Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

tisdag 8 november 2022

God morgon.

 sola händer och fötter, jobba och föreläsa. Där har vi tisdagens program. 

Händerna är mycket bättre, främst ovansidan eftersom eksemet där verkar vara lite annorlunda än det i händerna och på fotsulorna. Det är tack vare kortisonet och den här gången ska jag fortsätta med underhållsdosen mycket längre. Tidigare har jag gjort det ett tag, men sedan givit upp när inget mer har hänt. Solningen har förstås inte hjälpt än, jag har ju inte varit där mer än två gånger eftersom corona kom i vägen, men nu ska jag försöka köra på. I december är alla resor över och jag ska bara vara hemma. 

Igår öppnade jag en pillerburk med zink (äter det, B-vitamin och D-vitamin varje dag) som jag köpte på Ica häromdagen, och plastflärpen som man ska dra loss var redan öppnad (och sedan tillbakasatt) och i burken saknade hälften av alla piller.



Löst lock


Halvtom burk


De törs man ju inte stoppa i sig, tänker jag, alltså ska jag ta med mig burken tillbaka och KLAGA! 

Nä, klaga är fel ord. Försynt påpeka misstaget. Till att börja med. Det är först om de bjäbbar emot som jag höjer rösten. Jag är oftast en snäll typ, men på bilfirman häromdagen blev jag irriterad när jag förstod att jag måste dit en gång till eftersom ytterligare en grej till framrutan saknades. Då kunde jag ju lika gärna fått allt samtidigt. Alltså blev jag inte en så kul tjej. 

JAJA.

På fredag ska jag ÄNTLIGEN till ögondoktorn (hoppas verkligen att det inte är något FEL på mina ögon, om ni förstår vad jag menar). Jag fick ju en remiss dit eftersom jag inte var nöjd med mina glasögon och optikern inte kunde hjälpa mig. Det har tagit tid, det är väl 2 månader sedan jag var hos optikern och klagade. 

Jag ser rätt kasst med alla glas känns det som. Optikern, killen som mest suckade, påstod att jag blinkade mycket, och jag förklarade att det var ett ticks. Det trodde han inte på förrän jag stirrade på honom utan att blinka en enda gång, först då gav han sig. (Kanske därför han ville bli av mig, han blev väl rädd den lille stackaren.)

På lördag eftermiddag ska jag till Stockholmsmässan och se Linnea som ska baka där, så kul. På söndag är det event i Katrineholm och veckan efter ska jag till Kalmar. Däremellan jobba, sola, träna (den här veckan promenerar jag och gympar försiktigt hemma) och gå till frissan.

Det var det. Bra tisdag så här långt! Tråkigt blogginlägg, men jag lovar som vanligt att komma tillbaka med full kraft. Fan tro´t, förstås, men jag är mycket roligare än så här!



Inga kommentarer: