MINST en gång om året

 ska folk från bostadsbolaget in i min lägenhet och kolla grejer. I morgon stickprov på ventilationen, typ, och sedan ska de installera någon temperaturmätare i hallen på något sätt.

Alltså måste jag röja för det ligger grejer precis överallt. Jag har plockat upp saker ur resväskorna från mina resor, i till exempel badrummet, men jag har inte ställt in dem i skåp som jag borde, vilket gör att det är STÖKIGT. I hallen står tusen par skor, ett par väskor och annat smått och gott. Så plocka undan och dra en dammsugare över golvet är en bra grej innan den här dagen är över.

Men först redigering. 20 sidor ska klaras av. Och sedan skriva nytt. 1000 ord, minst. 

Nu något helt annat: SKRYT OM BARN! Sluta läs ni som, fullt förståeligt, hatar det!

I morse, tidigt, ringde Jonathan och då får jag alltid lite hjärtat i halsgropen, men det var GLADA nyheter. Bell, som han ju jobbade med hela förra året, har blivit grammisnominerad som årets nykomling. SÅ roligt också för Jonathan som jobbade som en galning, inte bara med att skriva musiken tillsammans med henne, utan också med allt runt omkring, inte minst social media. Missförstått blev ju en monsterhit förra sommaren, och tack vare den åkte de på turnéer och Bell fick massor av uppmärksamhet. Den har sålt över platina i Sverige och guld i Norge. 

Nu har han ju ett annat jobb, som Head of impact på Warner music, som han trivs så bra med, men han blev förstås superglad över Bells nominering. Han hade kanske (vi pratade inte om det) önskat för egen del att bli nominerad som årets producent (tror jag kategorin heter) men så blev det inte. Men ändå, han är förstås en stor bidragande orsak till att Bell nomineras och jag hoppas och tror att han vet det. 

HURRA! Det är stort. 

Jag minns ju när han började, lärde sig precis allt själv och när han som nybliven artonåring gjorde en remix av Händerna mot himlen med Petra Marklund, och blev kontaktad av skivbolaget som sanktionerade remixen och gav honom betalt. Det var så stort. 

Han har i det fallet aldrig haft någon som helst hjälp, ingen som har öppnat dörrar eller på något sätt kunnat leda honom framåt. Men han har varit bra på att skapa kontakter och i en spelcommunity fick han kontakter som ledde honom till Monstercat, ett kanadensiskt skivbolag, som gav ut många av hans låtar. Den största "The girl", har streamats väldigt många miljoner gånger. 

Så ingen räkmacka. 

Däremot hjälper det förstås att ha en mamma som hejar på istället för att bromsa, men resten har han verkligen gjort själv. 

Mamsegull är stolt.