Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 16 november 2022

Alltså, vilken bra och produktiv dag jag har haft.

 Först redigerade jag mina 20 sidor, sedan åkte jag till psoriasisföreningen och solade, tog en promenad i Hammarby sjöstad, åkte till Däckia och efterdrog mina vinterdäck. (2 gator från mig, galet praktiskt. Kan inte förstå att jag satt och åkte till Tyresö i flera år, jo, det var billigare, men jag är så nöjd med Däckia Farsta. En gång, när min styvpappa hade bytt däck, höll ett av dem på att ramla av. Jag fick hjälp i Hunnebostrand på en bensinmack. Det skramlade och hade sig, så det där åker inte av utan att man märker det, kan jag berätta. Där drog de i alla fall samtliga muttrar så att däcken satt ordentligt fast.) 



Väl hemma igen dammade, dammsög och tvättade jag golv, och nu återstår bara att rensa upp på hyllan i badrummet för allt annat städade jag igår. 

Efter  nästan 4 veckors ryggskott var det såååå skönt att äntligen få göra ordentligt rent och för första gången sedan jag fick Coronan lagade jag mat. Jag har med glädje ätit Dafgårds och Felix (eller om det är Findus, kommer aldrig ihåg vad som är vad) eftersom maten ändå inte har smakat. Men nu är smaken tillbaka och därmed återgår jag till min vanliga kost igen.  

Färdigrätterna har varit lite svåra att värma i micron eftersom tiderna som står på förpackningen inte gäller hos mig, jag behöver köra längre tid och ändå kan köttet vara lite kallt när jag lägger upp maten. Nu är jag noll knusslig, så jag får ju i mig det ändå och det är ju redan tillagat. Men ändå. 

Jag är kass på micro, och behöver egentligen inte en, men när man är sjuk är det förstås oerhört praktiskt. Hos mig står den i garderoben. Den är stor, lite för stor för utrymmet i köket, men på en hylla i garderoben (den man kan gå in i) passar den superbra. 

Det var redovisningen, till punkt och pricka, av denna dag då jag dessutom har ändrat min körsträcka hos mitt bilförsäkringsbolag från max 1500 till 2000 mil/år. Det kostar 700 kr extra Tjohej. 



I morgon är det alltså Bokens afton i Kalmar och utöver undertecknad är Patrick Ekwall, Johanna Mo, Pascal Engman och Katarina Widholm med. Nu påminner kanske Katarinas och mina senaste bok om varandras (historiska kvinnoromaner), men så kan det vara ibland. Både Johanna och Pascal skriver ju krim. Det ska bli kul!

Efter Kalmar återstår Huddinge bibbla den 29e november, sedan är det här årets bokprat avklarat. Jag ska signera böcker i Farsta bokhandel den 17e, men då ska jag ju inte babbla. 

I januari ska jag till Lilla Edet, i februari Fjällbacka, det är allt i biblioteksväg som är bokat i början av nästa år, i alla fall än så länge. 

Nu ska jag färga ögonbrynen. Det brukar bli ett jädra lyft, kan jag berätta. 

I morgon sätter jag på mig dunkappan. Det är dags nu.



2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jo tack, det låter rejält när däcken lossnar. Jag har varit med om det. Två gånger…
Ha en fin dag!

Åsa Hellberg sa...

Ja, visst skramlar det rejält!

Tack detsamma!