos mormor och morfar.

Anyhow, jag var just inne i ett hus (alltså på nätet) i typ Karlskoga, och överallt hade de sittgrupper i skinn.
Och då mindes jag skinnsoffan som min mamma och hennes man hade i tv-rummet. Det fanns nog ingen skönare soffa att sova i.
Jag hade nog flyttat hemifrån då, men var ju hemma på besök då och då, och första kvällen somnade jag alltid där medan tv:n stod på och resten av familjen satt runt om.
Rätt mysigt, faktiskt.
Köper jag någonsin ett hus i Karlskoga måste jag ha en skinnsoffa.

Igår var vi på Så som i himmelen och vi grät allihop. Till och med Linnea som är den minst gråtiga i vår familj. Jonathan sa att han hulkade, och i bänker framför oss satt flera medelårders män och torkade ögonen.
Båda älskade musikalen. Linnea har sett filmen hur många gånger som helst och Jonathan två. Nu ska hon dra med sin tvillingsyster och mamma när de kommer hit i februari.

Sedan åt vi på Grill och så följde de mig till min bil. Perfekt lördag. Jag var hemma redan strax efter åtta och såg fina Björn Kjellman i Stjärnorna på slottet. Han är ju med i musikalen och publiken älskar honom och hans karaktär Arne.

Idag är det Babyshower,  i morgon är jag ledig och ska städa och tvätta, tisdag är jag med på en Glitterär Salong med Amelia Adamo på Södra teatern, onsdag kanske göra sånggrej med Jonathan.
På torsdag börjar jag skriva nya Sonjan i tio dagar framöver, med avbrott nästa söndag då jag ska se Pernilla Wahlgren har Hyrbris, på Cirkus.
Kan bli en fin och busy vecka.

Hoppas att ni också har det bra!


lördag 18 januari 2020

Problem med axel idag,

LÄS INTE VIDARE HÄR OM DU INTE ORKAR MER SÅDANT PRAT LÄNGRE. JAG SKRIVER NED FÖR ATT KUNNA GÅ TILLBAKA:

men jag struntar i det och tränar ändå. Jag får helt enkelt hålla högerarmen så stilla jag kan. Det är ju möjligt att det är överansträngning efter två pass den här veckan. Det gör ont att lyfta armen, men jag skulle tro att jag kan göra armhävningar utan problem.
Jaja.
Får jag en frozen shoulder till så överlever jag det också.
Men den får gärna vänta med att blomma ut tills andra halvåret av 2020 ...

Den förra började med att det inte var skönt att ligga på den sidan, minns jag. Det var en punkt rakt i vid biceps som gjorde ont. Januari 2015. Sedan kom rörelsesmärta, rörelsebegränsning och sedan vrålvärken from hell när armen frös till på riktigt.
Blixtsmärtorna kom i juni, jag minns den första gången som igår när jag snubblade till och reflexmässigt rörde armen för fort. Jag trodde på riktigt att jag hade tappat armen, sådan smärta var det. Innan det hade jag haft en minde smärtsamt sådan incident när jag var med mamma på Cypern i maj och tog ett simtag. Det borde jag inte ha gjort.

Inget har hänt i hur man behandlar en frozen shoulder på fem år, det är att vänta ut (eller kortison eller operation) som gäller.
Får man i andra armen, 20% får det, brukar den komma inom fem år.
Jag firar exakt fem år just nu.

_______________________________________


Såsom i himmelen idag igen. Denna gången med Jonathan och Linnea. Ska bli så kul. Är inte ett dugg trött på den trots att jag redan har sett den två gånger.
Efteråt ska vi äta någonstans och jag har bett min kräsne som att redan veta vart vi ska gå INNAN vi går in på teatern.
Annars kommer han att efteråt valla oss runt från ställe till ställe som inte passar den unge herrn, och det är alltid någon (JAG) som blir sur till sist. Eller så blir han sur för att jag måste ha MAT och känner sig pressad att gå till en sunkställe eftersom jag inte bryr mig ett dyft utan vara är sur och hungrig.
Är jag hungrig vill jag ha bukfylla. Punkt.

Typ så, denna lördag.
Igår skickade jag manus, vilket betyder att jag är ledig i helgen och på måndag har jag tänkt.
I morgon babyshower men måndag tänker jag läsa. Hurra för det!
Och hurra för skattemyndigheten som förstod mitt dilemma med att jag faktiskt inte har en aning om vad jag tjänar kommande år.

Bra dag så här långt.

torsdag 16 januari 2020

Från gårdagens finfina nattsömn

till tamejtusan inte en blund, känns det som.

