Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 23 november 2022

Jag skickade tillbaka ett par skor igår,

 och en dam, någonstans mellan 85 och 90 skulle jag tro, stod framför mig och tog emot ett paket så stort att det var större än henne. Och hon blev förtvivlad för hon visste inte hur hon skulle få hem det.

Så jag, med min stora bil, erbjöd mig förstås att köra hem henne. Sådan egen godhet gör mig själv glad och nöjd, alltså är det aldrig någon uppoffring att hjälpa till, tvärtom gör det gott för det ibland stelnade hjärtat.

Mamma berättade att en granne till henne hade passat på att skotta hennes uppfart också, det är väl lite samma sak tänker jag,. Det gör gott att göra gott. Det borde fler ägna sig åt, om ni frågar mig.

Men jag erkänner: jag är sällan handgriplig. Jag skänker saker och pengar, mer än ger av mig själv, och köper mig helt enkelt fri från dåligt samvete. 

Fast bättre än ingenting, resonerar jag. Jag vet att Jonathan och Linnea har det i sig att lyfta kassar för gamlingar, öppna dörrar och sånt som inte verkar vara självklart längre och Linnea har en insamling på sin instagram där svärmor förstås har bidragit vid ett par tillfällen. Jag misstänker starkt att också andra, generösa, vänner har bidragit till den. 

Det är fint att se att de yngre också ser dem som behöver hjälp. 

Mormor präntade in det i mig tidigt, hon ömmade för dem som hade det sämre. Det var en bra inpräntning. Att jag varken är rasist, homofob eller snål kan jag nog tacka henne för. Jag tror att den uppfostran börjar väldigt tidigt. 

Ingen i min familj, inte den stora heller, röstar på extremhögern (som väl hela flanken numera kan kallas) och jag är så glad för det. Jag har vänner som gör det, och vi pratar ALDRIG politik, vi är överens om det inte är bra för oss. 

Det var det. Idag blir hårtvätt, ritrulle (har fortfarande typ 30 sidor kvar att redigera), solning och så ska jag lämna bilen på bilfirman (hämta i morgon). Exakt i den ordningen.



Tror att koppen är från Rörstrand, nä, Gustavsberg! Köpte 2 för länge sedan, enbart pga färgen. Den är så fin!

Hoppas att ni får en finfin tisdag!

(Snön är jag redan trött på. Ska den vara så här blöt kan den lika väl försvinna direkt.)



2 kommentarer:

Ulrika sa...

Fint att du hjälpte den gamla damen och bra strategi att inte prata politik med vissa vänner det ska jag ta med mig.

Åsa Hellberg sa...

Ja, det är skönt att undvika om man tycker väldigt olika!