Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 3 november 2022

Corona dag 6, ryggskott dag 18

 Jag åt en färdigrätt från Findus till lunch som var det mest smaklösa, tänkte jag. Tills jag åt en lika smaklös clementin och banan. Det var först då det gick upp att doft och smak var borta. Jag duttade på lite favvisparfym och den kände jag lite av, men idag verkar det vara dött i näsa och mun. Inte en tillstymmelse till god parfym når in i systemet. 

Jag ska dricka kaffe nu (näsan i kaffeburken gav ingenting), och hoppas verkligen att det i alla fall inte smakar illa. En del har ju fått märkliga smaksensationer efter den här konsekvensen av corona. Vet inte varför jag inte alls räknade med det, trodde kanske bara att det inte gällde mig. Eller senaste varianten av covid. Tji fick jag. 

Well, jag är varken kock eller särskilt matintresserad och borde därför klara mig bättre än den som älskar smaker och god mat, även om jag nog också kommer att tycka att det är trist om det håller i sig en längre tid. Över jul vore inte roligt, till exempel. Fast vissa säger att det tog en vecka, och jag kanske har tur? Hoppas det. Värst drabbade verkar de vara som fick smakbortfall innan vaccineringarna. Jag tog ju min 4e spruta för 2 månader sedan.

Man kan doft-träna,  jag ska kolla hur man gör det. 

Idag ska flera saker ske: 1. jag har en intervju per telefon 11..00. 2. Jag ska ta en promenad (än så länge så fint väder) 3. Jag ska JOBBA! 



Motljusbild över Farsta strand

Från och med i morgon tänker jag betrakta mig som frisk. Jag ska byta däck, även om det tar ett tag innan frosten kommer på allvar här, så ska jag nästa helg till Katrineholm fram och tillbaka, i mörker, och det känns tryggare med vinterdäck då.

Ryggen känns som den gjorde igår, det vill säga bättre utan att vara bra. Gott så. Jag känner inget behov av värktabletter utan kan stå ut med smärtan utan att lägga för stort fokus vid den. Jag kan fortfarande inte göra en sidoböj åt vänster, helt omöjligt, men det kommer också att lägga så småningom. Det viktigaste är att komma igång med träningen nu, jag har nog aldrig känt mig mer motiverad! Men det dröjer en vecka till, säkert. Så länge tar jag promenader. 

Nu har jag smakat på kaffet. Det var inte gott. Inte dåligt. Strävt. märkligt. Ingen kaffesmak, fast ändå pyttelite. Kanske är det minnet av det. 

Och så har jag ätit kokta ägg och kaviar, och känner saltet, men ingen smak. Jag har också borstat tänderna och känner fräschheten och men inte någon direkt smak, efter tandkrämen.

Jag undrar om en kanelbulle är tillfredsställande nu? Är det smaken eller kroppens reaktion på sockret som gör att man blir nöjd? Jag har inte en aning, men kaffet känns det som om kroppen "behöver", även om man säkert drar ned på konsumtionen om det inte smakar något. 

Det var dagens oupphetsande inlägg från Farsta. Jag kommer igen, jag lovar!




2 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, oj vilken otur att du förlorat lukt och smak! Där hjälper tydligen inte vaccinet :-( God mat och dryck betyder såå mycket för välbefinnandet så jag hoppas att ditt bortfall blir kortare än de vanliga 3 månaderna...

Jag knaprade morötter till kaffet och åt mat jag kände igen genom konsistensen - pulled porc, lax, risgrynsgröt, råa grönsaker, keso mm.
Värre tyckte jag det var att inte känna lukt! Obehagligt att inte kunna lita på näsan!!
Lider med dig.
Styrkekramar,
Carin

Annika Estassy sa...

Skönt att du är piggare!