Klippt från hans krönika i DN
"Men jag måste ändå påpeka: Margaux Dietz är inte djävulen på jorden. Hon är ett barn av sin tid. Och det här handlar inte om influerarsamhället. Det handlar om samhället i stort.
Det har hänt något med hur vi ser på andra människor. Ingenting betyder något, ingenting har värde. Nu gäller alla för alla, en för en. Det är en avhumanisering, relativisering, egocentrering, avtrubbning som pågått i många år, och som vuxit sig starkare.
Den finns överallt där det finns människor. Och våra barn växer upp i den. De ser den när deras föräldrar passerar tiggaren utan att besvara hens hälsning, när de hör någon på Apoteket kräva en svensk expedit och kvinnan i kassan som flytt till Sverige från Somalia får avlägsna sig. När någon i skolan kallar en annan ”jude” utan att det blir så himla mycket liv kring det.
De hör den under familjemiddagarna, slarviga, glidande uttalanden, små stumpar av rasism, fördomar som får luft och tillåts stå oemotsagda. Vi har hamnat på en plats där medmänskligheten i oss inte kommer automatiskt. Om någon blöder tar vi inte genast fram en näsduk, utan en mobiltelefon.
När jag försöker se positivt tänker jag att det här är en övergående tid, en strömning som kommer och försvinner, att det finns något på andra sidan det här. Men allt oftare tänker jag att det kanske gått så långt att det blivit oåterkalleligt, att empatins tid är förlorad, för alltid."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar