Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 15 maj 2021

Jag blir lite förvirrad av alla dessa helgdagar.

 Igår kände jag att det var söndag, och i morse när jag vaknade hade jag en stark känsla av fredag. Men så somnade jag om när jag förstod att det är lördag, för då får man sova länge om man kan. Alltså sov jag  till kvart över tio istället för tjugo minuter över sex, hurra för det. 

Jag vill verkligen inte påstå att jag behöver kämpa med sömnen, inte alls, det är bara när jag är orolig som jag har problem och det är jag tack och lov inte ofta numera. 

På den tiden jag hade en relation med en man som jagade andra kvinnor fick jag utveckla tricks för att kunna slappna av och ett av dem var att aldrig ringa honom kvällstid, för om han inte svarade då – eller inte ringde tillbaka – kunde inte jag somna.  

Det blev bättre när vi båda gick i behandling där jag fick träffa andra som var lika knäppa som jag som stannade kvar i en sådan relation. 

Minnen från det dök upp nu eftersom jag läste om en kvinna som hade varit fast i en relation med en sexualsadist (hon kunde helt inte komma därifrån med den ständiga bevakningen han hade henne under). Varje gång jag läser eller hör om kvinnor som har råkat i klorna på den typen av vidriga män undrar jag om det hade kunnat vara jag. Jag kanske kom undan med blotta förskräckelsen ändå. Mannen jag var förlovad med var ju snäll (bortsett från alla otroheter) men att jag stannade så länge handlade ju väldigt lite om honom. 

Jag såg en sådan bra replik i The Newsroom häromdagen, som handlade om att en kvinna inte hade kunnat släppa taget om en man som hade ratat henne och gått tillbaka till honom när han velat det (för att sedan förstå att hon inte alls hade några känslor kvar) och psykologen förklarade det med att hon försökt göra sig O-RATAD och när hon inte var det längre var hon fri.

Det där klingade otroligt välbekant i mig. Jag tror att det har varit en del av min problematik. Jag har velat göra mig O-RATAD. Så mänskligt ändå. Den lilla meningen rymmer hela mitt medberoende. 



Tankar från Hellberg en lördag där molnen dominerar och jag har förmånen att få jobba. Men först frukost. Ägg och räkor. 





2 kommentarer:

Anna Christina sa...

Här har det känts som lördag hela veckan lång, eller ja, i alla fall mellan onsdag till lördag då jag varit långledig. Idag är det äntligen söndag och det känns också som söndag, lite lagom slappt och ledigt. Tänk att jag kommer ihåg när jag läste din bok "Casanovas kvinna" och om hur berörd jag blev över det du varit med om (även om jag vet att allt kanske inte handlade om just dig). Men fint att höra och se att du idag lever ett gott liv som en stark och självständig kvinna. Heja du! ✨

Åsa Hellberg sa...

Jo då, allt handlade om mig :)
Tack!