Jag har vevat samma samma samma i huvudet hela natten, och det är möjligt att det beror på mitt långa redigeringspass igår och något som jag ska ändra nu på slutet. Jag hade först en variant som jag tyvärr måste skrota efter att ha gjort research. Inget stort i sig att ändra, men det är viktigt att det blir rätt. Vissa saker kan man inte fuska bort, eller hitta på, och det här var en sådan sak.
Och när jag vaknade av väckarklockan halv åtta för att boka jympan nästa torsdag fanns den inte inlag i kalendern på friskis.

Så jag kommer att gå sovande till jympan idag. Men tack vare det långa passet igår kan jag vara ledig resten av dagen, vilket betyder att jag kan somna om innan jag ska på releasefest ikväll. Wohooo, på det.
I morgon kommer jag nog att avsluta den här redigeringsomgången känns det som. Vi får se. Jag har ju måndag också om det tryter.

Hej hopp!

onsdag 15 januari 2020

Jag har varit sugen på att fortsätta jobba



sedan jag stängde datorn igår.
Men som vanligt startar jag dagen vid köksbordet. Samma vy som vanligt. Två koppar kaffe och lite surf innan jag börjar jobba. När jag jobbar är jag bra på att fokusera på just det. Om jag googlar eller går in på en sida har det alltid med manuset att göra.

Jag redigerar i det här läget 50 sidor om dagen, men nu behöver jag öka lite för jag ska nog skriva till en del i slutet och på måndag är min sista arbetsdag. Lördag söndag går bort på grund av att se Så som i himmelen igen och på söndag är det Babyshower.

Alltså borde jag ha gått upp när väckarklockan ringde 8.30, men den stängde jag nog av eftersom jag vaknade klockan 10. Då hade jag sovit i över nio timmar.
Jag kan också ha varit uppe på toa någon gång i gryningen, men då var jag nog halvt sovande. Jag somnade i alla fall om direkt.
Jag har massor av vätska som lämnar kroppen när jag har slutat med alla snabba kolhydrater. Det märks på mina händer (ringar sitter löst), putet på min mage och på att jag behöver gå oftare på toa.

Jaja. 
Jag har tänkt upp skrivhörnan och har hela dagen på mig idag. En sådan där ljuvlig dag när jag återigen bara ska vara hemma. Jag njöt som satan av det igår när det var busväder utanför mina fönster.

Imorgon är det träning, manusjobb och sedan releasefest för Caroline Ericssons nya bok.


tisdag 14 januari 2020

Träningsvärk



Höften höll superfint på träningen, inte det minsta besvär av jympan och idag har jag inte lika stora problem i axeln. Peppar peppar. Däremot träningsvärk som satan. Det känns toppen!
Nästa pass är på torsdag.

Jag är betydligt piggare än vad det här fotot visar. Här ser jag ju nästa sjuk ut! Det är jag inte!
Jaja. Ingen utom ni tre som följer min blogg ser den här bilden ändå.

Igår fick jag i alla fall kallelse till att göra ett arbets-EKG. Det gick snabbare är jag trodde. 7 februari fick jag tid. Superduper.
Jag har inte känt av något stort hjärtrus sedan jag ville lägga mig på golvet på Ica i december. 

Idag har jag skrivit och försökt förklara för skatteverket hur knepigt ett budgetår för mig kan se ut. Ingången av året ser inkomsterna låga ut som tusan, men så kan det svinga till om man har tur.
Frågan är om jag ska betala hög preliminärskatt på grund av att det KAN svinga till, eller om jag ska hålla skatten låg utifrån hur det faktiskt ser ut i början av året.
Man kan ändra skatten under årets gång, förstås, men mina sving kommer oftast så sent att det är för sent.

Nu redigering och det är roligt som tusan!




måndag 13 januari 2020

Nu har jag haft ont i vänstra höften i mer än ett halvår.

Jag tror att det är en slemsäck (ev sena) som är irriterad och som nog har varit inflammerad. Det har jag ställt egen diagnos på ...

Jag får ont när jag går mycket och när jag ligger på den sidan. Men om jag inte tar ett steg på en hel dag (jo, det händer ... ofta) så har jag inga problem. Möjligtvis om jag ligger för länge på den sidan när jag ska sova. Men jag vaknar aldrig av det på natten om jag inte har gått mycket dagen innan. Jag stelnar aldrig till över natten (vilket talar emot artros), utan har bara problem när jag går för mycket. Möjligtvis också när jag har burit för tungt, har jag kommit på.

Senast jag haltade rejält på grund av det var i London, men när jag hade suttit en stund (lunch fika musikal) så släppte och började om när jag promenerade vidare. Med med den taktiken gick det ju bra.
Det är väl den jag måste ha i New York i slutet av februari också.
Där MÅSTE man gå långt.

I alla fall:
Första gången jag kände det var på stretchen efter ett gympapass, precis innan vi skulle åka till Cypern i  maj förra året.
Bara ett par dagar senare fick jag ryggskott när jag skulle åka och hämta mamma på västkusten, och trodde förstås att det hängde ihop.
Icke sa Nicke.
Det höftonda var kvar långt efter att ryggeländet var över.

Ett tag kunde jag inte dra på mig en sko stående, det gjorde för ont när jag vinklade knäet utåt för att kunna dra mina boots över foten. Jag kunde inte sätta mig i en soffa eller fåtölj med den höften först.
Just det är mycket mycket bättre nu, alltså inbillar jag mig att jag är på bättringsvägen, peppar peppar peppar.

Idag ska jag nämligen börja träna igen. Tre pass är inbokade den här veckan.
Jag ska ta det lugnt som tusan i början har jag tänkt.

Jag hittade mina jympakläder – som jag hoppas att jag fortfarande får på mig, min jympapåse med skor och hänglås och mitt röda kort som jag ska dra.

Klockan elva är det över!
Håll en tumme!
Kämpa, Åsa!

(Note to self: Ont i axeln, skuldran, ned i överarmen.
Jag skriver ned det för mig själv som en anteckning. Det finns en sökruta i bloggen (längre ned i högerkolumnen) och därför är den perfekt när jag behöver gå tillbaka i tid. Jag är, och har varit ett tag, rädd för att få en frozen shoulder även i andra axeln och därför håller jag koll.)

söndag 12 januari 2020

Skön söndag



Jag redigerar, har jag börjat från början igen och har den här veckan på mig att ta mig igenom allt en gång till. 
Nu letar jag efter det som påverkar början när jag redigerade om slutet. Det mesta har jag åtgärdat men det är alltid småsaker som släpar.
Det är ett trevligt småpillande.

Det här är min musikantson, någon gång innan treårsåldern skulle jag tro. Han ser troligtvis på Mora träsk, videoband som gick dygnet runt hemma hos oss från han var två till fem, ungefär. Oftast klädde han ut sig så att han liknade dem på teven.
När han var tre kom också Fem myror och Trazan och Banarne in hans liv och då gick de banden i ytterligare ett par år.

Han små leksaksgitarrer (den på bilden var min), hanterade han i fel hand eftersom det var så det såg ut spegelvänt på tv:n när han härmade sina idoler. Jag fick honom aldrig att vända gitarren rätt, han fattade inte riktigt det där som ni kan se.
Hemma bar han runt på en gitarr (han hade flera små), sin bapp och sin silt (napp och filt). Jag kom att tänka på det eftersom jag ska på babyshower nästa helg och funderade på vad jag ska ge för present.
Jonathan älskade sina filtar, små av flanell. Han hade två som vi bytte mellan och när han till sist var klar med dem så återstod bara en tuss. Han hade gosat bort resten.

Så jag tror att det blir ett par mjuka små filtar till min väninna. I början kan bebisen ligga på dem och sedan gosa om den vill.

Trevlig söndag!




lördag 11 januari 2020

Uppe sju, för att det måste bli lite ordning.



Fantastisk himmel den här morgonen. 
Det kanske det har varit alla andra också, men  då har jag sovit ...
I natt fick det bli sex timmar, vilket är två för lite, men jag ska tupplura senare. Hellre det än att sova till tio, som jag har gjort senaste tiden.

Idag redigering av sista kapitlet och sedan ska jag jag backa tillbaka i texten en smula igen. 
Ikväll ska jag se Så som i himmelen. Den här gången med kompisar. Nästa helg ska jag se den med Jonathan och Linnea. Då har jag sett den tre gånger och borde vara nöjd.

Nästa vecka drar också min extremt eftersatta träning  igång. 
Målet är att bli lika trogen den som jag var året efter min frusna axel, när jag fortfarande inte hade någon direkt rörelseförmåga. 2015, typ?
Jag minns när jag kunde sätta handen i midjan. Det var på ett jympapass, och jag började gråta av glädje mitt på golvet. I mars har jag för mig. Ett år efter att smärtorna började på riktigt.

Den våren kände jag mig i form och jag missade inte ett enda pass, och det är dit jag vill tillbaka. Till när träningen känns livsviktig. Inte rolig, för det har jag aldrig känt, men nyttig och viktig.

Kosten är på plats efter helgernas brutala utsvävningar och det är bara träningen som saknas för att jag ska må som bäst även fysiskt. 
Mentalt mår jag ju toppen. Peppar peppar!

Första passet är på måndag klockan 10, sedan är nästa på torsdag och det tredje på lördag.
Perfekt!
Tjohoo.

Nu jobb.
Hoppas att ni får en fin helg!